på vad som hänt oss,
    se efter och se hur vi hånas!
^2 (A) Vår arvedel har gått över
        till främlingar,
    våra hus är i främmande hand.
³ Vi har blivit föräldralösa,
        vi har ingen far,
    våra mödrar är som änkor.
⁴ Vi måste köpa vårt eget vatten
        som vi dricker,
    betala för vår egen ved.
⁵ Våra förföljare flåsar oss i nacken^[a],
        vi är trötta men får ingen vila.

^6 (B) Vi räckte ut vår hand till Egypten,
    till Assyrien för att få bröd
        att mätta oss med.
^7 (C) Våra fäder har syndat
        och finns inte mer,
    men vi måste bära deras skuld.
⁸ Slavar härskar över oss,
    ingen befriar oss ur deras hand.
⁹ Med fara för vårt liv
        hämtar vi vårt bröd,
    bärgar det undan öknens svärd.
¹⁰ Vår hud hettar som en ugn,
    den är febersjuk av hunger.

¹¹ Kvinnor kränkte de i Sion,
    jungfrur i Juda städer.
^12 (D) Furstar hängde de^[b],
    äldre hedrade de inte.
¹³ Unga män fick slita
        med kvarnstenen^[c],
    pojkar dignade
        under bördor av ved.
¹⁴ De gamla sitter inte längre i porten,
    de unga har slutat
        med sin musik.

^15 (E) Glädjen är borta från vårt hjärta,
    vår dans är förvandlad till sorg.
^16 (F) Kronan har fallit från vårt huvud.
    Ve oss, att vi syndade så!
¹⁷ Därför är vårt hjärta sjukt,
    därför är våra ögon förmörkade,
^18 (G) för att Sions berg ligger öde
    och schakaler^[d] strövar där.

^19 (H) Du, Herre, tronar för evigt,
    din tron består
        från släkte till släkte.
^20 (I) Varför skulle du glömma oss
        för evigt,
    överge oss för alltid?
^21 (J) Ta oss till dig igen, Herre,
        så kommer vi tillbaka.
    Förnya våra dagar som förr,
^22 (K) om du inte har förkastat oss helt
    och är mycket vred på oss.