Lamentaciones 1
La Palabra (Hispanoamérica)
Primera elegía
1 ¡Qué solitaria se encuentra
la ciudad superpoblada!
Ha quedado como viuda
la grande ante las naciones.
La reina de las provincias
se ha convertido en esclava.
2 Pasa las noches llorando,
riega el llanto sus mejillas;
no hay nadie que la consuele
entre todos sus amantes;
sus amigos la han dejado
y se le han vuelto enemigos.
3 Desterrada y humillada,
Judá sufre esclavitud
y habita entre las naciones
sin encontrar su morada;
todos sus perseguidores
le han dado caza en su asedio.
4 De luto están las calzadas
de Sión, sin peregrinos;
sus puertas están en ruinas
y sus sacerdotes gimen;
sus doncellas se lamentan
y ella padece amargura.
5 Sus enemigos la oprimen,
sus adversarios prosperan,
porque el Señor la ha afligido
por sus copiosos pecados;
sus niños van al destierro
delante del enemigo.
6 Sión se ha visto privada
de toda su majestad;
sus príncipes, como ciervos
que no han encontrado pastos,
caminan desfallecidos
ante sus perseguidores.
7 Recuerda Jerusalén
días tristes de vida errante,
cayendo en mano enemiga
sin que nadie la ayudara.
Los enemigos, al verla,
se burlaban de su ruina.
8 ¡Jerusalén ha pecado:
por eso ha quedado impura!
Los que la honraban la humillan
porque la han visto desnuda;
ella también se lamenta
y hasta se vuelve de espaldas.
9 Su impureza está en sus ropas,
no pensó en tales extremos.
Su caída fue increíble
y ya no hay quien la consuele.
“Mira, Señor, mi desgracia
y el triunfo del enemigo”.
10 Mano ha puesto el enemigo
sobre todos sus tesoros;
ella ha visto a los paganos
profanar el santuario,
aunque tú habías prohibido
que entraran en tu asamblea.
11 Toda su gente se queja,
anda en busca de alimento;
cambian sus joyas por pan
para mantenerse vivos.
“Mira, Señor, y contempla
en qué vileza he caído”.
12 ¿No les dice nada a ustedes,
los que van por el camino?
Miren bien si hay un dolor
como el dolor que me aflige,
que el Señor me castigó
el día de su furor.
13 Desde el cielo mandó un fuego
que me ha abrasado los huesos;
tendió una trampa a mi paso
y me hizo volver atrás;
me ha dejado destrozada
y sufriendo todo el día.
14 Con mi delito hizo un yugo
bien atado por su mano
y me lo cargó en el cuello,
debilitando mis fuerzas;
pues me ha entregado mi Dios
a quien no puedo hacer frente.
15 Desbarató a mis valientes
mi Dios en medio de mí;
llamó contra mí un ejército
para acabar con mis jóvenes.
¡Mi Dios pisó en el lagar
a la virgen de Judá!
16 Por eso yo estoy llorando
y mis ojos vierten lágrimas,
porque no hay quien me consuele
ni quien me devuelva el ánimo.
Mis hijos están atónitos
por la victoria enemiga.
17 Aunque Sión tiende sus manos,
no hay nadie que la consuele.
Mandó el Señor que a Jacob
lo cercasen enemigos;
Jerusalén ha quedado
mancillada en medio de ellos.
18 El Señor ha sido justo,
pues me opuse a su mandato.
Escúchenme, pueblos todos,
y contemplen mi dolor:
mis jóvenes y doncellas
se marcharon al destierro.
19 Pedí auxilio a mis amantes,
pero ellos me traicionaron.
Mis sacerdotes y ancianos
murieron en la ciudad
buscando algún alimento
con que reanimar sus vidas.
20 Contempla, Señor, mi angustia:
mis entrañas se estremecen,
dentro el corazón se agita
porque he sido muy rebelde.
Fuera me quedo sin hijos
y en casa ronda la muerte.
21 Aunque escuchan mis gemidos,
¡no hay nadie que me consuele!
Mi enemigo oye mi mal
y celebra lo que has hecho.
¡Haz que llegue el día anunciado
y corra mi misma suerte!
22 Ten presente su maldad
y trátalo a él también
como me has tratado a mí
por todas mis rebeldías.
¡Que son muchos mis lamentos
y mi corazón flaquea!
Lamentations 1
English Standard Version
How Lonely Sits the City
1 (A)How lonely sits the city
that was full of people!
How like (B)a widow has she become,
she who was great among the nations!
She who was (C)a princess among the provinces
has become (D)a slave.
