Klagovisorna 4
Svenska 1917
4 Huru har icke guldet berövats sin glans, den ädla metallen förvandlats! Heliga stenar ligga kringkastade i alla gators hörn.
2 Sions ädlaste söner som aktades lika med fint guld, huru räknas de icke nu såsom lerkärl, krukmakarhänders verk!
3 Själva schakalerna räcka spenarna åt sina ungar för att giva dem di; men dottern mitt folk har blivit grym, lik strutsen i öknen.
4 Spenabarnets tunga låder av törst vid dess gom; le späda barnen bedja om bröd, men ingen bryter sådant åt dem.
5 De som förr åto läckerheter försmäkta nu på gatorna; de som uppföddes i scharlakan måste nu ligga i dyn.
6 Så var dottern mitt folks missgärning större än Sodoms synd, Sodoms, som omstörtades i ett ögonblick, utan att människohänder kommo därvid.
7 Hennes furstar voro mer glänsande än snö, de voro vitare än mjölk, deras hy var rödare än korall, deras utseende var likt safirens.
8 Nu hava deras ansikten blivit mörkare än svart färg, man känner icke igen dem på gatorna; deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har förtorkats och blivit såsom trä.
9 Lyckligare voro de som dräptes med svärd, än de äro, som dräpas av hunger, de som täras bort under kval, utan näring från marken.
10 Med egna händer måste ömsinta kvinnor koka sina barn för att hava dem till föda vid dottern mitt folks skada.
11 HERREN har uttömt sin förtörnelse, utgjutit sin vredes glöd; i Sion har han tänt upp en eld, som har förtärt dess grundvalar.
12 Ingen konung på jorden hade trott det, ingen som bor på jordens krets, att någon ovän eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.
13 För dess profeters synders skull har så skett, för dess prästers missgärningar, därför att de därinne utgöto de rättfärdigas blod.
14 Såsom blinda irra de omkring på gatorna, fläckade av blod. så att ingen finnes, som vågar komma vid deras kläder.
15 »Viken undan!» »Oren!», så ropar man framför dem; »Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!» ja, flyktiga och ostadiga måste de vara; bland hedningarna säger man om dem: »De skola ej mer finna någon boning.»
16 HERRENS åsyn förskingrar dem, han vill icke mer akta på dem; mot prästerna visas intet undseende, mot de äldste ingen misskund.
17 Ännu försmäkta våra ögon i fåfäng väntan efter hjälp; från vårt vårdtorn speja vi efter ett folk som ändå ej kan frälsa oss.
18 Han lurar på vara steg, så att vi ej våga gå på våra gator. Vår ände är nära, vara dagar äro ute; ja, vår ande har kommit.
19 Våra förföljare voro snabbare än himmelens örnar; på bergen jagade de oss, i öknen lade de försåt för oss.
20 HERRENS smorde, han som var vår livsfläkt, blev fångad i deras gropar, han under vilkens skugga vi hoppades att få leva bland folken.
21 Ja, fröjda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i Us' land! Också till dig skall kalken komma; du skall varda drucken och få ligga blottad.
22 Din missgärning är ej mer, du dotter Sion; han skall ej åter föra dig bort i fångenskap. Men din missgärning, du dotter Edom, skall han hemsöka; han skall uppenbara dina synder.
Klagovisorna 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Fjärde klagosången om Sions förnedring
4 Ack, vad det fina guldet
har förlorat sin glans,
så matt dess lyster har blivit!
Heliga ädelstenar
ligger utspridda i gathörnen.
2 Hur kan Sions ädlaste söner,
värda sin vikt i guld,
nu betraktas som lerkärl,
som verk av en krukmakares händer?
3 Till och med schakalerna ger di
och matar sina ungar,
men dottern mitt folk har blivit lika grym
som strutsarna i öknen.
4 Dibarnets tunga klibbar fast
vid gommen av törst,
barnen ber om bröd,
men ingen ger dem något.
5 De som förr ätit delikatesser
tynar bort på gatorna.
De som vuxit upp i purpur
ligger nu på sophögar.
6 Mitt folks skuld
är större än den som Sodom bestraffades för,
då förödelsen kom över staden på ett ögonblick,
utan att någon rörde sin hand.[a]
7 Hennes furstar var renare än snö,
vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
deras gestalt[b] som safir.
8 Nu är deras väsen svartare än sot.
Man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud stramar kring benen,
den har blivit torr som trä.
9 De som dödades av svärd fick ett bättre öde
än dessa som dör av svält,
tynar bort och plågas av hunger
i brist på åkerns gröda.
10 Godhjärtade mödrar
har med egna händer
kokat sina barn till mat åt sig själva
när mitt folk gick under.
11 Herren har gett fullt utlopp åt sin förbittring,
utgjutit sin brinnande vrede.
Han har tänt en eld i Sion
som har förtärt staden till grunden.
