Klagovisorna 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Guds vrede stillas
4 Vårt finaste guld har förlorat sin glans! Ädelstenar ligger utspridda på gatorna!
2 Våra finaste ungdomar, vårt guld, behandlas som billig lera.
3-4 Till och med schakalerna ger sina ungar mat, men det gör inte mitt folk Israel. De visar samma brist på omsorg som öknens strutsar. Barnens tungor torkar fast vid gommen på grund av törst, för det finns inte en droppe vatten kvar. Små barn ropar efter bröd, men det finns ingen som kan ge dem något.
5 De som vant sig vid delikatesser går nu omkring som tiggare på gatorna för att få tag på något ätbart. De som vuxit upp i palats går nu omkring och krafsar i soptunnor.
6 Mitt folks synd är större än Sodoms. Där kom förödelsen på ett ögonblick, och det fanns ingen räddning.
7 Våra furstar var sunda och välmående,
8 men nu är deras ansikten svarta som sot. Ingen kan längre känna igen dem. Deras hud stramar torr och hård kring benen.
9 De som dödades av svärd har det bättre än dessa, som sakta dör av svält.
10 En gång omtänksamma mödrar har dödat och ätit sina egna barn för att överleva belägringen.
11 Men nu är Herrens vrede tillfredsställd. Han har släppt loss sin oerhörda vrede. Han tände en eld i Jerusalem och brände ner staden till grunden.
12 Inte en kung på hela jorden, ingen i hela världen, skulle kunna komma in genom Jerusalems portar.
13 Men ändå tillät Gud detta på grund av profeternas och prästernas synd. De orenade staden genom att utgjuta oskyldigas blod.
14 Nu stapplar de omkring blinda på gatorna. De har oskyldigt blod på sina händer, och ingen vill komma vid dem.
15 Försvinn härifrån! skriker folket åt dem. Ni är orena! De flyr till avlägsna länder och vandrar omkring bland främlingar, men ingen vill låta dem stanna.
16 Herren själv vill inte ha med dessa präster och äldste att göra.
17 Vi trodde att våra bundsförvanter skulle komma och hjälpa oss, men vi väntade förgäves. De lyfte inte ett finger för att hjälpa oss.
18 Vi kan inte gå ut på gatan utan fara för livet. Slutet är nära. Våra dagar är räknade. Vi är dömda.
19 Våra fiender är snabbare än örnar. Om vi flyr till bergen hittar de oss. Om vi gömmer oss i ödemarken, väntar de på oss där.
20 Vår kung, Herrens smorde, fångades i deras snaror. Ja, till och med vår mäktige kung! Vi skröt om att vi under hans beskydd skulle kunna hålla stånd mot vilket folk som helst på jorden.
21 Gläder du dig, Edoms folk, i landet Us? Du ska också få känna av Herrens fruktansvärda vrede.
22 Israels straff och tiden i landsflykt är över, men nu ska han straffa Edom för dess synd.
Klagovisorna 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Fjärde klagosången om Sions förnedring
4 Ack, vad det fina guldet
har förlorat sin glans,
så matt dess lyster har blivit!
Heliga ädelstenar
ligger utspridda i gathörnen.
2 Hur kan Sions ädlaste söner,
värda sin vikt i guld,
nu betraktas som lerkärl,
som verk av en krukmakares händer?
3 Till och med schakalerna ger di
och matar sina ungar,
men dottern mitt folk har blivit lika grym
som strutsarna i öknen.
4 Dibarnets tunga klibbar fast
vid gommen av törst,
barnen ber om bröd,
men ingen ger dem något.
5 De som förr ätit delikatesser
tynar bort på gatorna.
De som vuxit upp i purpur
ligger nu på sophögar.
6 Mitt folks skuld
är större än den som Sodom bestraffades för,
då förödelsen kom över staden på ett ögonblick,
utan att någon rörde sin hand.[a]
7 Hennes furstar var renare än snö,
vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
deras gestalt[b] som safir.
8 Nu är deras väsen svartare än sot.
Man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud stramar kring benen,
den har blivit torr som trä.
9 De som dödades av svärd fick ett bättre öde
än dessa som dör av svält,
tynar bort och plågas av hunger
i brist på åkerns gröda.
10 Godhjärtade mödrar
har med egna händer
kokat sina barn till mat åt sig själva
när mitt folk gick under.
11 Herren har gett fullt utlopp åt sin förbittring,
utgjutit sin brinnande vrede.
Han har tänt en eld i Sion
som har förtärt staden till grunden.
12 Inga kungar på jorden,
ingen i hela världen,
skulle ha trott att en fiende eller ovän
kunde komma in genom Jerusalems portar.
13 För hennes profeters synder,
på grund av hennes prästers skuld
har det skett,
för de utgöt de rättfärdigas blod därinne.
14 Blinda irrar de omkring på gatorna,
så fläckade av blod
att ingen vågar
röra vid deras kläder.
15 ”Bort härifrån! Oren!”
ropar man till dem.
”Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte!”
De flyr och irrar omkring, och bland folken säger man:
”Här får de inte stanna.”
16 Herren själv har skingrat dem,
han vill inte mer ha med dem att göra.
Man visar ingen respekt för prästerna,
ingen nåd gentemot de äldste.
17 Våra ögon har svikit oss,
när vi förgäves har spanat efter hjälp,
sett från våra torn efter ett folk
som ändå inte kunde rädda oss.
18 Man följer våra steg,
så att vi inte kan gå ut på våra gator.
Vårt slut är nära. Våra dagar är räknade.
Vårt slut har kommit.
19 Våra förföljare är snabbare
än örnar i skyn.
Över bergen har de jagat oss
och lurpassar på oss i öknen.
20 Vår livsande, Herrens smorde,
fångades i deras snaror,
han, i vars skugga vi hade tänkt
att vi skulle få leva bland folken.
21 Gläd dig bara och jubla, du dotter Edom,
som bor i landet Us.
Också till dig ska bägaren räckas.
Du ska bli drucken och naken.
22 Ditt straff är avtjänat, dotter Sion,
din förvisning ska ta slut.
Men din missgärning ska han straffa, dotter Edom,
han ska avslöja dina synder.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.