Klagovisorna 2
Svenska Folkbibeln 2015
Herren bestraffar sitt folk
אAlef
2 (A) Så mörka moln
Herren i sin vrede
har täckt dottern Sion med!
Han kastade Israels härlighet
från himlen ner till jorden,
han tänkte inte på sin fotpall[a]
på sin vredes dag.
בBeth
2 (B) Utan att skona har Herren fördärvat
Jakobs alla boningar.
I sin vrede rev han
dottern Judas fästningar
och slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
גGimel
3 I vredens hetta högg han av
Israels alla horn.
Han drog undan sin högra hand
när fienden kom,
och brann i Jakob
likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
דDaleth
4 (C) Han spände sin båge som en fiende,
stod redo med sin högra hand
som en ovän,
och dödade allt
som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda
öste han sin vrede som eld.
הHe
5 Herren var som en fiende.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess borgar,
han förstörde dess fästningar.
Han hopade sorg på sorg
över dottern Juda.
וWaw
6 Han skövlade sin boning
som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Herren lät högtid och sabbat
falla i glömska i Sion,
i sin brinnande vrede
förkastade han kung och präst.
זZajin
7 (D) Herren förkastade sitt altare,
han övergav sin helgedom.
Murarna runt hennes palats
gav han i fienders hand,
de ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
חHeth
8 (E) Herren beslöt att förstöra
dottern Sions murar,
han spände ut mätsnöret
och drog inte undan sin hand
från skövlingen.
Han sände sorg över vallar
och murar,
allt ligger nu förstört.
טTeth
9 (F) Hennes portar sjönk ner i jorden,
han knäckte och krossade
hennes bommar.
Hennes kung och furstar
bor bland hednafolken,
ingen undervisning ges
och hennes profeter får ingen syn
från Herren.
יJod
10 (G) Dottern Sions äldste
sitter stumma på marken,
de kastar stoft över sitt huvud
och klär sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.
כKaf
11 (H) Mina ögon förtärs av gråt,
det jäser i mitt inre,
min lever[b] rinner ut på jorden,
för dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på stadens gator.
לLamed
12 De ropar till sina mödrar:
”Var finns bröd och vin?”
De tynar bort som slagna
på stadens gator,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
מMem
13 (I) Vad ska jag säga dig,
vad ska jag likna dig med,
du dotter Jerusalem?
Vad ska jag jämföra dig med
för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor som havet,
vem kan hela dig?
נNun
14 (J) Dina profeters syner
var falska och dåraktiga,
de visade dig inte din skuld
för att vända bort din fångenskap[c].
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förföriska.
סSamek
15 (K) Alla som går vägen förbi
slår ihop sina händer
och hånar dig,
de visslar och skakar på huvudet
åt dottern Jerusalem:
Ӏr detta den stad som kallades
skönhetens krona,
hela jordens fröjd?”
פPe
16 (L) Alla dina fiender spärrar upp
sin mun mot dig,
de visslar och gnisslar tänder
och säger: ”Vi har slukat henne!
Detta är dagen vi väntat på.
Vi fick uppleva den,
vi fick se den!”
עAjin
17 (M) Herren har gjort vad han bestämt,
han har uppfyllt sitt ord
som han uttalat för länge sedan.
Han har rivit utan att skona,
han har låtit fienden
triumfera över dig
och upphöjt dina motståndares horn.
צTsade
18 Deras hjärtan ropar till Herren.
Du dotter Sions mur,
låt tårarna rinna som en bäck
både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
unna inte ditt öga någon vila.
קQof
19 (N) Stig upp, ropa högt i natten
när nattväkterna[d] börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens ansikte,
lyft dina händer till honom
för dina barns liv
som tynar bort av hunger
i alla gathörn.
רResh
20 (O) Se, Herre, och tänk på
vem du gjort så emot.
Ska kvinnor äta sin livsfrukt,
barnen de burit i sin famn?
Ska präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
שShin
21 På marken, på gatorna
ligger unga och gamla.
Mina jungfrur och unga män
har fallit för svärd,
du har dödat på din vredes dag,
slaktat utan att skona.
תTaw
22 (P) Som till högtidsdag bjöd du in
skräck från alla håll.
På Herrens vredes dag
var det ingen som kom undan
eller överlevde.
Dem som jag burit
i famnen och fostrat
har min fiende förgjort.
Footnotes
- 2:1 fotpall Troligen förbundsarken (Ps 132:7), över vilken Gud uppenbarade sig (4 Mos 7:89).
- 2:11 min lever Annan översättning (så Septuaginta): ”min ära”.
- 2:14 vända bort din fångenskap Annan översättning: ”upprätta dig”.
- 2:19 nattväkterna Varje natt var indelad i tre väkter eller fyratimmarsperioder (Dom 7:19).
Klagovisorna 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk
2 Hur har inte Herren i sin vrede
höljt dotter Sion i mörka moln!
Från himlen har han slungat
Israels härlighet ner till jorden.
Han tänkte inte ens på sin fotpall
på sin vredes dag.
2 Skoningslöst har Herren skövlat
alla Jakobs boningar,
i sin vrede har han brutit ner
dotter Judas fästningar.
Han har slagit kungariket och dess furstar till marken
och vanärat dem.
3 I vredens hetta har han brutit ner
Israels stolta makt,
dragit tillbaka sin beskyddande hand
när fienden kom
och brunnit i Jakob som en eld
vars lågor förtärde allt som fanns.
4 Han har spänt sin båge som en fiende
redo att skjuta.
Som en ovän har han dödat allt
som var behagligt att se på.
Över dotter Sions tält
har han öst ut sin vrede som en eld.
5 Herren har blivit som en fiende,
han har skövlat Israel
och alla dess palats,
han har förstört dess fästningar.
Dottern Juda har han fyllt
med stor sorg och klagan.
6 Han har ödelagt sin egen boning
som ett bräckligt skjul,
ja, sin egen helgedom har han förstört.
Herren har låtit Sion glömma
sina högtider och sabbater.
I sin rasande vrede har han avsatt
både kung och präst.
7 Herren har förkastat sitt altare
och övergett sin helgedom.
Palatsmurarna har han
överlämnat åt fiender.
Det har höjts ett rop i Herrens hus
som på en högtidsdag.
8 Herren har bestämt sig
för att förstöra dotter Sions murar.
Han har spänt ut mätsnöret
och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.
Han har fått vallar och murar att klaga,
och tillsammans har de nu rasat samman.
9 Stadens portar har sjunkit ner i jorden,
hennes bommar har han brutit sönder och krossat.
Hennes kung och furstar
lever bland främmande folk.
Lagen har övergivits,
och profeterna får inte längre några syner från Herren.
10 Dotter Sions äldste
sitter tysta på marken.
De har kastat stoft på sina huvuden,
de är klädda i säcktyg.
Jerusalems unga kvinnor
har böjt sina huvuden mot jorden.
11 Mina ögon är utmattade av gråt,
mitt inre är i uppror.
Min livskraft är uttömd,
för mitt folk går under.
Barn och spädbarn tynar bort
på stadens gator.
12 De frågar sina mödrar
var bröd och vin finns,
och de segnar ner
likt sårade på gatorna i staden,
de ger upp andan
i sina mödrars armar.
13 Vad ska jag säga om dig?
Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?
Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,
för att trösta dig?
Din skada är ändlös som havet.
Vem kan bota dig?
14 Dina profeter har sett syner för dig
som varit falska och meningslösa.
De har inte pekat på din skuld
för att du skulle kunna vända från din fångenskap.
Deras profetior har varit
falska och förledande.
15 Alla som går vägen förbi
klappar föraktfullt i händerna åt dig,
visslar och skakar på huvudet
åt dotter Jerusalem:
”Skulle detta vara den stad som kallats
den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”
16 Alla dina fiender gapar åt dig.
De gnisslar tänder och säger:
”Vi har förstört henne!
Detta är dagen vi har väntat på,
och vi har levt för att se den!”
17 Herren har gjort som han har planerat.
Han har fullföljt sitt ord,
det som han i forntiden beslöt.
Han har rivit ner skoningslöst,
låtit dina fiender triumfera över dig
och gett dina ovänner makten.
18 Ropa högt till Herren,
klaga, dotter Sion,[a]
låt dina tårar rinna som en flod,
dag och natt.
Unna dig ingen ro,
låt inte dina ögon vila.
19 Gå upp och ropa i natten,
i början av nattväkterna,
utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herren!
Lyft dina händer upp mot honom
för dina barns liv,
för de tynar bort av hunger
i varje gathörn.
20 ”Se, Herre, tänk på
vem du behandlar så här!
Ska kvinnor äta sina barn,
som de fött till livet?
Ska präster och profeter
dödas i Herrens helgedom?
21 Unga och gamla ligger på marken,
på gatorna,
mina unga män och kvinnor
har fallit för svärdet.
Du har dödat dem på din vredes dag,
du har slaktat dem skoningslöst.
22 Som till en högtidsfest
inbjöd du förskräckelser från alla håll.
På Herrens vredes dag
kunde ingen fly eller överleva.
Dem som jag burit och uppfostrat
har fienden dödat.”
Footnotes
- 2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.