Font Size
Klagovisorna 2
Svenska Folkbibeln
Klagovisorna 2
Svenska Folkbibeln
Herren bestraffar sitt folk
Alef
2 Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln!
Från himlen har han kastat
Israels härlighet ner till jorden.
Han har inte kommit ihåg sin fotapall
på sin vredes dag.
Beth
2 Utan att skona har Herren fördärvat
alla Jakobs boningar.
I sin vrede bröt han ner
dottern Judas fästen.
Han slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
Gimel
3 I vredens hetta högg han av
varje horn i Israel.
Han drog tillbaka sin högra hand
när fienden kom.
Jakob förbrände han likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
Daleth
4 Han spände sin båge som en fiende,
hans högra hand var redo.
Lik en ovän dödade han
allt som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda.
utgöt han sin vrede som en eld.
He
5 Herren var som en fiende.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats,
han förstörde dess fästen.
Han hopade hos dottern Juda
bedrövelse och jämmer.
Waw
6 Han bröt ner sin boning som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Högtid och sabbat
lät Herren falla i glömska i Sion,
och i sin brinnande vrede förkastade han
kung och präst.
Zajin
7 Herren förkastade sitt altare,
han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats
gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
Heth
8 Herren hade beslutat förstöra
dottern Sions murar.
Han spände mätsnöret för att fördärva
och drog inte tillbaka sin hand.
Han lät sorg komma över vallar och murar,
alla ligger nu förstörda.
Teth
9 Hennes portar har sjunkit ner i jorden,
han förstörde och krossade hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken.
Ingen undervisning ges mer
och hennes profeter
får ingen syn från Herren.
Jod
10 De sitter stumma på marken,
de äldste i dottern Sion.
De har kastat stoft på sina huvuden
och klätt sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.
Kaf
11 Mina ögon är förtärda av gråt,
det jäser i mitt innersta.
Min lever är som utgjuten på jorden
ty dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på gatorna i staden.
Lamed
12 De ropar till sina mödrar:
"Var finns bröd och vin?"
De tynar bort likt de slagna
på stadens gator,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
Mem
13 Vad skall jag säga dig,
vad skall jag jämföra dig med, du dotter Jerusalem?
Vad skall jag likna dig vid för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor som ett hav,
vem kan hela dig?
Nun
14 Dina profeters syner
var falska och dåraktiga.
De uppenbarade inte din missgärning för dig
för att göra slut på din fångenskap.
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förförande.
Samek
15 Alla som går vägen förbi
slår hånfullt ihop händerna åt dig.
De visslar och skakar på huvudet
åt dottern Jerusalem.
"Är detta den stad som man kallade
den fulländade skönheten, hela jordens fröjd?"
Pe
16 Alla dina fiender spärrar upp munnen mot dig,
de visslar och skär tänder,
de säger: "Vi har fördärvat henne.
Ja, detta är den dag som vi har väntat på.
Nu har vi upplevt och sett den!"
Ajin
17 Herren har gjort vad han hade beslutat,
han har uppfyllt sitt ord,
det han för länge sedan hade sagt.
Han har rivit ner utan att skona,
han har låtit fienden glädjas över dig,
han har upphöjt dina ovänners horn.
Tsade
18 Deras hjärtan ropar till Herren.
Du dotter Sions mur,
låt dina tårar rinna som en bäck
både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
unna inte ditt öga någon vila.
Qof
19 Stig upp, ropa högt i natten,
när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens ansikte.
Lyft upp dina händer till honom
för dina barns liv,
ty de tynar bort av hunger
i alla gathörn.
Resh
20 Se, Herre, och besinna
vem du har handlat så emot.
Skall kvinnor äta sin livsfrukt,
barnen som de har burit i sin famn?
Skall präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
Shin
21 På marken, ute på gatorna, ligger de,
unga och gamla.
Mina jungfrur och mina unga män
har fallit för svärd.
Du dödade på din vredes dag,
du slaktade utan att skona.
Taw
22 Som till en högtidsdag bådade du upp
förskräckelser från alla håll.
På Herrens vredes dag fanns det ingen
som undkom eller överlevde.
Dem som jag har burit i min famn och uppfostrat
har min fiende förgjort.
Klagovisorna 2
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Klagovisorna 2
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Guds vrede över synden
2 Herren har förmörkat Jerusalem med sin vrede. Israels vackraste stad ligger i ruiner. Han skonade inte ens sitt tempel på sin vredes dag.
