Josua 9
Svenska Folkbibeln 2015
Gibeoniterna bedrar Josua
9 (A) När alla kungarna på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon hörde vad som hade hänt hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 2 slöt de sig samman för att strida tillsammans mot Josua och Israel.
3 (B) Men när invånarna i Gibeon[a] hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade de för sin del med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, 5 och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.
6 De kom till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: ”Vi kommer från ett avlägset land. Slut förbund med oss.” 7 (C) Men Israels män svarade hiveerna: ”Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?” 8 Då sade de till Josua: ”Vi är dina tjänare.” Josua frågade dem: ”Vilka är ni, och varifrån kommer ni?” 9 De svarade: ”Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herren din Guds namns skull. Vi har hört ryktet om honom och allt han har gjort i Egypten, 10 (D) och allt han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan som bodde i Ashtarot. 11 Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Ta med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, slut nu förbund med oss.’ 12 Det här brödet var nybakat när vi tog med det hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. 13 De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa.”
14 (E) Då tog Israels män av deras reskost[b] men frågade inte Herren. 15 (F) Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och församlingens furstar gav dem sin ed.
16 Men när tre dagar hade gått sedan de ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar och att de bodde mitt ibland dem. 17 Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn angrep dem inte, eftersom församlingens furstar hade gett dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela församlingen klagade på furstarna. 19 (G) Då svarade alla furstarna hela församlingen: ”Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. 20 (H) Så här ska vi göra med dem: Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem.” 21 De fortsatte: ”Låt dem leva.” Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela församlingen såsom furstarna hade sagt till dem.
22 Josua kallade dem till sig och sade: ”Varför har ni lurat oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? 23 Nu är ni under förbannelse. Ni ska aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus.” 24 (I) De svarade Josua: ”Dina tjänare hade hört berättas hur Herren din Gud hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra landets alla invånare för er. Vi fruktade starkt för våra liv på grund av er, därför gjorde vi detta. 25 Och nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt.” 26 Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand så att de inte dödade dem.
27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.
Footnotes
- 9:3 Gibeon Betydande stad (10:2) ca 1 mil nordväst om Jerusalem, delvis utgrävd.
- 9:14 tog … av deras reskost Att dela en måltid hörde ihop med att sluta förbund (jfr t ex 1 Mos 31:44, 54).
Josua 9
Svenska Folkbibeln
Gibeoniterna bedrar Josua
9 Då alla de kungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon, hörde vad som hade skett med hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 2 slöt de sig enigt samman för att strida mot Josua och Israel.
3 Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade också de med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, 5 och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt. 6 De gick till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi har kommit hit från ett avlägset land. Slut nu förbund med oss." 7 Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?" 8 Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?" 9 De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herrens, din Guds, namns skull. Vi har nämligen hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten, 10 och om allt vad han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Astarot. 11 Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Tag med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: 'Vi är era tjänare. Slut nu förbund med oss.' 12 Det här brödet var nybakat när vi tog det med oss hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. 13 De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."
14 Då tog männen i Israel av deras reskost men frågade inte Herren. 15 Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och menighetens furstar gav dem sin ed.
16 Men när tre dagar hade gått sedan de hade ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar, ja, att de bodde mitt ibland dem. 17 Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn angrep dem inte, eftersom menighetens furstar hade givit dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela menigheten knotade mot furstarna. 19 Då svarade alla furstarna hela menigheten: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. 20 Så här skall vi göra med dem: Vi skall låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem." 21 De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten såsom furstarna hade sagt till dem.
22 Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? 23 Nu är ni under förbannelse. Ni skall aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus." 24 De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur Herren, din Gud, hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för er. Därför fruktade vi mycket för våra liv för er skull och så gjorde vi detta. 25 Och se, nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt." 26 Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand, så att de inte dödade dem. 27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.
Joshua 9
New American Standard Bible
Deception by the Gibeonites
9 Now it came about when (A)all the kings who were beyond the Jordan, in the hill country, the lowland, and on all the (B)coast of the Great Sea toward Lebanon, (C)the Hittite and the Amorite, the Canaanite, the Perizzite, the Hivite, and the Jebusite, heard about it, 2 that they met together with (D)one [a]purpose, to fight with Joshua and with Israel.
3 The inhabitants of (E)Gibeon also heard what Joshua had done to Jericho and to Ai, 4 but they on their part acted craftily and went and took provisions for a journey, and took worn-out sacks on their donkeys, and wineskins that were worn out, split open, and patched, 5 and worn-out and patched sandals on their feet, and worn-out clothes on themselves; and all the bread of their provision was dry and had become crumbled. 6 And they went to Joshua at the (F)camp at Gilgal and said to him and to the men of Israel, “We have come from a far country; now then, make a covenant with us.” 7 But the men of Israel said to the (G)Hivites, “Perhaps you are living [b]within our land; (H)how then are we to make a covenant with you?” 8 So they said to Joshua, “(I)We are your servants.” Then Joshua said to them, “Who are you and where do you come from?” 9 They said to him, “Your servants have come from (J)a very distant country because of the [c]fame of the Lord your God; for (K)we have heard the report about Him and all that He did in Egypt, 10 and all that He did to the two kings of the Amorites who were beyond the Jordan, to Sihon king of Heshbon and to Og king of Bashan who was in Ashtaroth. 11 So our elders and all the inhabitants of our country spoke to us, saying, ‘Take provisions in your hand for the journey, and go to meet them, and say to them, “(L)We are your servants; now then, make a covenant with us.”’ 12 This bread of ours was hot when we took it for our provisions from our houses on the day that we left to come to you; but now behold, it is dry and has become crumbled. 13 And these wineskins which we filled were new, and behold, they are split open; and these clothes of ours and our sandals are worn out from the very long journey.” 14 So the men of Israel took some of their provisions, and (M)did not ask for the [d]counsel of the Lord. 15 And (N)Joshua made peace with them and made a covenant with them, to let them live; and the leaders of the congregation swore an oath to them.
16 However, it came about at the end of three days after they had made a covenant with them, that they heard that they were neighbors and that they were living [e]within their land. 17 Then the sons of Israel set out and came to their cities on the third day. Now their cities were (O)Gibeon, Chephirah, Beeroth, and Kiriath-jearim. 18 But the sons of Israel did not [f]attack them because the leaders of the congregation had sworn to them by the Lord, the God of Israel. And the whole congregation grumbled against the leaders. 19 But all the leaders said to the whole congregation, “We have sworn to them by the Lord, the God of Israel, and now we cannot touch them. 20 This we will do to them, even let them live, so that wrath will not be on us because of the oath which we swore to them.” 21 So the leaders said to them, “Let them live.” And they became (P)gatherers of firewood and [g]labor to draw water for the whole congregation, just as the leaders had spoken to them.
22 Then Joshua called for them and spoke to them, saying, “Why have you deceived us, saying, ‘We are very far from you,’ (Q)when you are living [h]within our land? 23 Now therefore, you are (R)cursed, and [i]you will never cease to be slaves, both gatherers of firewood and [j]labor to draw water for the house of my God.” 24 So they answered Joshua and said, “(S)Since your servants were fully informed that the Lord your God had commanded His servant Moses to give you all the land, and to destroy all the inhabitants of the land before you, we feared greatly for our lives because of you, and did this thing. 25 And now behold, (T)we are in your hands; do to us as it seems good and right in your sight to do.” 26 This he did to them, and saved them from the hands of the sons of Israel, and they did not kill them. 27 But on that day Joshua made them gatherers of firewood and [k]labor to draw water for the congregation and for the altar of the Lord, to this day, (U)in the place which He would choose.
Footnotes
- Joshua 9:2 Lit mouth
- Joshua 9:7 Lit among us
- Joshua 9:9 Or name
- Joshua 9:14 Lit mouth
- Joshua 9:16 Lit in the middle of it
- Joshua 9:18 Lit strike
- Joshua 9:21 Lit people drawing
- Joshua 9:22 Lit among us
- Joshua 9:23 Lit a servant will not be cut off from you
- Joshua 9:23 Lit people drawing
- Joshua 9:27 Lit people drawing
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
