Judges 3
English Standard Version
3 (A)Now these are the nations that the Lord left, to test Israel by them, that is, all in Israel who had not experienced all the wars in Canaan. 2 It was only in order that the generations of the people of Israel might know war, to teach war to those who had not known it before. 3 These are the nations: (B)the five lords of the Philistines and all the Canaanites and the Sidonians and the Hivites who lived on Mount Lebanon, from Mount Baal-hermon as far as Lebo-hamath. 4 They were for (C)the testing of Israel, to know whether Israel would obey the commandments of the Lord, which he commanded their fathers by the hand of Moses. 5 So the people of Israel lived (D)among the Canaanites, the Hittites, the Amorites, the Perizzites, the Hivites, and the Jebusites. 6 (E)And their daughters they took to themselves for wives, and their own daughters they gave to their sons, and they served their gods.
Othniel
7 (F)And the people of Israel did what was evil in the sight of the Lord. They forgot the Lord their God and served the Baals and (G)the Asheroth. 8 Therefore the anger of the Lord was kindled against Israel, (H)and he sold them into the hand of (I)Cushan-rishathaim king of Mesopotamia. And the people of Israel served Cushan-rishathaim eight years. 9 But when the people of Israel (J)cried out to the Lord, the Lord raised up a (K)deliverer for the people of Israel, who saved them, (L)Othniel the son of Kenaz, Caleb's younger brother. 10 (M)The Spirit of the Lord was upon him, and he judged Israel. He went out to war, and the Lord gave Cushan-rishathaim king of Mesopotamia into his hand. And his hand prevailed over Cushan-rishathaim. 11 (N)So the land had rest for forty years. Then Othniel the son of Kenaz died.
Ehud
12 (O)And the people of Israel again did what was evil in the sight of the Lord, and the Lord strengthened Eglon (P)the king of Moab against Israel, because they had done what was evil in the sight of the Lord. 13 He gathered to himself the Ammonites and the (Q)Amalekites, and went and defeated Israel. And they took possession of (R)the city of palms. 14 And the people of Israel served Eglon the king of Moab eighteen years.
15 Then the people of Israel (S)cried out to the Lord, and the Lord raised up for them (T)a deliverer, Ehud, the son of Gera, the Benjaminite, (U)a left-handed man. The people of Israel sent tribute by him to Eglon the king of Moab. 16 And Ehud made for himself a sword with two edges, a cubit[a] in length, and he bound it on his right thigh under his clothes. 17 And he presented the tribute to Eglon king of Moab. Now Eglon was a very fat man. 18 And when Ehud had finished presenting the tribute, he sent away the people who carried the tribute. 19 But he himself turned back (V)at the idols near Gilgal and said, “I have a secret message for you, O king.” And he commanded, “Silence.” And all his attendants went out from his presence. 20 And Ehud came to him as he was sitting alone in his (W)cool roof chamber. (X)And Ehud said, “I have a message from God for you.” And he arose from his seat. 21 And Ehud reached with his left hand, took the sword from his right thigh, and thrust it into his belly. 22 And the hilt also went in after the blade, and the fat closed over the blade, for he did not pull the sword out of his belly; and the dung came out. 23 Then Ehud went out into the porch[b] and closed the doors of the roof chamber behind him (Y)and locked them.
24 When he had gone, the servants came, and when they saw that the doors of the roof chamber were locked, they thought, (Z)“Surely he is relieving himself in the closet of the cool chamber.” 25 And they waited till they were embarrassed. But when he still did not open the doors of the roof chamber, they took the key and opened them, and there lay their lord dead on the floor.
26 Ehud escaped while they delayed, and he passed beyond (AA)the idols and escaped to Seirah. 27 When he arrived, (AB)he sounded the trumpet in (AC)the hill country of Ephraim. Then the people of Israel went down with him from the hill country, and he was their leader. 28 And he said to them, “Follow after me, (AD)for the Lord has given your enemies the Moabites into your hand.” So they went down after him and seized (AE)the fords of the Jordan against the Moabites and did not allow anyone to pass over. 29 And they killed at that time about 10,000 of the Moabites, all strong, able-bodied men; not a man escaped. 30 So Moab was subdued that day under the hand of Israel. (AF)And the land had rest for eighty years.