2 Utan förbarmande har Herren förstört varje hus i Israel. I sin ilska har han brutit ner varje fästning och varje mur. Han har slagit kungariket med alla dess furstar till marken och förnedrat dem.
3 Israels styrka har lämnat henne, nu är hon i stället drabbad av Guds vrede. Han drar tillbaka sitt beskydd när fienden anfaller. Gud går fram över hela Israels land som en förtärande eld.
4 Han spänner sin båge mot sitt eget folk som om det gällde en fiende. Hans styrka används mot dem för att döda deras unga män. Hans ilska är över dem som en eld.
5 Ja, Herren har blivit en fiende, och han förgör Israel. Han har brutit ner dess fästningar och palats. Sorg och tårar är vad han ger Jerusalem.
6 Han har ödelagt sitt eget tempel, det är som en övergiven trädgård. Folket kan inte längre fira sina heliga högtider eller sabbater. Han avsätter både kungar och präster i sin vrede.
7 Herren har förkastat sitt eget altare, för han avskyr sitt folks falska gudstjänst. Han har överlämnat palatsen till fiender, och de firar i templet och gläds på samma sätt som Israel gjorde under sina heliga högtidsdagar!
8 Herren hade bestämt sig för att ödelägga Jerusalem. Han hade gjort upp en fast plan för dess förstörelse. Därför föll murar och torn för honom.
9 Jerusalems portar är obrukbara. Alla dess lås och bommar har han brutit sönder och krossat. Stadens kungar och furstar har blivit slavar i avlägsna länder och saknar lag och profetiska syner som kan ge dem vägledning.
10 Jerusalems äldste sitter tysta på marken klädda i säcktyg. De strör jord över sina huvuden i sorg och förtvivlan. Jerusalems unga flickor hänger med huvudet.
11 Jag har gråtit tills jag inte längre har några tårar. Mitt innersta är upprört när jag ser vad som har hänt mitt folk. Små barn och spädbarn tynar bort och dör på gatorna.
12 Mamma, mamma, vi vill ha mat, ropar de och faller sedan ihop i mödrarnas armar, och deras liv rinner ut som hos soldater som sårats i strid.
13 Har det någonsin i hela världen funnits en sådan sorg? Jerusalem, vad kan jag jämföra din förtvivlan med? Hur kan jag trösta dig? Dina sår är djupa som havet. Vem kan bota dig?
14 Dina profeter har talat som dårar och varit falska alltigenom. De har inte ens försökt att hjälpa dig ur slaveriet genom att peka på dina synder. De har ljugit och sagt att allt varit bra.
15 Alla som går förbi skakar på huvudet och säger hånfullt: Skulle detta vara den stad som kallats den skönaste i världen och hela jordens glädje?
16 Alla dina fiender uppslukar dig. De gnisslar tänder och säger: Äntligen har vi lyckats förstöra dig! Vi har väntat länge på den här stunden, och nu är den här! Med våra egna ögon har vi sett ditt fall.
17 Men det är Herren som har gjort det. Han har gjort precis det som han varnade för. Han har uppfyllt löftet som han gav för länge sedan. Han har ödelagt Jerusalem utan förbarmande och gett dess fiender anledning att segra över henne och berömma sig av sin styrka.
18 Man ropar till Herren. O Jerusalems murar, låt dina tårar forsa fram som en flod. Gråt dag och natt!
19 Gå upp mitt i natten och ropa till din Gud! Utgjut ditt hjärta som vatten inför Herren! Lyft dina händer upp mot honom! Be om hjälp för dina barns skull, för de dör av hunger på gatorna!
20 Herre, tänk på vad du gör! Det är ditt eget folk du gör allt detta mot! Ska du tvinga en mor att äta sitt eget barn? Ska präster och profeter behöva dö i Herrens tempel?
21 Se hur de ligger på gatorna, gamla och unga, pojkar och flickor, dödade av fiendernas svärd! Du har dödat dem, Herre, i din vrede. Du har dödat dem utan barmhärtighet.
22 Det är du som medvetet har planerat denna förstörelse. På din vredes dag kunde ingen fly eller överleva. Alla mina barn ligger på gatorna dödade av fienden.
Lamentations 2
King James Version
Lamentations 2
King James Version
2 How hath the Lord covered the daughter of Zion with a cloud in his anger, and cast down from heaven unto the earth the beauty of Israel, and remembered not his footstool in the day of his anger!
