A A A A A
Bible Book List

Klagovisorna 3 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Tredje sången om lidande och hopp

Jag är mannen[a] som upplevt lidande
    under hans vredes gissel.
Han har drivit mig in i ett mörker
    där inget ljus finns.
Han har vänt sin hand mot mig,
    om och om igen, dagen lång.

Han har slitit sönder mitt kött och min hud
    och krossat benen i min kropp.
Han har byggt en mur omkring mig
    och omslutit mig med bitterhet och elände.
I mörker har han låtit mig bo,
    liksom de som är döda sedan länge.

Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
    tunga bojor har han satt på mig.
Hur jag än klagar och ropar,
    vänder han sig bort från min bön.
Med stenblock har han stängt vägen för mig
    och gjort mina stigar oländiga.

10 Han lurar på mig som en björn,
    som ett lejon i ett gömställe.
11 Han har fört mig bort från vägen,
    slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12 Han har spänt sin båge
    och riktat den mot mig.

13 Pilar från hans koger
    har genomborrat mina njurar.
14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
    en visa har jag blivit för dem.
15 Han har fyllt mig med bitterhet
    och gett mig malört att dricka.

16 Han har krossat mina tänder med stenar
    och trampat ner mig i stoftet.
17 All frid har försvunnit ur mitt liv,
    och jag har glömt vad lycka är.
18 Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
    jag hoppas inte längre på något från Herren.”

19 Tanken på mitt elände och min hemlöshet
    är som malört och gift.[b]
20 Jag blir inte fri från minnena,
    jag är bedrövad.
21 Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:

22 Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,[c]
    hans barmhärtighet upphör aldrig.
23 Den är ny varje morgon,
    stor är din trofasthet.
24 Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
    Därför vill jag hoppas på honom.

25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
    mot den som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
    vänta på räddning från Herren.
27 Det är nyttigt för en man
    att bära ok som ung.

28 Må han sitta ensam och i stillhet
    när det läggs på honom.
29 Må han trycka ansiktet mot marken,
    kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden
    mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.

31 Herren förkastar inte
    för evigt.
32 Även om han ger plågor,
    så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33 För han vill inte ge människorna
    plåga och sorg.

34 Att man krossar under sina fötter
    alla fångarna i landet,
35 att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36     att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?

37 Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
    om inte Herren befallt det?
38 Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39 Varför ska då någon levande människa
    klaga över sina synder?[d]

40 Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
    och återvända till Herren.
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan
    och händer till Gud i himlen:
42 Vi har syndat och gjort uppror,
    och du har inte förlåtit.

43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
    dödat utan förskoning.
44 Du har höljt dig i ett moln
    som ingen bön kan genomtränga.
45 Du har gjort oss till sopor och avfall
    bland folken.

46 ”Alla våra fiender
    hångrinar åt oss.
47 Skräck och fallgropar möter oss,
    förödelse och undergång.”
48 Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
    för dottern mitt folk går under.

49 De flödar ur mina ögon
    oupphörligen, ändlöst,
50 tills Herren blickar ner
    och ser det från himlen.
51 Det gör mig ont att se
    hur de unga kvinnorna i min stad lider.[e]

52 De jagade mig som en fågel,
    de som utan orsak var mina fiender.
53 De försökte ta mitt liv i en grop
    och kastade stenar på mig.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud,
    jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.

55 Men nerifrån gravens djup
    ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde min vädjan:
    ”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57 Du kom nära mig när jag ropade,
    och du sa: ”Var inte rädd!”

58 Herre, du har tagit dig an mig
    och gett lösen för mitt liv.
59 Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
    Herre, skaffa mig rätt!
60 Du har sett deras hämndlystnad,
    alla sammansvärjningar mot mig.

61 Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
    alla deras sammansvärjningar mot mig,
62 allt som mina fiender
    viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63 Se hur de sjunger nidvisor om mig
    vare sig de sitter eller står.

64 Herre, straffa dem
    så som deras gärningar förtjänar.
65 Täck deras innersta med en slöja,[f]
    låt din förbannelse komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
    låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!

Footnotes:

  1. 3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion.
  2. 3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
  3. 3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
  4. 3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
  5. 3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes