Lukas 1
Svenska Folkbibeln
Inledning
1 Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, 2 enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. 3 Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, 4 för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
Löftet om Johannes Döparens födelse
5 På den tiden då Herodes[a] var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst[c] inför Gud, 9 fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.[d] 10 Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. 11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. 13 Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14 Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. 16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."
18 Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren." 19 Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. 20 Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."
21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. 23 Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. 24 Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: 25 "Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor."
Ängelns budskap till Maria
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad[e] med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28 Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig." 29 Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. 30 Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. 31 Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32 Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. 33 Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." 34 Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". 35 Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. 36 Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. 37 Ty för Gud är ingenting omöjligt." 38 Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Maria och Elisabet
39 Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd 40 och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. 45 Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."
Marias lovsång
46 Då sade Maria:
"Min själ prisar Herren,
47 och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.
48 Ty han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.
49 Stora ting har den Mäktige
gjort med mig
och heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet varar
från släkte till släkte
över dem som fruktar honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.
Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
52 Härskare har han störtat
från deras troner,
och ringa män har han upphöjt.
53 Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
54 Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att visa
sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans barn,
till evig tid,
efter sitt löfte till våra fäder."
56 Maria stannade hos henne omkring tre månader och vände sedan hem igen.
Johannes Döparens födelse
57 För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son. 58 När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. 59 På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han skall heta Johannes." 61 De sade då till henne: "I din släkt finns det ingen som har det namnet." 62 Och de gav tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. 63 Då bad han om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla förundrade sig. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom.
Sakarias lovsång
67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
68 "Välsignad är Herren,
Israels Gud,
som har besökt och återlöst
sitt folk.
69 Han har upprättat åt oss
ett frälsningens horn[f]
i sin tjänare Davids släkt,
70 så som han för länge sedan
hade lovat
genom sina heliga profeters mun.
71 Han har frälst oss
från våra fiender
och från deras hand som hatar oss.
72 Han har visat barmhärtighet
mot våra fäder
och tänkt på sitt heliga förbund,
73 enligt den ed han gav
vår fader Abraham,
74 att vi, frälsta ur våra
fienders hand,
skulle få tjäna honom
utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet
inför honom under alla
våra dagar.
76 Och du, barn, skall kallas
den Högstes profet.
Ty du skall gå före Herren
och bana väg för honom
77 och ge hans folk kunskap
om frälsning,
att deras synder är förlåtna
78 för vår Guds innerliga
kärleks skull.
I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,
79 för att ljus skall skina över dem
som sitter i mörker
och dödsskugga
och styra våra fötter in på
fridens väg."
80 Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Footnotes
- Lukas 1:5 Herodes Se not till Matt 2:1.
- Lukas 1:5 Abias prästavdelning Sakarias tillhörde en av de 24 avdelningar som i tur och ordning hade att tjänstgöra en vecka i taget (1 Krön 24:10, 19).
- Lukas 1:8 prästtjänst Tjänst som offerpräst.
- Lukas 1:9 tända rökelseoffret Rökelseoffret frambars två gånger om dagen (2 Mos 30:7f). En gång i livet fick prästen frambära detta offer. Prästernas antal var nämligen mycket stort.
- Lukas 1:27 trolovad Se not till Matt 1:18.
- Lukas 1:69 horn står som beteckning för höghet och styrka (5 Mos 33:17, Ps 75:11, Jer 48:25, Mika 4:13).
