3 Och om någon vill bära fram ett tackoffer, och han vill taga sitt offer av fäkreaturen, så skall han ställa fram inför HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankön eller av honkön.

² Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet; och Arons söner, prästerna, skola stänka blodet på altaret runt omkring.

³ Och av tackoffret skall han såsom eldsoffer åt Herren bära fram det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,

⁴ och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.

⁵ Och Arons söner skola förbränna det på altaret, ovanpå brännoffret, på veden som ligger på elden: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren.

⁶ Men om någon vill bära fram åt HERREN ett tackoffer av småboskapen, så skall han därtill taga ett felfritt djur, av hankön eller av honkön.

⁷ Om det är ett får som han vill offra, så skall han ställa fram det inför HERRENS ansikte.

⁸ Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola stänka dess blod på altaret runt omkring.

⁹ Och av tackoffersdjuret skall han såsom eldsoffer åt HERREN offra dess fett, hela svansen, frånskild invid ryggraden, och det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,

¹⁰ och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.

¹¹ Och prästen skall förbränna det på altaret: en eldsoffersspis åt HERREN.

¹² Likaledes, om någon vill offra en get, så skall han ställa fram denna inför HERRENS ansikte.

¹³ Och han skall lägga sin hand på dess huvud och sedan slakta den framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola stänka dess blod på altaret runt omkring.

¹⁴ Och han skall därav såsom eldsoffer åt HERREN offra det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,

¹⁵ och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.

¹⁶ Och prästen skall förbränna detta på altaret: en eldsoffersspis, till en välbehaglig lukt. Allt fettet skall tillhöra HERREN.

¹⁷ Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta: intet fett och intet blod skolen I förtära.

24 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

² Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

³ de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

⁴ Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

⁵ Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

⁶ På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

⁷ Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

⁸ Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

⁹ Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

¹⁰ Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

¹¹ Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

¹² Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

¹³ Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

¹⁴ Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

¹⁵ Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

¹⁶ När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

¹⁷ Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

¹⁸ »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

¹⁹ Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.

²⁰ Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

²¹ Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

²² Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

²³ han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

²⁴ När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

²⁵ Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?

7 När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum.

² Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.

³ Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.

⁴ När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: »Han är värd att du gör honom detta,

⁵ ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss.»

⁶ Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak.

⁷ Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.

⁸ Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»

⁹ När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»

¹⁰ Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk.

¹¹ Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk.

¹² Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne.

¹³ När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: »Gråt icke.»

¹⁴ Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.»

¹⁵ Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder.

¹⁶ Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt folk.»

¹⁷ Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.

88 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

² HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

³ Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

⁴ Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁵ Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁶ Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁷ Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁸ Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁹ Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

¹⁰ Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹¹ Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹² Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹³ Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴ Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁵ Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶ Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁷ Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁸ De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁹ Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

¹¹ Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

¹² Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

¹³ Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

¹⁴ Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

¹⁵ Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.