Shamgar
31 After him was (AG)Shamgar the son of Anath, who killed 600 of the Philistines (AH)with an oxgoad, and he also (AI)saved Israel.
Footnotes
- Judges 3:16 A cubit was about 18 inches or 45 centimeters
- Judges 3:23 The meaning of the Hebrew word is uncertain
Domarboken 3
Svenska 1917
3 Dessa voro de folk som HERREN lät bliva kvar, för att genom dem sätta Israel på prov, alla de israeliter nämligen, som icke hade varit med om alla krigen i Kanaan
2 -- allenast på det att dessa Israels barns efterkommande skulle få vara med om sådana, för att han så skulle lära dem att föra krig, dock allenast dem som förut icke hade varit med om sådana --:
3 filistéernas fem hövdingar och alla kananéer och sidonier, samt de hivéer som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända dit där vägen går till Hamat.
4 Med dessa ville HERREN sätta Israel på prov, för att förnimma om de ville hörsamma de bud som han hade givit deras fäder.
5 Då nu Israels barn bodde: ibland kananéerna, hetiterna, amoréerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,
6 togo de deras döttrar till hustrur åt sig och gåvo sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.
7 Så gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och glömde HERREN, sin Gud, och tjänade Baalerna och Aserorna.
8 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem i Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels barn måste tjäna Kusan-Risataim i åtta år.
9 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland Israels barn en frälsare uppstå, som frälste dem, nämligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.
10 HERRENS Ande kom över honom, och han blev domare i Israel, och när han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen i Aram, i hans hand, så att hans hand blev Kusan-Risataim övermäktig.
11 Och landet hade nu ro i fyrtio år; så dog Otniel, Kenas' son.
12 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, då gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt över Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS ögon.
13 Denne förenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tågade han åstad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.
14 Och Israels barn måste nu tjäna: Eglon, konungen i Moab, i aderton år.
15 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland dem en frälsare uppstå, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn genom honom skulle sända sina skänker till Eglon, konungen i Moab,
16 gjorde sig Ehud ett tveeggat svärd, en fot långt; och han band detta under sina kläder vid sin högra länd.
17 Så överlämnade han skänkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man.
18 När han nu hade överlämnat skänkerna, lät han folket som hade burit dem gå sin väg.
19 Men själv vände han tillbaka från Belätesplatsen vid Gilgal och lät säga: »Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.» När denne då sade: »Lämnen oss i ro», gingo alla de som stodo omkring honom ut därifrån.
20 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, där han satt i sommarsalen, som han hade för sig allena, sade Ehud: »Jag har ett ord från Gud att säga dig.» Då stod han upp från sin stol.
21 Men Ehud räckte ut sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra länd och stötte det i hans buk,
22 så att ock fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog icke ut svärdet ur hans buk. Därefter gick Ehud ut i försalen;
23 och när han hade kommit ditut, i förhallen, stängde han igen dörrarna till salen efter sig och riglade dem.
24 Sedan, då han hade gått sin väg, kommo Eglons tjänare, och när de fingo se att dörrarna till salen voro riglade, tänkte de: »Förvisso har han något avsides bestyr i sin sommarkammare.»
25 Men sedan de hade väntat länge och väl, och han ändå icke öppnade dörrarna till salen, togo de nyckeln och öppnade själva, och se, då låg deras herre död där på golvet.
26 Men Ehud hade flytt undan, medan de dröjde; han hade redan hunnit förbi Belätesplatsen och flydde sedan undan till Seira.
27 Och så snart han hade kommit hem, lät han stöta i basun Efraims bergsbygd; då drogo Israels barn ned från bergsbygden med honom i spetsen för sig.
28 Och han sade till dem: »Följen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand.» Då drogo de efter honom längre ned och besatte vadställena över Jordan för moabiterna och läto ingen komma över.
29 Där slogo de då moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.
30 Så blev Moab då kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i åttio år.
31 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filistéerna, sex hundra man, med en oxpik. Också han frälste Israel.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
