路加福音 10
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
差遣門徒
10 事後，主揀選了七十個門徒[a]，差遣他們兩個兩個地出去，先到祂將要去的城鎮村莊， 2 並對他們說：「要收割的莊稼很多，工人卻很少，因此你們要祈求莊稼的主人派更多的工人去收割祂的莊稼。
3 「你們去吧！我差你們出去，就像把羊羔送入狼群。 4 錢袋、背包和鞋都不要帶，在路上也不要與人寒暄。 5 無論到哪一戶人家，要先說，『願祝福臨到這家！』 6 如果那裡有配得祝福的人，祝福自然會臨到那人，否則祝福仍歸給你們。 7 不要搬來搬去，要固定住在一家，接受那家的款待，因為工人理應得到工錢。
8 「你們無論到哪一個城鎮，如果人們接待你們，就吃他們擺上的飲食。 9 要醫治那城裡的病人，告訴他們，『上帝的國臨近你們了。』 10 但如果哪一個城鎮的人不歡迎你們，你們就到街上宣告， 11 『就連你們城裡的塵土粘在我們腳上，我們都要跺掉，但是要知道，上帝的國臨近了。』 12 我告訴你們，在審判之日，那城所受的刑罰將比所多瑪所受的還重！
13 「哥拉汛啊，你大禍臨頭了！伯賽大啊，你大禍臨頭了！我在你們當中所行的神蹟，如果行在泰爾和西頓，那裡的人早就身披麻衣，頭蒙灰塵，坐在地上悔改了。 14 在審判之日，你們將比泰爾和西頓受更重的刑罰！
15 「迦百農啊，你將被提升到天上嗎？不！你將被打落到陰間。」
16 耶穌繼續對門徒說：「誰聽從你們，就是聽從我；誰拒絕你們，就是拒絕我；拒絕我的，就是拒絕差我來的那位。」
17 七十個門徒興高采烈地回來說：「主啊，我們奉你的名行事，甚至降服了鬼魔。」
18 耶穌回答說：「我看見撒旦像閃電一樣從天上墜下。 19 我已經給你們權柄，使你們能踐踏蛇和蠍子，勝過仇敵的權勢，沒有什麼能傷害你們。 20 然而，不要為了邪靈向你們降服而高興，要因你們的名字記錄在天上而高興。」
21 就在這時候，耶穌受聖靈感動，充滿喜樂地說：「父啊，天地的主，我頌讚你！因為你把這些事向聰明、有學問的人隱藏起來，卻啟示給像孩童一般的人。父啊！是的，這正是你的美意。 22 我父將一切交給了我。除了父，沒有人認識子；除了子和受子啟示的人，沒有人認識父。」
23 隨後，耶穌轉身悄悄地對門徒說：「誰看到你們今日所看到的，誰就有福了。 24 我告訴你們，以前有許多先知和君王渴望看見你們所看見的，聽見你們所聽見的，卻未能如願。」
好撒瑪利亞人的比喻
25 有一次，一名律法教師站起來試探耶穌，說：「老師，我應該怎樣做才能得永生呢？」
26 耶穌反問他：「律法怎麼說？你怎麼理解？」
27 律法教師答道：「『你要全心、全情、全力、全意愛主——你的上帝』，又要『愛鄰如己』。」 28 耶穌說：「你答得對，照著去做就有永生了。」
29 律法教師想證明自己有理，就問：「那麼，誰是我的鄰居呢？」
30 耶穌回答說：「有個人從耶路撒冷去耶利哥，途中被劫。強盜剝了他的衣服，把他打個半死，丟在那裡，然後揚長而去。
31 「剛好有位祭司經過，看見那人躺在地上，連忙從旁邊繞過，繼續趕路。 32 又有個利未人經過，也跟先前那個祭司一樣從旁邊繞過去了。
33 「後來，有位撒瑪利亞人[b]經過，看見這個人，就動了慈心， 34 連忙上前用油和酒替他敷傷口，包紮妥當，然後把他扶上自己騎的牲口，帶到附近的客店照料。 35 次日還交給店主兩個銀幣，說，『請替我好好照顧這個人。如果錢不夠的話，等我回來再補給你。』 36 那麼，你認為這三個人中誰是被劫者的鄰居呢？」
37 律法教師說：「是那個同情他的人。」
耶穌說：「你去照樣做吧。」
上好的福分
38 耶穌和門徒去耶路撒冷的途中路過一個村莊，遇到一位名叫瑪大的女子接待他們到家裡作客。 39 瑪大的妹妹瑪麗亞坐在耶穌腳前聽道， 40 瑪大為了招待客人忙亂不已，於是上前對耶穌說：
「主啊，我妹妹讓我一個人伺候大家，你都不管嗎？請你叫她來幫幫我吧。」
41 耶穌對她說：「瑪大，瑪大，你為太多事情憂慮煩惱。 42 其實最要緊的事只有一件，瑪麗亞選擇了上好的，是奪不走的。」
Lukas 10
Svenska Folkbibeln
Jesus sänder ut de sjuttio
10 Därefter utsåg Herren sjuttio[a] andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3 Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. 5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9 Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.[b] 10 Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här. 12 Jag säger er att på den dagen skall det bli drägligare för Sodom än för den staden.
13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig och suttit i säck och aska.[c] 14 Men så skall det också vid domen bli drägligare för Tyrus och Sidon än för er. 15 Och du, Kapernaum, skall väl du upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet[d] skall du fara. 16 Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."
17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 18 Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. 20 Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."
21 I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. 22 Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för."
Den barmhärtige samariten
23 När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser. 24 Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det." 25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" 27 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." [e] 28 Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." 29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade:
"En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit.[f] Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit[g] som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Jesus hos Marta och Maria
38 Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. 42 Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne."
Footnotes
- Lukas 10:1 sjuttio Andra handskrifter: "sjuttiotvå". Gäller även v. 17.
- Lukas 10:9 Guds rike är nu hos er Se not till Matt 4:17.
- Lukas 10:13 i säck och aska Se not till Matt 11:21.
- Lukas 10:15 helvetet Grek. Hades.
- Lukas 10:27 3 Mos 19:18, 5 Mos 6:5.
- Lukas 10:32 levit Leviterna var tempeltjänare (4 Mos 18:2).
- Lukas 10:33 samarit Samariterna var avkomlingar av judar och hednafolk, som efter det nordisraelitiska rikets undergång år 722 f. Kr. bosatte sig i Samariens städer i Israels barns ställe. De antog tron på Israels Gud samtidigt som de ännu en tid fortsatte att dyrka sina egna gudar (2 Kon 17:24-34). När Israels barn återkom från den babyloniska fångenskapen och började bygga upp Jerusalems tempel, begärde samariterna att få delta i tempelbygget, eftersom de tillbad samme Gud. Men deras begäran avvisades under hänvisning till deras falska gudstjänst (Esra 4:1f). Samariterna byggde då ett eget tempel på berget Gerissim (intill Sikem). Detta tempel förstördes av judarna år 129 f. Kr., men samariterna har än i dag sin offerplats där.
Luke 10
King James Version
10 After these things the Lord appointed other seventy also, and sent them two and two before his face into every city and place, whither he himself would come.
2 Therefore said he unto them, The harvest truly is great, but the labourers are few: pray ye therefore the Lord of the harvest, that he would send forth labourers into his harvest.
3 Go your ways: behold, I send you forth as lambs among wolves.
4 Carry neither purse, nor scrip, nor shoes: and salute no man by the way.
5 And into whatsoever house ye enter, first say, Peace be to this house.
6 And if the son of peace be there, your peace shall rest upon it: if not, it shall turn to you again.
7 And in the same house remain, eating and drinking such things as they give: for the labourer is worthy of his hire. Go not from house to house.