2 (E)She weeps bitterly in the night,
with tears on her cheeks;
(F)among all her lovers
she has (G)none to comfort her;
(H)all her friends have dealt treacherously with her;
they have become her enemies.
3 (I)Judah has gone into exile because of affliction[a]
and hard servitude;
(J)she dwells now among the nations,
(K)but finds no resting place;
her pursuers have all overtaken her
in the midst of her distress.[b]
4 The roads to Zion mourn,
for none come to (L)the festival;
(M)all her gates are desolate;
her priests (N)groan;
her virgins have been afflicted,[c]
and she herself suffers bitterly.
5 (O)Her foes have become the head;
her (P)enemies prosper,
because (Q)the Lord has afflicted her
(R)for the multitude of her transgressions;
(S)her children have gone away,
captives before the foe.
6 From the daughter of Zion
all her majesty has departed.
Her princes have become like deer
(T)that find no pasture;
they fled without strength
before the pursuer.
7 Jerusalem remembers
in the days of her affliction and wandering
(U)all the precious things
that were hers from (V)days of old.
When her people fell into the hand of the foe,
and there was none to help her,
her foes gloated over her;
they (W)mocked at her downfall.
8 (X)Jerusalem sinned grievously;
therefore she became filthy;
all who honored her despise her,
(Y)for they have seen her nakedness;
she herself (Z)groans
and turns her face away.
9 Her uncleanness was (AA)in her skirts;
(AB)she took no thought of her future;[d]
therefore her fall is terrible;
(AC)she has no comforter.
“O Lord, behold my affliction,
for the enemy has (AD)triumphed!”
10 The enemy has stretched out his hands
over all her (AE)precious things;
for she has seen (AF)the nations
enter her sanctuary,
those whom you (AG)forbade
to enter your congregation.
11 All her people (AH)groan
as (AI)they search for bread;
they trade their (AJ)treasures for (AK)food
to revive their strength.
“Look, O Lord, and see,
for I am despised.”
12 “Is it nothing to you, all (AL)you who pass by?
(AM)Look and see
if there is any sorrow like my sorrow,
which was brought upon me,
which (AN)the Lord inflicted
on (AO)the day of his fierce anger.
13 “From on high he (AP)sent fire;
into my bones[e] he made it descend;
(AQ)he spread a net for my feet;
he turned me back;
(AR)he has left me stunned,
faint all the day long.
14 “My transgressions were bound[f] into (AS)a yoke;
by his hand they were fastened together;
they were set upon my neck;
he caused my strength to fail;
the Lord gave me into the hands
of those whom I cannot withstand.
15 “The Lord rejected
all my mighty men in my midst;
he summoned an assembly against me
to crush my young men;
(AT)the Lord has trodden as in a winepress
the virgin daughter of Judah.
16 “For these things (AU)I weep;
my eyes flow with tears;
for (AV)a comforter is far from me,
one to (AW)revive my spirit;
my children are desolate,
for the enemy has prevailed.”
17 (AX)Zion stretches out her hands,
but (AY)there is none to comfort her;
the Lord has commanded against Jacob
that his neighbors should be his foes;
Jerusalem has become
a filthy thing among them.
18 (AZ)“The Lord is in the right,
(BA)for I have rebelled against his word;
but hear, all you peoples,
and see my suffering;
(BB)my young women and my young men
have gone into captivity.
19 “I called to (BC)my lovers,
but they deceived me;
my priests and elders
perished in the city,
while (BD)they sought food
to revive their strength.
20 “Look, O Lord, for I am in distress;
(BE)my stomach churns;
my heart is wrung within me,
because I have been very rebellious.
(BF)In the street the sword bereaves;
in the house it is like death.
21 “They heard[g] (BG)my groaning,
yet (BH)there is no one to comfort me.
All my enemies have heard of my trouble;
(BI)they are glad that you have done it.
You have brought[h] the day you announced;
(BJ)now let them be as I am.
22 (BK)“Let all their evildoing come before you,
and deal with them
as (BL)you have dealt with me
because of all my transgressions;
for (BM)my groans are many,
and (BN)my heart is faint.”
Footnotes
- Lamentations 1:3 Or under affliction
- Lamentations 1:3 Or in the narrow passes
- Lamentations 1:4 Septuagint, Old Latin dragged away
- Lamentations 1:9 Or end
- Lamentations 1:13 Septuagint; Hebrew bones and
- Lamentations 1:14 The meaning of the Hebrew is uncertain
- Lamentations 1:21 Septuagint, Syriac Hear
- Lamentations 1:21 Syriac Bring
Klagovisorna 1
Svenska Folkbibeln
Jerusalems sorg och ödeläggelse
Alef
1 Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden!
Hon har blivit lik en änka.
Hon som var så mäktig bland folken,
en furstinna bland länderna,
hon måste nu göra slavtjänst.
Beth
2 Bittert gråter hon i natten,
tårar rinner utför hennes kind.
Bland alla hennes älskare
finns ingen som tröstar henne.
Alla hennes vänner har svikit henne,
de har blivit hennes fiender.
Gimel
3 Juda har gått i landsflykt
på grund av förtryck
och svår träldom.
Hon bor nu bland hednafolken,
hon finner ingen ro.
Alla hennes förföljare har överfallit henne
mitt i hennes nöd.
Daleth
4 Vägarna till Sion sörjer,
ty ingen kommer längre till högtiderna.
Alla hennes portar är öde,
hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade,
och själv sörjer hon bittert.
He
5 Hennes ovänner har makten,
hennes fiender känner sig säkra.
Ty Herren har bedrövat henne
för hennes många synders skull.
Hennes barn har vandrat bort
som fångar framför fienden.
Waw
6 All prakt har försvunnit
från dottern Sion.
Hennes furstar liknar hjortar,
som inte finner bete.
De vandrar kraftlösa
framför förföljaren.
Zajin
7 I sin nöd och hemlöshet
kommer Jerusalem ihåg
allt vad dyrbart hon ägde
i forna dagar.
Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand
och ingen kommer till hennes hjälp,
ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Heth
8 Svårt har Jerusalem syndat,
därför ses hon som oren.
Alla som ärade henne föraktar henne,
ty de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon
och vänder sig bort.
Teth
9 Orenhet fläckar fållen på hennes kläder,
hon tänkte inte på vad slutet skulle bli.
Hon har sjunkit ofattbart djupt
och ingen finns som tröstar henne.
O, Herre, se mitt betryck,
ty fienden förhäver sig.
Jod
10 Ovännen har räckt ut sin hand
efter allt dyrbart hon ägde.
Hon har sett hur hedningar
går in i hennes helgedom,
sådana som du har förbjudit
att komma in i din församling.
Kaf
11 Allt hennes folk suckar
och söker efter bröd.
De ger sina dyrbarheter för mat
för att hålla sig vid liv.
Se, o Herre, och ge akt på
hur föraktad jag har blivit.
Lamed
12 Betyder det ingenting för alla er som går vägen förbi?
Ge akt på detta och se:
Kan någon plåga vara lik den plåga
som drabbat mig,
den som Herren låtit mig lida
på sin brinnande vredes dag?
Mem
13 Från höjden har han sänt en eld
in i mina ben och kuvat dem.
Han bredde ut ett nät för mina fötter,
han stötte mig tillbaka.
Han har lämnat mig övergiven
och sjuk hela dagen.
Nun
14 Till ett ok knöts mina synder samman,
av hans hand vävdes de ihop,
de har lagts över min nacke.
Han har brutit ner min kraft.
Herren har lämnat mig i händerna på dem
som jag inte kan stå emot.
Samek
15 Alla de hjältar som fanns hos mig
har Herren förkastat.
Han kallade samman ett uppbåd mot mig
för att krossa mina unga män.
Som en vinpress har Herren trampat
jungfrun, dottern Juda.
Ajin
16 Därför gråter jag,
mina ögon flödar av tårar.
Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig
och vederkvicka min själ.
Mina barn är övergivna,
ty fienden har blivit mig övermäktig.
Pe
17 Sion räcker ut sina händer,
men ingen finns som tröstar henne.
Mot Jakob har Herren bådat upp
hans ovänner från alla håll,
Jerusalem har blivit
som något orent ibland dem.
Tsade
18 Herren är rättfärdig,
men jag var upprorisk mot hans bud.
Hör då, alla ni folk,
och se min plåga!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
Qof
19 Jag kallade på mina älskare,
men de svek mig.
Mina präster och mina äldste
omkom i staden,
medan de letade efter mat
för att hålla sig vid liv.
Resh
20 Se, Herre, hur jag är i nöd!
Det jäser i mitt innersta,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
ty jag har varit mycket upprorisk.
Ute gör svärdet mig barnlös,
inomhus finns endast död.
Shin
21 Man hör hur jag suckar,
men ingen finns som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka
och gläder sig över att du har gjort detta.
Den dag du har förkunnat har du låtit komma,
men det skall gå dem som mig.
Taw
22 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte
och gör med dem
så som du har gjort med mig
för alla mina synder.
Ty många är mina suckar,
och mitt hjärta är sjukt.
La Palabra, (versión hispanoamericana) © 2010 Texto y Edición, Sociedad Bíblica de España
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln