Domarboken 11:12-13:25

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

¹² Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet. ¹³ Kungen svarade Jeftas sändebud: ”När israeliterna kom från Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och till Jordan. Lämna nu tillbaka allting utan strid!”

¹⁴ Jefta skickade då på nytt sändebud till Ammons kung ¹⁵ och sa:

”Så säger Jefta: Israel tog inte moabiternas och ammoniternas land. ¹⁶ När Israels folk kom till Kadesh på sin väg från Egypten sedan de gått över Sävhavet, ¹⁷ sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kadesh.

¹⁸ Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land och slog läger vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land. Arnon utgör nämligen gränsen till Moab. ¹⁹ Då sände israeliterna bud till amoréernas kung Sichon som bodde i Heshbon och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort. ²⁰ Men kung Sichon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem. ²¹ Då gav Herren, Israels Gud, Sichon och allt hans folk i israeliternas våld och de slog dem och intog hela det land där amoréerna bodde. ²² På så sätt övertog Israel allt amoreiskt land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.

²³ Herren, Israels Gud, drev ut amoréerna för sitt folk Israel och nu vill du ta deras land i besittning! ²⁴ Du behåller ju vad din gud Kemosh ger dig och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss! ²⁵ Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Han tvistade inte med israeliterna och han anföll dem inte. ²⁶ Men nu efter trehundra år kommer ni med detta! Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Heshbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka? ²⁷ Nej, jag har inte gjort något ont mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon!”

²⁸ Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt.

²⁹ Då kom Herrens Ande över Jefta, och han tågade genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé. ³⁰ Och Jefta gav ett löfte inför Herren: ”Om du överlämnar ammoniterna åt mig, ³¹ ska det som först kommer mig till mötes genom dörren när jag kommer hem efter att ha besegrat ammoniterna, tillhöra Herren och offras som ett brännoffer.”

³² Jefta drog sedan ut mot ammoniterna och Herren gav dem i hans våld. ³³ Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Avel Keramim. På så sätt blev ammoniterna kuvade av israeliterna.

³⁴ När Jefta återvände hem, sprang hans dotter, hans enda barn – han hade inga andra, varken söner eller döttrar, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade, ³⁵ men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder. ”Ve mig, min dotter!” ropade han. ”Du får mig att krossas och sjunka genom jorden! Jag har gett ett löfte till Herren och det kan jag inte ta tillbaka!”

³⁶ ”Far”, sa flickan. ”Du måste göra med mig det som du har lovat Herren, för han har låtit dig hämnas dina fiender ammoniterna. ³⁷ Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.”

³⁸ ”Ja”, svarade han. ”Du får gå.” Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.

³⁹ Efter två månader återvände hon till sin far som gjorde med henne vad han hade lovat. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel ⁴⁰ att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter.

Jefta anfaller Efraims stam

12 Männen i Efraims stam samlades vid Safon och hotade Jefta: ”Varför bad du inte oss vara med i striden mot Ammon? Nu tänker vi bränna ner ditt hus och även dig!” ² ”Jag kallade på er när jag och mitt folk stred hårt mot ammoniterna, men ni ville inte rädda mig”, svarade Jefta. ³ ”När jag såg att ni inte ville rädda mig, riskerade jag mitt liv och drog ut i strid mot ammoniterna och Herren gav dem i mitt våld. Vad ger det nu er för rätt att börja strida mot oss?”

⁴ Jefta samlade alla männen i Gilead och gav sig i strid mot efraimiterna. De besegrade efraimiterna som hade sagt: ”Ni gileaditer är bara flyktingar från Efraim och Manasse!” ⁵ Han besatte vadställena över Jordan bakom Efraims armé och varje gång en överlevande från Efraim försökte komma över floden, frågade gileaditerna: ”Tillhör du Efraims stam?” Den som nekade till detta, ⁶ uppmanades att säga ”shibbolet”^[a]. Om det då blev ”sibbolet” i stället för ”shibbolet”, därför att han inte kunde uttala ordet rätt, dödades han omedelbart på vadstället. På så sätt föll 42 000 efraimiter.

