Klagovisorna 3
Svenska 1917
3 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
Klagovisorna 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Hopp mitt under svårigheter
3 Jag har verkligen sett den plåga som är resultatet av Guds vrede.
2 Han har lett mig in i det djupaste mörker och utestängt allt ljus.
3 Han har vänt sig mot mig. Dag och natt straffar han mig
4 och får mig att åldras. Han har krossat benen i mig.
5 Han har byggt upp befästningar mot mig och omslutit mig med bitterhet och elände.
6 Han har begravt mig i mörker, och det är som om jag har varit död länge.
7 Han har stängt in mig, så att jag inte kan fly. Han har bundit fast mig med tunga kedjor,
8 och fastän jag ropar och ber, hör han mig inte!
9 Han har murat in mig bakom tunga stenblock och lagt hinder i min väg.
10 Han lurar som björn och lejon och väntar på att få anfalla mig.
11 Han har dragit ner mig från vägen, gett sig på mig och sedan lämnat mig liggande i mitt blod.
12 Han har spänt sin båge och riktat den mot mig.
13 Hans pilar har träffat mig djupt i hjärtat.
14 Mitt eget folk skrattar åt mig och sjunger sina nidvisor dagen lång.
15 Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig en bägare av sorg att dricka.
16 Det gnisslar mellan tänderna av grus, och han har rullat mig i aska och smuts.
17 Herre, all frid och välsignelse är borta sedan länge, och det är du som har tagit bort alltsammans! Jag vet inte längre vad lycka är.
18 Allt hopp är ute. Min styrka är borta, för Herren har lämnat mig.
19 Kom ihåg den bitterhet och det lidande du har låtit mig möta!
20 Jag kommer aldrig att kunna glömma dessa fruktansvärda år. Alltid kommer jag att få leva i skam.
21 Ändå finns det en strimma av hopp.
22 Hans medlidande tar aldrig slut. Det är bara Herrens nåd som har bevarat oss från att helt gå under.
23 Stor är din trofasthet, Herre! Din barmhärtighet är ny varje morgon.
24 Jag påminner mig om att Herren är mitt arv. Därför vill jag hoppas på honom.
25 Herren är underbart god mot dem som väntar på honom, mot dem som söker honom.
26 Det känns gott att kunna hoppas på framtiden och att i stillhet och med tålamod vänta på räddningen från Herren.
27 Det är nyttigt för en ung man att lära sig disciplin.
28 Låt honom vänta i stillhet och med tålamod på Herrens befallningar.
29 Låt honom vänta i ödmjukhet med ansiktet mot marken.
30 Låt honom vända andra kinden till mot dem som slår honom och lära sig att uthärda grova förolämpningar utan att klaga.
31 Herren ska inte överge honom för evigt.
32 Även om Gud låter honom uppleva sorg, ska han visa medlidande med honom på grund av sin stora barmhärtighet,
33 för han vill inte göra det svårt för människor och orsaka dem sorg.
34-36 Men du har trampat och krossat de svaga i världen under dina fötter. Du har berövat människor de rättigheter Gud har gett dem, och du har vägrat dem rättvisa! Inte underligt att Herren måste ta itu med dig!
37 För vem kan göra något mot dig utan Herrens tillåtelse?
38 Det är ju Herren som både hjälper och straffar.
39 Varför ska då någon av oss klaga när vi straffas för våra synder?
40 Låt oss pröva oss själva i stället, och omvända oss till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer till honom i himlen,
42 för vi har syndat! Vi har gjort uppror mot Herren, och han har inte glömt det.
43 Du har låtit oss drabbas av din vrede, Herre, och slagit oss utan förbarmande.
44 Du har höljt dig i ett moln, så att våra böner inte kan tränga fram till dig.
45 Du har låtit oss bli som avskräde bland folken.
46 Alla våra fiender låter oss veta vad de tycker om oss.
47 Vi är skräckslagna, instängda, övergivna och besegrade!
48-49 Dag och natt strömmar floder av tårar från mina ögon när jag ser mitt folks undergång.
50 Om Herren ändå ville se ner från himlen och lyssna till mitt rop!
51 Mitt hjärta brister vid tanken på de unga flickorna i Jerusalem.
52 Mina fiender, som jag aldrig har gjort något ont, förföljde mig som om jag var en fågel.
53 De kastade ner mig i en brunn och täckte över den med stenar.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud. Jag trodde att det var slutet för mig!
55 Men nerifrån djupet, där jag var, ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde mig! Du lyssnade till min vädjan och hörde min gråt!
57 Du är nära mig när jag ropar till dig, och du har sagt att jag inte ska vara rädd!
58 Herre, du är min försvarare! Du har tagit dig an mitt fall. Rädda mitt liv!
59 Du har sett hur illa de har handlat mot mig. Var nu min domare och bevisa att jag är oskyldig!
60 Du har sett alla sammansvärjningar mot mig.
61 Du har hört alla förolämpningar
62 och allt som de viskar om mig.
63 Se hur de skrattar och sjunger nidvisor om mig medan de förbereder min dom!
64 Herre, ge igen för allt ont de har gjort!
65 Förhärda deras hjärtan och förbanna dem, Herre!
66 Förfölj dem i din vrede och utplåna dem från jorden, så att de inte längre finns under din himmel!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica