Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

Jesus undervisar lärjungarna hur de ska be

11 En gång när Jesus hade stannat på ett ställe för att be, kom en av lärjungarna till honom och sa: Herre, lär oss en bön som vi kan be, precis som Johannes lärde sina lärjungar att be.

Och detta är den bön som Jesus lärde dem: Far, vi ärar ditt heliga namn. Vi ber att ditt rike snart ska komma.

Ge oss idag vad vi behöver för att leva,

och förlåt oss våra synder såsom vi förlåter dem som har gjort orätt mot oss. Skydda oss så vi alltid är trogna mot dig.

5-6 Han fortsatte att undervisa dem om bön och sa: Tänk dig att du går till en väns hus mitt i natten och knackar på och säger till honom: 'Låna mig lite bröd. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget som jag kan bjuda honom på.'

Han skulle då svara från sitt sovrum: 'Stör mig inte! Dörren är låst för natten. Vi har alla gått och lagt oss och barnen kan vakna. Jag kan absolut inte hjälpa dig den här gången.'

Men är det inte så att även om han inte gör det för att du är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge dig allt du behöver om du bara är envis och fortsätter att knacka.

Det är likadant med bönen. Fortsätt att be, och ni kommer att få. Fortsätt att söka, och ni kommer att finna. Knacka på och dörren kommer att öppnas.

10 För alla som ber ska få, och alla som söker ska finna. Och dörren ska öppnas för alla som knackar på.

11 Du som är far, inte ger du din pojke en sten om han ber om bröd? Eller en orm istället för en fisk,

12 eller en skorpion istället för ett ägg?

13 Om till och med syndiga människor som ni själva ger era barn goda gåvor, ska er himmelske Far naturligtvis ge den helige Ande till dem som ber honom om det.

Jesus beskylls för att stå i förbund med djävulen

14 En gång drev Jesus ut en ond ande ur en man. Anden hade gjort honom stum. Mannen fick nu sin talförmåga tillbaka och folket häpnade.

15 Men några sa: Inte undra på att han kan driva ut andar. Han får sin kraft från Satan, de onda andarnas kung!

16 Och några andra som spionerade på honom, krävde att han skulle göra ett tecken på himlen som bevis på att han handlade i Guds namn.

17 Han förstod vad de tänkte, och därför sa han: Ni vet ju att ett rike faller sönder och slutligen går under när flera makthavare kämpar om makten. Likadant är det med ett hem där man strider och grälar med varandra.

18 Om därför det ni säger är sant, att Satan ger mig kraft att driva ut hans onda andar, hur kan då hans rike överleva?

19 Och om jag får kraft av Satan, hur är det då med dem bland er som driver ut onda andar? Fråga dem om ni har rätt!

20 Men om jag driver ut onda andar med Guds kraft, så bevisar det att Guds rike har kommit.

21 För när Satan bevakar sitt palats, stark och beväpnad till tänderna, så är det tryggt

22 tills någon som är starkare och har ännu bättre vapen anfaller och besegrar honom och tar ifrån honom hans vapen och tillhörigheter.

23 Den som inte är för mig, är emot mig. Och om han inte hjälper mig, så skadar han min sak.

24 När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring tills den finner ett nytt offer. Gör den inte det, återvänder den till den person den lämnat

25 och märker då att dess förra hem är städat och rent.

26 Då går den och hämtar sju andra andar, som är ännu värre, och de flyttar in hos mannen. Och så får den stackars människan det sju gånger värre än hon hade det förut.

27 Medan han talade ropade en kvinna i folkskaran: Lycklig är den kvinna som har fött dig och uppfostrat dig.

28 Men han svarade: Verkligt lyckliga är bara de som hör Guds ord och lever efter det.

Jesus varnar för otro

29-30 Från alla håll trängde sig nu folk på, och han predikade för dem och sa: Människorna idag är onda och gudlösa. De kräver märkliga tecken som bevis på att jag är Messias. Men jag kommer inte att ge dem något utom ett: Tänk på Jona. Det som hände med honom bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. Det som jag ska gå igenom kommer också att bevisa att Gud har sänt mig till er.

31 Och på domens dag ska drottningen från Söderlandet stiga fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon gjorde en lång och ansträngande resa för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns någon som är mycket större än Salomo.