⁷ Jefta var Israels domare i sex år och när gileaditen Jefta dog, begravde man honom i en av Gileads städer.

Ivsan

⁸ Näste domare i Israel hette Ivsan och bodde i Betlehem. ⁹ Han hade trettio söner och trettio döttrar. Han gifte bort sina döttrar med män utanför sin släkt och skaffade också utifrån trettio flickor som hustrur åt sina söner. I sju år var han domare i Israel ¹⁰ innan han dog. Han blev sedan begravd i Betlehem.

Elon

¹¹ Efter honom blev Elon från Sebulon domare i tio år. ¹² Efter sin död begravdes han i Ajalon i Sebulon.

Avdon

¹³ Näste domare hette Avdon från Piraton. Han var son till Hillel ¹⁴ och hade fyrtio söner och trettio sonsöner som red på sjuttio åsnor. I åtta år var han domare i Israel. ¹⁵ Sedan dog Avdon från Piraton, Hillels son, och begravdes i Piraton i Efraims land i amalekiternas bergsbygd.

Simson

Simsons födelse

13 Ännu en gång gjorde Israel det som var ont i Herrens ögon. Herren överlämnade dem åt filistéerna i fyrtio år. ² En man från Sora, som hette Manoach och tillhörde Dans stam, hade en hustru som inte kunde få barn. ³ Herrens ängel visade sig för henne och sa: ”Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son. ⁴ Drick inte vin eller starka drycker och ät inte mat som är oren, ⁵ för du ska bli gravid och föda en son. Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en Guds nasir ända från moderlivet och han ska påbörja Israels räddning från filistéerna.”

⁶ Kvinnan berättade detta för sin man: ”En gudsman visade sig för mig. Han såg ut som Guds ängel och han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom och han sa inte heller sitt namn. ⁷ Däremot sa han till mig: ’Du kommer att bli gravid och föda en son. Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en Guds nasir från sin födelse ända till sin död.’ ” ⁸ Manoach bad då till Herren: ”Låt denne gudsman komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet som ska födas!” ⁹ Gud hörde hans bön och Guds ängel kom igen till Manoachs hustru som då var ute på fältet. Men hennes man Manoach var inte med henne. ¹⁰ Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: ”Mannen som kom till mig häromdagen är här igen!”

¹¹ Manoach följde då med henne och frågade mannen: ”Är du samme man som talade med henne häromdagen?” ”Ja, det är jag”, svarade han.

¹² ”När dina ord går i uppfyllelse, hur ska vi ta hand om honom? Hur ska vi göra med honom?” frågade Manoach honom.

¹³ Herrens ängel svarade: ”Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne! ¹⁴ Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent. Hon ska hålla allt jag befallt henne!”

¹⁵ ”Stanna kvar så vi får laga till en killing åt dig att äta”, sa Manoach till Herrens ängel.

¹⁶ ”Även om du håller mig kvar ska jag inte äta av maten”, svarade Herrens ängel Manoach. ”Men om du vill förbereda ett brännoffer, så bär fram det till Herren.” Manoach hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel. ¹⁷ Därför frågade Manoach Herrens ängel: ”Vad heter du? För när det som du sagt går i uppfyllelse vill vi hedra dig.” ¹⁸ ”Fråga inte efter mitt namn, för det är underbart”, svarade Herrens ängel.

¹⁹ Då tog Manoach en killing tillsammans med matoffret och offrade det till Herren på en klippa. Då lät han något förunderligt ske inför Manoach och hans hustru. ²⁰ När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn, for Herrens ängel upp i lågan från altaret mitt framför deras ögon. Då föll Manoach och hans hustru ner med sina ansikten mot jorden. ²¹ Detta var sista gången de såg ängeln och Manoach förstod nu att det varit en Herrens ängel^[b].

²² ”Vi kommer att dö”, sa Manoach till sin hustru. ”Vi har sett Gud!” ²³ Men hon svarade: ”Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret och matoffret och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och låtit oss se och höra allt detta.”

²⁴ Barnet som hon födde fick namnet Simson och Herren välsignade honom när han växte upp. ²⁵ Och Herrens Ande började verka på honom när han var i Dans läger mellan Sora och Eshtaol.