2 The Lord hath swallowed up all the habitations of Jacob, and hath not pitied: he hath thrown down in his wrath the strong holds of the daughter of Judah; he hath brought them down to the ground: he hath polluted the kingdom and the princes thereof.
3 He hath cut off in his fierce anger all the horn of Israel: he hath drawn back his right hand from before the enemy, and he burned against Jacob like a flaming fire, which devoureth round about.
4 He hath bent his bow like an enemy: he stood with his right hand as an adversary, and slew all that were pleasant to the eye in the tabernacle of the daughter of Zion: he poured out his fury like fire.
5 The Lord was as an enemy: he hath swallowed up Israel, he hath swallowed up all her palaces: he hath destroyed his strong holds, and hath increased in the daughter of Judah mourning and lamentation.
6 And he hath violently taken away his tabernacle, as if it were of a garden: he hath destroyed his places of the assembly: the Lord hath caused the solemn feasts and sabbaths to be forgotten in Zion, and hath despised in the indignation of his anger the king and the priest.
7 The Lord hath cast off his altar, he hath abhorred his sanctuary, he hath given up into the hand of the enemy the walls of her palaces; they have made a noise in the house of the Lord, as in the day of a solemn feast.
8 The Lord hath purposed to destroy the wall of the daughter of Zion: he hath stretched out a line, he hath not withdrawn his hand from destroying: therefore he made the rampart and the wall to lament; they languished together.
9 Her gates are sunk into the ground; he hath destroyed and broken her bars: her king and her princes are among the Gentiles: the law is no more; her prophets also find no vision from the Lord.
10 The elders of the daughter of Zion sit upon the ground, and keep silence: they have cast up dust upon their heads; they have girded themselves with sackcloth: the virgins of Jerusalem hang down their heads to the ground.
11 Mine eyes do fail with tears, my bowels are troubled, my liver is poured upon the earth, for the destruction of the daughter of my people; because the children and the sucklings swoon in the streets of the city.
12 They say to their mothers, Where is corn and wine? when they swooned as the wounded in the streets of the city, when their soul was poured out into their mothers' bosom.
13 What thing shall I take to witness for thee? what thing shall I liken to thee, O daughter of Jerusalem? what shall I equal to thee, that I may comfort thee, O virgin daughter of Zion? for thy breach is great like the sea: who can heal thee?
14 Thy prophets have seen vain and foolish things for thee: and they have not discovered thine iniquity, to turn away thy captivity; but have seen for thee false burdens and causes of banishment.
15 All that pass by clap their hands at thee; they hiss and wag their head at the daughter of Jerusalem, saying, Is this the city that men call The perfection of beauty, The joy of the whole earth?
16 All thine enemies have opened their mouth against thee: they hiss and gnash the teeth: they say, We have swallowed her up: certainly this is the day that we looked for; we have found, we have seen it.
17 The Lord hath done that which he had devised; he hath fulfilled his word that he had commanded in the days of old: he hath thrown down, and hath not pitied: and he hath caused thine enemy to rejoice over thee, he hath set up the horn of thine adversaries.
18 Their heart cried unto the Lord, O wall of the daughter of Zion, let tears run down like a river day and night: give thyself no rest; let not the apple of thine eye cease.
19 Arise, cry out in the night: in the beginning of the watches pour out thine heart like water before the face of the Lord: lift up thy hands toward him for the life of thy young children, that faint for hunger in the top of every street.
20 Behold, O Lord, and consider to whom thou hast done this. Shall the women eat their fruit, and children of a span long? shall the priest and the prophet be slain in the sanctuary of the Lord?
21 The young and the old lie on the ground in the streets: my virgins and my young men are fallen by the sword; thou hast slain them in the day of thine anger; thou hast killed, and not pitied.
22 Thou hast called as in a solemn day my terrors round about, so that in the day of the Lord's anger none escaped nor remained: those that I have swaddled and brought up hath mine enemy consumed.
Lamentations 2
New International Version
Lamentations 2
New International Version
2 [a]How the Lord has covered Daughter Zion
with the cloud of his anger[b]!(A)
He has hurled down the splendor of Israel
from heaven to earth;
he has not remembered his footstool(B)
in the day of his anger.(C)
2 Without pity(D) the Lord has swallowed(E) up
all the dwellings of Jacob;
in his wrath he has torn down
the strongholds(F) of Daughter Judah.
He has brought her kingdom and its princes
down to the ground(G) in dishonor.
3 In fierce anger he has cut off
every horn[c][d](H) of Israel.
He has withdrawn his right hand(I)
at the approach of the enemy.
He has burned in Jacob like a flaming fire
that consumes everything around it.(J)
4 Like an enemy he has strung his bow;(K)
his right hand is ready.
Like a foe he has slain
all who were pleasing to the eye;(L)
he has poured out his wrath(M) like fire(N)
on the tent(O) of Daughter Zion.
5 The Lord is like an enemy;(P)
he has swallowed up Israel.
He has swallowed up all her palaces
and destroyed her strongholds.(Q)
He has multiplied mourning and lamentation(R)
for Daughter Judah.(S)
6 He has laid waste his dwelling like a garden;
he has destroyed(T) his place of meeting.(U)
The Lord has made Zion forget
her appointed festivals and her Sabbaths;(V)
in his fierce anger he has spurned
both king and priest.(W)
7 The Lord has rejected his altar
and abandoned his sanctuary.(X)
He has given the walls of her palaces(Y)
into the hands of the enemy;
they have raised a shout in the house of the Lord
as on the day of an appointed festival.(Z)
8 The Lord determined to tear down
the wall around Daughter Zion.(AA)
He stretched out a measuring line(AB)
and did not withhold his hand from destroying.
He made ramparts(AC) and walls lament;
together they wasted away.(AD)
9 Her gates(AE) have sunk into the ground;
their bars(AF) he has broken and destroyed.
Her king and her princes are exiled(AG) among the nations,
the law(AH) is no more,
and her prophets(AI) no longer find
visions(AJ) from the Lord.
10 The elders of Daughter Zion
sit on the ground in silence;(AK)
they have sprinkled dust(AL) on their heads(AM)
and put on sackcloth.(AN)
The young women of Jerusalem
have bowed their heads to the ground.(AO)
11 My eyes fail from weeping,(AP)
I am in torment within(AQ);
my heart(AR) is poured out(AS) on the ground
because my people are destroyed,(AT)
because children and infants faint(AU)
in the streets of the city.
12 They say to their mothers,
“Where is bread and wine?”(AV)
as they faint like the wounded
in the streets of the city,
as their lives ebb away(AW)
in their mothers’ arms.(AX)
13 What can I say for you?(AY)
With what can I compare you,
Daughter(AZ) Jerusalem?
To what can I liken you,
that I may comfort you,
Virgin Daughter Zion?(BA)
Your wound is as deep as the sea.(BB)
Who can heal you?
14 The visions of your prophets
were false(BC) and worthless;
they did not expose your sin
to ward off your captivity.(BD)
The prophecies they gave you
were false and misleading.(BE)
15 All who pass your way
clap their hands at you;(BF)
they scoff(BG) and shake their heads(BH)
at Daughter Jerusalem:(BI)
“Is this the city that was called
the perfection of beauty,(BJ)
the joy of the whole earth?”(BK)
16 All your enemies open their mouths
wide against you;(BL)
they scoff and gnash their teeth(BM)
and say, “We have swallowed her up.(BN)
This is the day we have waited for;
we have lived to see it.”(BO)
17 The Lord has done what he planned;
he has fulfilled(BP) his word,
which he decreed long ago.(BQ)
He has overthrown you without pity,(BR)
he has let the enemy gloat over you,(BS)
he has exalted the horn[e] of your foes.(BT)
18 The hearts of the people
cry out to the Lord.(BU)
You walls of Daughter Zion,(BV)
let your tears(BW) flow like a river
day and night;(BX)
give yourself no relief,
your eyes no rest.(BY)
19 Arise, cry out in the night,
as the watches of the night begin;
pour out your heart(BZ) like water
in the presence of the Lord.(CA)
Lift up your hands(CB) to him
for the lives of your children,
who faint(CC) from hunger
at every street corner.
20 “Look, Lord, and consider:
Whom have you ever treated like this?
Should women eat their offspring,(CD)
the children they have cared for?(CE)
Should priest and prophet be killed(CF)
in the sanctuary of the Lord?(CG)
Footnotes
- Lamentations 2:1 This chapter is an acrostic poem, the verses of which begin with the successive letters of the Hebrew alphabet.
- Lamentations 2:1 Or How the Lord in his anger / has treated Daughter Zion with contempt
- Lamentations 2:3 Or off / all the strength; or every king
- Lamentations 2:3 Horn here symbolizes strength.
- Lamentations 2:17 Horn here symbolizes strength.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.