Lamentations 2

English Standard Version

The Lord Has Destroyed Without Pity

2 How the Lord in his anger
    has set the daughter of Zion ^(A)under a cloud!
^(B)He has cast down from heaven to earth
    the splendor of Israel;
he has not remembered ^(C)his footstool
    in the day of his anger.

²The Lord ^(D)has swallowed up ^(E)without mercy
    all the habitations of Jacob;
in his wrath ^(F)he has broken down
    the strongholds of the daughter of Judah;
he has brought ^(G)down to the ground ^(H)in dishonor
    the kingdom ^(I)and its rulers.

³He has cut down in ^(J)fierce anger
    all ^(K)the might of Israel;
^(L)he has withdrawn from them his right hand
    in the face of the enemy;
^(M)he has burned like a flaming fire in Jacob,
    consuming all around.

⁴^(N)He has bent his bow like an enemy,
with his right hand set ^(O)like a foe;
and he has killed all who were delightful in our eyes;
in the tent of the daughter of Zion,
he has poured out his fury like fire.

⁵^(P)The Lord has become like an enemy;
    ^(Q)he has swallowed up Israel;
^(R)he has swallowed up all its palaces;
    he has laid in ruins its strongholds,
and he has multiplied in the daughter of Judah
    ^(S)mourning and lamentation.

⁶He has laid waste his booth like a garden,
laid in ruins ^(T)his meeting place;
^(U)the Lord has made Zion forget
festival and ^(V)Sabbath,
and in his fierce indignation has spurned king and priest.

⁷^(W)The Lord has scorned his altar,
    ^(X)disowned his sanctuary;
^(Y)he has delivered into the hand of the enemy
    the walls of her palaces;
^(Z)they raised a clamor in the house of the Lord
    as on the day of festival.

⁸^(AA)The Lord determined to lay in ruins
    ^(AB)the wall of the daughter of Zion;
^(AC)he stretched out the measuring line;
    he did not restrain his hand from destroying;
^(AD)he caused rampart and wall to lament;
    ^(AE)they languished together.

⁹Her gates have sunk into the ground;
    ^(AF)he has ruined ^(AG)and broken her bars;
^(AH)her king and princes are among the nations;
    the law is no more,
and ^(AI)her prophets find
    no vision from the Lord.

¹⁰The elders of the daughter of Zion
    ^(AJ)sit on the ground ^(AK)in silence;
^(AL)they have thrown dust on their heads
    and ^(AM)put on sackcloth;
the young women of Jerusalem
    have bowed their heads to the ground.

¹¹^(AN)My eyes are spent with weeping;
    ^(AO)my stomach churns;
^(AP)my bile is poured out to the ground
    ^(AQ)because of the destruction of the daughter of my people,
^(AR)because infants and babies ^(AS)faint
    in the streets of the city.

¹²They cry to their mothers,
    ^(AT)“Where is bread and wine?”
^(AU)as they faint like a wounded man
    in the streets of the city,
as their life is poured out
    on their mothers' bosom.

¹³What can I say for you, ^(AV)to what compare you,
    O daughter of Jerusalem?
^(AW)What can I liken to you, that I may comfort you,
    O virgin daughter of Zion?
^(AX)For your ruin is vast as the sea;
    who can heal you?

¹⁴^(AY)Your prophets have seen for you
    false and deceptive visions;
^(AZ)they have not exposed your iniquity
    to ^(BA)restore your fortunes,
^(BB)but have seen for you ^(BC)oracles
    that are false and misleading.

¹⁵All who pass along the way
    clap their hands at you;
^(BD)they hiss and wag their heads
    at the daughter of Jerusalem:
“Is this the city that was called
    ^(BE)the perfection of beauty,
    ^(BF)the joy of all the earth?”

¹⁶^(BG)All your enemies
    rail against you;
they hiss, they gnash their teeth,
    they cry: “We ^(BH)have swallowed her!
Ah, this is the day we longed for;
    now we have it; ^(BI)we see it!”

¹⁷The Lord has done what he purposed;
    he has carried out ^(BJ)his word,
which he commanded ^(BK)long ago;
    ^(BL)he has thrown down ^(BM)without pity;
^(BN)he has made the enemy rejoice over you
    and exalted the ^(BO)might of your foes.

¹⁸Their heart cried to the Lord.
    O ^(BP)wall of the daughter of Zion,
^(BQ)let tears stream down like a torrent
    ^(BR)day and night!
^(BS)Give yourself no rest,
    ^(BT)your eyes no respite!

¹⁹“Arise, ^(BU)cry out in the night,
    at the beginning of the night watches!
^(BV)Pour out your heart like water
    before the presence of the Lord!
^(BW)Lift your hands to him
    for the lives of your children,
^(BX)who faint for hunger
    at the head of every street.”

²⁰Look, O Lord, and see!
    ^(BY)With whom have you dealt thus?
^(BZ)Should women eat the fruit of their womb,
    the children of ^(CA)their tender care?
Should ^(CB)priest and prophet be killed
    in the sanctuary of the Lord?