12 Inga kungar på jorden,
ingen i hela världen,
skulle ha trott att en fiende eller ovän
kunde komma in genom Jerusalems portar.
13 För hennes profeters synder,
på grund av hennes prästers skuld
har det skett,
för de utgöt de rättfärdigas blod därinne.
14 Blinda irrar de omkring på gatorna,
så fläckade av blod
att ingen vågar
röra vid deras kläder.
15 ”Bort härifrån! Oren!”
ropar man till dem.
”Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte!”
De flyr och irrar omkring, och bland folken säger man:
”Här får de inte stanna.”
16 Herren själv har skingrat dem,
han vill inte mer ha med dem att göra.
Man visar ingen respekt för prästerna,
ingen nåd gentemot de äldste.
17 Våra ögon har svikit oss,
när vi förgäves har spanat efter hjälp,
sett från våra torn efter ett folk
som ändå inte kunde rädda oss.
18 Man följer våra steg,
så att vi inte kan gå ut på våra gator.
Vårt slut är nära. Våra dagar är räknade.
Vårt slut har kommit.
19 Våra förföljare är snabbare
än örnar i skyn.
Över bergen har de jagat oss
och lurpassar på oss i öknen.
20 Vår livsande, Herrens smorde,
fångades i deras snaror,
han, i vars skugga vi hade tänkt
att vi skulle få leva bland folken.
21 Gläd dig bara och jubla, du dotter Edom,
som bor i landet Us.
Också till dig ska bägaren räckas.
Du ska bli drucken och naken.
22 Ditt straff är avtjänat, dotter Sion,
din förvisning ska ta slut.
Men din missgärning ska han straffa, dotter Edom,
han ska avslöja dina synder.
Klagovisorna 4
Svenska Folkbibeln
Sions elände och smälek
Alef
4 Hur har inte guldet mist sin glans,
det ädlaste guld förvandlats!
Heliga ädelstenar ligger utkastade
i varje gathörn.
Beth
2 Sions ädlaste söner,
som liknade fint guld,
hur räknas de inte nu som lerkärl,
verk av krukmakarhänder.
Gimel
3 Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar
för att ge dem di,
men dottern mitt folk har blivit grym,
som strutsen i öknen.
Daleth
4 Dibarnets tunga fastnar
av törst i gommen.
Små barn ber om bröd,
men ingen ger dem något.
He
5 De som förr åt läckerheter
tynar bort på gatorna.
De som växte upp i purpur
måste ligga i dyn.
Waw
6 Missgärningen hos dottern mitt folk
är större än Sodoms synd.
Det omstörtades på ett ögonblick,
utan att människohänder rörde vid det.
Zajin
7 Hennes furstar var mer glänsande än snö,
de var vitare än mjölk,
deras hy var rödare än korall,
deras utseende var likt safirens.
Heth
8 Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot,
man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud sitter fastklibbad vid benen,
den har blivit torr som trä.
Teth
9 Lyckligare var de som dödades med svärd
än de som nu dör av hunger,
de som tynar bort under plåga
av brist på markens frukter.
Jod
10 Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barn
för att ha dem till föda
vid dottern mitt folks undergång.
Kaf
11 Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring,
han har utgjutit sin brinnande vrede.
I Sion har han tänt en eld
som förtärt dess grundvalar.
Lamed
12 Ingen kung på jorden skulle ha trott det,
ingen som bor i världen,
att någon ovän eller fiende
skulle komma in
genom Jerusalems portar.
Mem
13 Det har skett för hennes profeters synder
och hennes prästers missgärningar,
därför att de där inne
utgöt rättfärdigas blod.
Nun
14 Som blinda irrar de omkring på gatorna,
fläckade av blod,
så att ingen vågar komma nära
deras kläder.
Samek
15 "Ur vägen! Oren!" ropar man till dem.
"Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!"
De flyr, ja, de irrar omkring.
Bland hednafolken säger man:
"Här kan de inte längre bo."
Pe
16 Herren själv har skingrat dem,
han vill inte mer ta sig an dem.
Mot prästerna visas ingen aktning,
mot de äldre inget förbarmande.
Ajin
17 Våra ögon sviker oss
när vi förgäves söker hjälp.
Vi har spanat och spanat
efter ett folk som ändå inte kan rädda oss.
Tsade
18 Man lurar på våra steg,
så att vi inte vågar gå på våra gator.
Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.
Qof
19 Våra förföljare var snabbare
än himlens örnar.
På bergen jagade de oss,
i öknen låg de på lur för oss.
Resh
20 Vår livsande, Herrens smorde,
blev fångad i deras fallgropar.
Om honom sade vi:
"I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."
Shin
21 Fröjda dig och var glad, du dotter Edom,
du som bor i landet Us.
Också till dig skall bägaren komma,
du skall bli drucken och ligga naken.
Taw
22 Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion.
Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap.
Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa,
han skall avslöja dina synder.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln