A A A A A
Bible Book List

Lukas 10 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar

(Matt 11:21-24)

10 Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar[a], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.

Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten. Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar. Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.

När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid. Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka. Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på, bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’ 10 Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära. 12 Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom[b] på den dagen än en sådan stad.

13 Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[c], hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. 14 Men på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. 15 Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas.

16 Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.”

De sjuttiotvå kommer tillbaka

(Matt 11:25-27; 13:16-17)

17 De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”

18 Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. 20 Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.[d]

21 I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.

22 Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”

23 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser. 24 Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”

Den goda samariern

(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)

25 En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

26 Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”

27 Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[e]

28 ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”

29 Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”

30 Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.

31 Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. 32 Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.

33 Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. 34 Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. 35 Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer[f] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’

36 Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”

37 ”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.

Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”

Jesus besöker Maria och Marta

38 När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. 39 Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.

40 Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”

41 Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! 42 Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”

Footnotes:

  1. 10:1 Enligt en del handskrifter 70.
  2. 10:12 Sodom utplånades på grund av invånarnas synd. Jfr 1 Mos 19:1-25.
  3. 10:13 Det finns flera profetior i Gamla testamentet om att Tyros och Sidon skulle gå under på grund av sin ondska. Jfr t.ex. Hes 26-28.
  4. 10:20 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29, där det talas om ”livets bok”, ett register över alla som får evigt liv.
  5. 10:27 Se 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18.
  6. 10:35 En denar motsvarade en dagslön.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 10 Svenska 1917 (SV1917)

10 Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma

»Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.

Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.

Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen.

Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över detta hus.'

Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända tillbaka över eder själva.

Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus.

Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så äten vad som sättes fram åt eder,

och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Guds rike är eder nära.'

10 Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder, så gån ut på dess gator och sägen:

11 'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad skaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike är nära.'

12 Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' bliva drägligare än för den staden.

13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort bättring.

14 Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och Sidon än för eder.

15 Och du. Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. --

16 Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.»

17 Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: »Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.»

18 Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld.

19 Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada.

20 Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»

21 I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.

22 Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.»

23 Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem och sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen.

24 Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.»

25 Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»

26 Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?»

27 Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'»

28 Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva,

29 Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är då min nästa?»

30 Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd.

31 Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi.

32 Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi.

33 Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom

34 och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom.

35 Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.' --

36 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?»

37 Han svarade: »Den som bevisade honom barmhärtighet.» Då sade Jesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.»

38 När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.

39 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord.

40 Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig.»

41 Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mångahanda,

42 men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»

Viewing of
Cross references
Footnotes