²¹In the dust of the streets
    ^(CC)lie the young and the old;
^(CD)my young women and my young men
    have fallen by the sword;
^(CE)you have killed them in the day of your anger,
    slaughtering ^(CF)without pity.

²²You summoned as if to ^(CG)a festival day
    ^(CH)my terrors on every side,
^(CI)and on the day of the anger of the Lord
    no one escaped or survived;
^(CJ)those whom I held and raised
    my enemy destroyed.

Klagovisorna 2

Svenska Folkbibeln

Herren bestraffar sitt folk

Alef

2 Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln!
Från himlen har han kastat
Israels härlighet ner till jorden.
Han har inte kommit ihåg sin fotapall
på sin vredes dag.

Beth

²Utan att skona har Herren fördärvat
alla Jakobs boningar.
I sin vrede bröt han ner
dottern Judas fästen.
Han slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.

Gimel

³I vredens hetta högg han av
varje horn i Israel.
Han drog tillbaka sin högra hand
när fienden kom.
Jakob förbrände han likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.

Daleth

⁴Han spände sin båge som en fiende,
hans högra hand var redo.
Lik en ovän dödade han
allt som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda.
utgöt han sin vrede som en eld.

He

⁵Herren var som en fiende.
    Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats,
    han förstörde dess fästen.
Han hopade hos dottern Juda
    bedrövelse och jämmer.

Waw

⁶Han bröt ner sin boning som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Högtid och sabbat
lät Herren falla i glömska i Sion,
och i sin brinnande vrede förkastade han
kung och präst.

Zajin

⁷Herren förkastade sitt altare,
    han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats
    gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i Herrens hus
    som på en högtidsdag.

Heth

⁸Herren hade beslutat förstöra
dottern Sions murar.
Han spände mätsnöret för att fördärva
och drog inte tillbaka sin hand.
Han lät sorg komma över vallar och murar,
alla ligger nu förstörda.

Teth

⁹Hennes portar har sjunkit ner i jorden,
han förstörde och krossade hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken.
Ingen undervisning ges mer
och hennes profeter
får ingen syn från Herren.

Jod

¹⁰De sitter stumma på marken,
de äldste i dottern Sion.
De har kastat stoft på sina huvuden
och klätt sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.

Kaf

¹¹Mina ögon är förtärda av gråt,
det jäser i mitt innersta.
Min lever är som utgjuten på jorden
ty dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på gatorna i staden.

Lamed

¹²De ropar till sina mödrar:
    "Var finns bröd och vin?"
De tynar bort likt de slagna
    på stadens gator,
de ger upp andan
    i sina mödrars famn.

Mem

¹³Vad skall jag säga dig,
vad skall jag jämföra dig med, du dotter Jerusalem?
Vad skall jag likna dig vid för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor som ett hav,
vem kan hela dig?

Nun

¹⁴Dina profeters syner
var falska och dåraktiga.
De uppenbarade inte din missgärning för dig
för att göra slut på din fångenskap.
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förförande.

Samek

¹⁵Alla som går vägen förbi
    slår hånfullt ihop händerna åt dig.
De visslar och skakar på huvudet
    åt dottern Jerusalem.
"Är detta den stad som man kallade
    den fulländade skönheten, hela jordens fröjd?"

Pe

¹⁶Alla dina fiender spärrar upp munnen mot dig,
de visslar och skär tänder,
de säger: "Vi har fördärvat henne.
Ja, detta är den dag som vi har väntat på.
Nu har vi upplevt och sett den!"

Ajin

¹⁷Herren har gjort vad han hade beslutat,
han har uppfyllt sitt ord,
det han för länge sedan hade sagt.
Han har rivit ner utan att skona,
han har låtit fienden glädjas över dig,
han har upphöjt dina ovänners horn.

Tsade

¹⁸Deras hjärtan ropar till Herren.
    Du dotter Sions mur,
låt dina tårar rinna som en bäck
    både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
    unna inte ditt öga någon vila.

Qof

¹⁹Stig upp, ropa högt i natten,
    när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
    inför Herrens ansikte.
Lyft upp dina händer till honom
    för dina barns liv,
ty de tynar bort av hunger
    i alla gathörn.

Resh

²⁰Se, Herre, och besinna
    vem du har handlat så emot.
Skall kvinnor äta sin livsfrukt,
    barnen som de har burit i sin famn?
Skall präster och profeter dödas
    i Herrens helgedom?

Shin

²¹På marken, ute på gatorna, ligger de,
unga och gamla.
Mina jungfrur och mina unga män
har fallit för svärd.
Du dödade på din vredes dag,
du slaktade utan att skona.

Taw

²²Som till en högtidsdag bådade du upp
förskräckelser från alla håll.
På Herrens vredes dag fanns det ingen
som undkom eller överlevde.
Dem som jag har burit i min famn och uppfostrat
har min fiende förgjort.

English Standard Version (ESV)

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Lamentations 2 English Standard Version