路加福音 1
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
1 1-2 提阿非罗大人，已经有很多人根据最初的目击者和传道者给我们的口述，把我们中间发生的事记载下来。 3 我把一切事情从头至尾仔细查考之后，决定按次序写出来， 4 使你知道自己所学的道都是有真凭实据的。
天使预告施洗者约翰出生
5 犹太王希律执政期间，亚比雅的班里有位祭司名叫撒迦利亚，他妻子伊丽莎白是亚伦的后裔。 6 夫妻二人遵行主的一切诫命和条例，无可指责，在上帝眼中是义人。 7 但他们没有孩子，因为伊丽莎白不能生育，二人又年纪老迈。
8 有一天，轮到撒迦利亚他们那一班祭司当值， 9 他们按照祭司的规矩抽签，抽中撒迦利亚到主的殿里去烧香。 10 众百姓都在外面祷告。 11 那时，主的天使在香坛的右边向撒迦利亚显现， 12 撒迦利亚见了，惊慌害怕起来。
13 天使对他说：“撒迦利亚，不要害怕，你的祷告已蒙垂听。你的妻子伊丽莎白要为你生一个儿子，你要给他取名叫约翰。 14 你必欢喜快乐，许多人也会因为他的诞生而欣喜雀跃， 15 因为他将成为主伟大的仆人。他必滴酒不沾，并且在母腹里就被圣灵充满。 16 他将劝导许多以色列人回心转意，归顺主——他们的上帝。 17 他将以先知以利亚的心志和能力做主的先锋，使父亲的心转向儿女，使叛逆的人回转、顺从义人的智慧，为主预备合用的子民。”
18 撒迦利亚对天使说：“我已经老了，我的妻子也上了年纪，我如何知道这是真的呢？” 19 天使回答说：“我是侍立在上帝面前的加百列，奉命来向你报这喜讯。 20 我说的这些话到时候必定应验。但因为你不肯相信我的话，所以这事成就以前，你将变成哑巴，不能说话。”
21 人们在等候撒迦利亚，见他在圣殿里迟迟不出来，都感到奇怪。 22 后来他出来了，却成了哑巴，不能说话，只能打手势，大家意识到他在圣殿里看见了异象。 23 撒迦利亚供职期满，就回家去了。 24 不久，伊丽莎白果然怀了孕，她有五个月闭门不出。 25 她说：“主真是眷顾我，除掉了我不生育的羞耻。”
天使预告耶稣降生
26 伊丽莎白怀孕六个月的时候，天使加百列又奉上帝的命令到加利利的拿撒勒， 27 去见一位童贞女，她叫玛丽亚。玛丽亚已经和大卫的后裔约瑟订了婚。
28 天使到了玛丽亚那里，说：“恭喜你，蒙大恩的女子，主与你同在！”
29 玛丽亚听了觉得十分困惑，反复思想这话的意思。
30 天使对她说：“玛丽亚，不要害怕，你在上帝面前已经蒙恩了。 31 你要怀孕生子，并给祂取名叫耶稣。 32 祂伟大无比，将被称为至高者的儿子，主上帝要把祂祖先大卫的王位赐给祂。 33 祂要永远统治以色列[a]，祂的国度永无穷尽。”
34 玛丽亚对天使说：“这怎么可能呢？我还是童贞女。”
35 天使回答说：“圣灵要临到你身上，至高者的能力要荫庇你，所以你要生的那圣婴必称为上帝的儿子。 36 看啊，你的亲戚伊丽莎白年纪老迈，一向不能生育，现在已经怀男胎六个月了。 37 因为上帝无所不能。”
38 玛丽亚说：“我是主的婢女，愿你所说的话在我身上成就。”于是天使离开了她。
玛丽亚看望伊丽莎白
39 不久，玛丽亚便动身赶到犹太山区的一座城， 40 进了撒迦利亚的家，向伊丽莎白请安。 41 伊丽莎白一听见玛丽亚的问安，腹中的胎儿便跳动起来，伊丽莎白被圣灵充满， 42 高声喊着说：“在妇女中你是最蒙福的！你腹中的孩子也是蒙福的！ 43 我主的母亲来探望我，我怎么敢当呢？ 44 我一听到你问安的声音，腹中的孩子就欢喜跳动。 45 相信主所说的话必实现的女子有福了！”
46 玛丽亚说：
“我的心尊主为大，
47 我的灵因我的救主上帝而欢喜，
48 因祂眷顾我这卑微的婢女，
从今以后，
世世代代都要称我是有福的。
49 全能者在我身上行了奇事，
祂的名是神圣的。
50 祂怜悯敬畏祂的人，
直到世世代代。
51 祂伸出臂膀，施展大能，
驱散心骄气傲的人。
52 祂使当权者失势，
叫谦卑的人升高。
53 祂使饥饿的得饱足，
叫富足的空手而去。
54 祂扶助了自己的仆人以色列，
55 祂要施怜悯给亚伯拉罕和他的子孙，
直到永远，
正如祂对我们祖先的应许。”
56 玛丽亚和伊丽莎白同住了约三个月，便回家去了。
施洗者约翰出生
57 伊丽莎白的产期到了，生下一个儿子。 58 亲戚和邻居听见主向她大施怜悯，都和她一同欢乐。 59 到了第八天，他们来给孩子行割礼，想照他父亲的名字给他取名叫撒迦利亚。
60 但伊丽莎白说：“不！要叫他约翰。”
61 他们说：“你们家族中没有人用这个名字啊！” 62 他们便向他父亲打手势，问他要给孩子起什么名字。 63 撒迦利亚就要了一块写字板，写上：“他的名字叫约翰。”大家看了都很惊奇。 64 就在那时，撒迦利亚恢复了说话的能力，便开口赞美上帝。 65 住在周围的人都很惧怕，这消息很快就传遍了整个犹太山区。 66 听见的人都在想：“这孩子将来会怎样呢？因为主与他同在。”
撒迦利亚的预言
67 孩子的父亲撒迦利亚被圣灵充满，便预言说：
68 “主——以色列的上帝当受称颂，
因祂眷顾、救赎了自己的子民，
69 在祂仆人大卫的家族中为我们兴起了一位大能的拯救者[b]，
70 正如祂从亘古借着祂圣先知们的口所说的。
71 祂要从仇敌和一切恨我们之人手中拯救我们。
72 祂怜悯我们的祖先，
持守自己的圣约，
73 就是祂对我们的先祖亚伯拉罕所起的誓，
74 要把我们从仇敌手中拯救出来，
75 使我们一生一世在圣洁和公义中坦然无惧地事奉祂。
76 至于你，我的儿子啊！
你将要被称为至高者的先知，
因为你要走在主的前面，
为祂预备道路，
77 使百姓因罪得赦免而明白救恩的真谛。
78 由于上帝的怜悯，
清晨的曙光必从高天普照我们，
79 照亮那些生活在黑暗中和死亡阴影下的人，
带领我们走平安的道路。”
80 那孩子渐渐长大，心灵强健，在向以色列人公开露面之前，一直住在旷野。
Lukas 1
Svenska 1917
1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
3 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
4 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
5 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
6 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
8 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
9 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
10 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
12 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
13 Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
14 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
15 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
17 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»
18 Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
19 Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
20 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»
21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
22 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
23 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
25 och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28 Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»
29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
30 Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»
34 Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»
35 Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
36 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
37 Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
38 Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.
39 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
40 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
41 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
42 och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
43 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
44 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
45 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»
46 Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,
47 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
49 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
53 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
55 mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»
56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
57 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
58 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
59 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
60 Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
61 Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»
62 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
63 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.
64 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
65 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
66 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.
67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
68 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
69 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
70 såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.
71 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
73 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
74 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
75 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
76 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
77 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
78 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
79 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»
80 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
Luke 1
King James Version
1 Forasmuch as many have taken in hand to set forth in order a declaration of those things which are most surely believed among us,
2 Even as they delivered them unto us, which from the beginning were eyewitnesses, and ministers of the word;
3 It seemed good to me also, having had perfect understanding of all things from the very first, to write unto thee in order, most excellent Theophilus,
4 That thou mightest know the certainty of those things, wherein thou hast been instructed.
5 There was in the days of Herod, the king of Judaea, a certain priest named Zacharias, of the course of Abia: and his wife was of the daughters of Aaron, and her name was Elisabeth.
6 And they were both righteous before God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless.
7 And they had no child, because that Elisabeth was barren, and they both were now well stricken in years.
8 And it came to pass, that while he executed the priest's office before God in the order of his course,
9 According to the custom of the priest's office, his lot was to burn incense when he went into the temple of the Lord.
10 And the whole multitude of the people were praying without at the time of incense.
11 And there appeared unto him an angel of the Lord standing on the right side of the altar of incense.
12 And when Zacharias saw him, he was troubled, and fear fell upon him.
13 But the angel said unto him, Fear not, Zacharias: for thy prayer is heard; and thy wife Elisabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John.
14 And thou shalt have joy and gladness; and many shall rejoice at his birth.
15 For he shall be great in the sight of the Lord, and shall drink neither wine nor strong drink; and he shall be filled with the Holy Ghost, even from his mother's womb.
16 And many of the children of Israel shall he turn to the Lord their God.
17 And he shall go before him in the spirit and power of Elias, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient to the wisdom of the just; to make ready a people prepared for the Lord.
18 And Zacharias said unto the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife well stricken in years.
19 And the angel answering said unto him, I am Gabriel, that stand in the presence of God; and am sent to speak unto thee, and to shew thee these glad tidings.
20 And, behold, thou shalt be dumb, and not able to speak, until the day that these things shall be performed, because thou believest not my words, which shall be fulfilled in their season.
21 And the people waited for Zacharias, and marvelled that he tarried so long in the temple.
22 And when he came out, he could not speak unto them: and they perceived that he had seen a vision in the temple: for he beckoned unto them, and remained speechless.
23 And it came to pass, that, as soon as the days of his ministration were accomplished, he departed to his own house.
24 And after those days his wife Elisabeth conceived, and hid herself five months, saying,
25 Thus hath the Lord dealt with me in the days wherein he looked on me, to take away my reproach among men.
26 And in the sixth month the angel Gabriel was sent from God unto a city of Galilee, named Nazareth,
27 To a virgin espoused to a man whose name was Joseph, of the house of David; and the virgin's name was Mary.
28 And the angel came in unto her, and said, Hail, thou that art highly favoured, the Lord is with thee: blessed art thou among women.
29 And when she saw him, she was troubled at his saying, and cast in her mind what manner of salutation this should be.
30 And the angel said unto her, Fear not, Mary: for thou hast found favour with God.
31 And, behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name Jesus.
32 He shall be great, and shall be called the Son of the Highest: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David:
33 And he shall reign over the house of Jacob for ever; and of his kingdom there shall be no end.
34 Then said Mary unto the angel, How shall this be, seeing I know not a man?
35 And the angel answered and said unto her, The Holy Ghost shall come upon thee, and the power of the Highest shall overshadow thee: therefore also that holy thing which shall be born of thee shall be called the Son of God.
36 And, behold, thy cousin Elisabeth, she hath also conceived a son in her old age: and this is the sixth month with her, who was called barren.
37 For with God nothing shall be impossible.
38 And Mary said, Behold the handmaid of the Lord; be it unto me according to thy word. And the angel departed from her.
39 And Mary arose in those days, and went into the hill country with haste, into a city of Juda;
40 And entered into the house of Zacharias, and saluted Elisabeth.
41 And it came to pass, that, when Elisabeth heard the salutation of Mary, the babe leaped in her womb; and Elisabeth was filled with the Holy Ghost:
42 And she spake out with a loud voice, and said, Blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb.
43 And whence is this to me, that the mother of my Lord should come to me?
44 For, lo, as soon as the voice of thy salutation sounded in mine ears, the babe leaped in my womb for joy.
45 And blessed is she that believed: for there shall be a performance of those things which were told her from the Lord.
46 And Mary said, My soul doth magnify the Lord,
47 And my spirit hath rejoiced in God my Saviour.
48 For he hath regarded the low estate of his handmaiden: for, behold, from henceforth all generations shall call me blessed.
49 For he that is mighty hath done to me great things; and holy is his name.
50 And his mercy is on them that fear him from generation to generation.
51 He hath shewed strength with his arm; he hath scattered the proud in the imagination of their hearts.
52 He hath put down the mighty from their seats, and exalted them of low degree.
53 He hath filled the hungry with good things; and the rich he hath sent empty away.
54 He hath helped his servant Israel, in remembrance of his mercy;
55 As he spake to our fathers, to Abraham, and to his seed for ever.
56 And Mary abode with her about three months, and returned to her own house.
57 Now Elisabeth's full time came that she should be delivered; and she brought forth a son.
58 And her neighbours and her cousins heard how the Lord had shewed great mercy upon her; and they rejoiced with her.
59 And it came to pass, that on the eighth day they came to circumcise the child; and they called him Zacharias, after the name of his father.
60 And his mother answered and said, Not so; but he shall be called John.
61 And they said unto her, There is none of thy kindred that is called by this name.
62 And they made signs to his father, how he would have him called.
63 And he asked for a writing table, and wrote, saying, His name is John. And they marvelled all.
64 And his mouth was opened immediately, and his tongue loosed, and he spake, and praised God.
65 And fear came on all that dwelt round about them: and all these sayings were noised abroad throughout all the hill country of Judaea.
66 And all they that heard them laid them up in their hearts, saying, What manner of child shall this be! And the hand of the Lord was with him.
67 And his father Zacharias was filled with the Holy Ghost, and prophesied, saying,
68 Blessed be the Lord God of Israel; for he hath visited and redeemed his people,
69 And hath raised up an horn of salvation for us in the house of his servant David;
70 As he spake by the mouth of his holy prophets, which have been since the world began:
71 That we should be saved from our enemies, and from the hand of all that hate us;
72 To perform the mercy promised to our fathers, and to remember his holy covenant;
73 The oath which he sware to our father Abraham,
74 That he would grant unto us, that we being delivered out of the hand of our enemies might serve him without fear,
75 In holiness and righteousness before him, all the days of our life.
76 And thou, child, shalt be called the prophet of the Highest: for thou shalt go before the face of the Lord to prepare his ways;
77 To give knowledge of salvation unto his people by the remission of their sins,
78 Through the tender mercy of our God; whereby the dayspring from on high hath visited us,
79 To give light to them that sit in darkness and in the shadow of death, to guide our feet into the way of peace.
80 And the child grew, and waxed strong in spirit, and was in the deserts till the day of his shewing unto Israel.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.