32 Också Nineves invånare ska stiga fram och döma er på domens dag, för de gjorde bättring när de hörde Jonas predikan, och här finns en som är mycket större än Jona, men ni vägrar att lyssna.

Det inre ljuset

33 Kan ni tänka er någon som tänder en lampa och sedan gömmer den. Nej, man ställer den så att den lyser för alla som kommer in i rummet.

34 Ditt öga ger dig ljus. När dina ögon ser klart kan du röra dig obehindrat. Men om du ser dåligt, famlar du omkring.

35 Se därför till att dina ögon inte blir grumliga eller till och med blinda.

36 Om du inte kan se Gud, hur fruktansvärt kommer då inte ditt mörker att vara. Men om allt i dig är ljus, kommer du att lysa som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.

Jesus anklagar fariseerna och laglärarna

37-38 En av fariseerna som var där och lyssnade på Jesus passade på att bjuda hem honom på middag. Jesus följde med och satte sig ner för att äta utan att först ha tvättat händerna, som den judiska seden krävde. Detta förvånade värden mycket.

39 Då vände sig Jesus till honom och sa: Till det yttre är ni fariseer utan fel. Ni glänser som bägaren ni dricker ur. Men inom er är ni smutsiga och fulla av ondska.

40 Vilken skenhelighet! Ni vet ju i alla fall att Gud har skapat både det yttre och det inre. Eller menar ni verkligen att Gud bara ser till det yttre?

41 Era fat och bägare är fulla. Dela med er till de fattiga. Då ska ert inre också bli rent inför Gud.

42 Det står illa till med er, fariseer! Till och med av den minsta lilla kryddört ger ni Gud en tiondel, men ni är fullständigt likgiltiga för ert förhållande till Gud och kärleken till honom. Ge ert tionde, men glöm inte bort det verkligt väsentliga.

43 Jag varnar er! Ni fariseer älskar att sitta på de främsta platserna i gudstjänsterna, och ni tycker om att man hälsar er med respekt när ni promenerar på torgen!

44 En fruktansvärd dom väntar er. Ni är som gravar som man går över utan att märka dem. Människorna som ni möter anar inte vilken ruttenhet ni döljer.

45 Herre, sa en laglärd man bland åhörarna, du har förolämpat oss med vad du just nu har sagt.

46 Ja, sa Jesus, ni laglärare ska få samma dom! För ni krossar människor under så omöjliga religiösa krav att ni själva inte ens skulle kunna tänka er att uppfylla dem.

47 Akta er! Ni är precis likadana som era förfäder som på sin tid dödade profeterna.

48 Mördare! Ni håller med era förfäder om att vad de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma.

49 Därför har Gud i sin vishet sagt: 'Jag ska sända profeter och apostlar till er. Några ska ni döda och andra ska ni förfölja.'

50 Det är människor som ni som ska ställas inför rätta för att ha mördat Guds tjänare ända från världens början -

51 från mordet på Abel till mordet på Sakarias, som dog mellan altaret och det innersta rummet i templet. Hör vad jag säger: Ni ska ställas till svars för detta.

52 Akta er, ni experter på lagen! Genom er undervisning hindrar ni människorna att finna vägen till sanningen. Ni själva kommer visserligen inte in i Guds rike, men vad värre är, ni hindrar också andra från att göra det.

53-54 Fariseerna och de laglärda blev rasande, och från det ögonblicket förföljde de honom med besvärliga frågor och försökte få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.

11 När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.»

Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;

vårt dagliga bröd giv oss var dag;

och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»

Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd;

ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom'

så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'

Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver.

Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.

10 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

11 Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,

12 eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?

13 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»

14 Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.

15 Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»

16 Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen.

17 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus.

18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.

19 Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.

20 Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --

21 När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.

22 Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.

23 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

24 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.'

25 Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,

26 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.»

27 När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»

28 Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»

29 Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.

30 Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte.

31 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo.

32 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

33 Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.

34 Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker.

35 Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.

36 Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.»

37 Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.

38 Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig.

39 Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska.

40 I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre?

41 Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent.

42 Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

43 Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen!

44 Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»

45 Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»

46 Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!

47 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte!

48 Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.

49 Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.

50 Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse,

51 ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.

52 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

53 När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;

54 de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.