Add parallel Print Page Options

I sin misär och hemlöshet
    minns Jerusalem alla de skatter
som hon ägde
    i gångna tider.
När hennes folk föll i fiendens hand
    kom ingen till hennes hjälp.
Motståndarna såg på henne
    och skrattade åt hennes undergång.

Jerusalem har begått svåra synder
    och därför orenat sig.
Alla de som ärat henne
    föraktar henne nu
när de ser henne naken.
    Hon suckar och vänder sig bort.

Orenhet fläckar hennes kläder.
    Ett sådant slut hade hon aldrig tänkt sig.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
    och ingen finns som tröstar henne.
Herre, se mitt elände,
    fienden triumferar!”

Read full chapter

In the days of her affliction and wandering
    Jerusalem remembers all the treasures
    that were hers in days of old.
When her people fell into enemy hands,
    there was no one to help her.(A)
Her enemies looked at her
    and laughed(B) at her destruction.

Jerusalem has sinned(C) greatly
    and so has become unclean.(D)
All who honored her despise her,
    for they have all seen her naked;(E)
she herself groans(F)
    and turns away.

Her filthiness clung to her skirts;
    she did not consider her future.(G)
Her fall(H) was astounding;
    there was none to comfort(I) her.
“Look, Lord, on my affliction,(J)
    for the enemy has triumphed.”

Read full chapter