8 And into whatsoever city ye enter, and they receive you, eat such things as are set before you:
9 And heal the sick that are therein, and say unto them, The kingdom of God is come nigh unto you.
10 But into whatsoever city ye enter, and they receive you not, go your ways out into the streets of the same, and say,
11 Even the very dust of your city, which cleaveth on us, we do wipe off against you: notwithstanding be ye sure of this, that the kingdom of God is come nigh unto you.
12 But I say unto you, that it shall be more tolerable in that day for Sodom, than for that city.
13 Woe unto thee, Chorazin! woe unto thee, Bethsaida! for if the mighty works had been done in Tyre and Sidon, which have been done in you, they had a great while ago repented, sitting in sackcloth and ashes.
14 But it shall be more tolerable for Tyre and Sidon at the judgment, than for you.
15 And thou, Capernaum, which art exalted to heaven, shalt be thrust down to hell.
16 He that heareth you heareth me; and he that despiseth you despiseth me; and he that despiseth me despiseth him that sent me.
17 And the seventy returned again with joy, saying, Lord, even the devils are subject unto us through thy name.
18 And he said unto them, I beheld Satan as lightning fall from heaven.
19 Behold, I give unto you power to tread on serpents and scorpions, and over all the power of the enemy: and nothing shall by any means hurt you.
20 Notwithstanding in this rejoice not, that the spirits are subject unto you; but rather rejoice, because your names are written in heaven.
21 In that hour Jesus rejoiced in spirit, and said, I thank thee, O Father, Lord of heaven and earth, that thou hast hid these things from the wise and prudent, and hast revealed them unto babes: even so, Father; for so it seemed good in thy sight.
22 All things are delivered to me of my Father: and no man knoweth who the Son is, but the Father; and who the Father is, but the Son, and he to whom the Son will reveal him.
23 And he turned him unto his disciples, and said privately, Blessed are the eyes which see the things that ye see:
24 For I tell you, that many prophets and kings have desired to see those things which ye see, and have not seen them; and to hear those things which ye hear, and have not heard them.
25 And, behold, a certain lawyer stood up, and tempted him, saying, Master, what shall I do to inherit eternal life?
26 He said unto him, What is written in the law? how readest thou?
27 And he answering said, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy strength, and with all thy mind; and thy neighbour as thyself.
28 And he said unto him, Thou hast answered right: this do, and thou shalt live.
29 But he, willing to justify himself, said unto Jesus, And who is my neighbour?
30 And Jesus answering said, A certain man went down from Jerusalem to Jericho, and fell among thieves, which stripped him of his raiment, and wounded him, and departed, leaving him half dead.
31 And by chance there came down a certain priest that way: and when he saw him, he passed by on the other side.
32 And likewise a Levite, when he was at the place, came and looked on him, and passed by on the other side.
33 But a certain Samaritan, as he journeyed, came where he was: and when he saw him, he had compassion on him,
34 And went to him, and bound up his wounds, pouring in oil and wine, and set him on his own beast, and brought him to an inn, and took care of him.
35 And on the morrow when he departed, he took out two pence, and gave them to the host, and said unto him, Take care of him; and whatsoever thou spendest more, when I come again, I will repay thee.
36 Which now of these three, thinkest thou, was neighbour unto him that fell among the thieves?
37 And he said, He that shewed mercy on him. Then said Jesus unto him, Go, and do thou likewise.
38 Now it came to pass, as they went, that he entered into a certain village: and a certain woman named Martha received him into her house.
39 And she had a sister called Mary, which also sat at Jesus' feet, and heard his word.
40 But Martha was cumbered about much serving, and came to him, and said, Lord, dost thou not care that my sister hath left me to serve alone? bid her therefore that she help me.
41 And Jesus answered and said unto her, Martha, Martha, thou art careful and troubled about many things:
42 But one thing is needful: and Mary hath chosen that good part, which shall not be taken away from her.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln