A A A A A
Bible Book List

Josua 22Nya Levande Bibeln (SVL)

Stammarna i öster bygger ett altare

22 Josua sammankallade nu trupperna från Rubens och Gads stammar och från halva Manasses stam

2-3 och höll följande tal till dem:Ni har gjort allt vad Herrens tjänare Mose befallde er, och ni har följt varje order jag gett er, varje order från Herren, er Gud. Under den här långa tiden har ni inte övergett era bröder utan hållit ihop.

Nu har Herren låtit oss få fred, som han lovade. Vänd nu tillbaka hem till det land som ni fått av Herrens tjänare Mose, landet på andra sidan floden Jordan!

Men var angelägna om att också i fortsättningen följa alla de befallningar Mose gav er. Älska Herren och följ hans plan med era liv! Håll fast vid honom och tjäna honom innerligt och med entusiasm!

Sedan välsignade Josua dem och skickade hem dem.

7-8 Mose hade tilldelat ena halvan av Manasses stam landet Basan, och den andra halvan av stammen hade fått land på västra sidan av Jordan. När Josua välsignade trupperna uppmanade han dem att dela med sig av sina rikedomar till sina släktingar där hemma. De hade nämligen fört med sig byte av boskap, silver, guld, koppar, järn och kläder.

Trupperna från Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam lämnade Israels armé i Silo i Kanaan och gick över floden Jordan till sitt hemland Gilead.

10 Men innan de gick över till andra sidan av floden byggde de ett stort monument som alla kunde se, och det var utformat som ett altare.

11 Men när de övriga bland Israels stammar fick höra detta

12 drog de samman en armé i Silo och förberedde krig mot sina bröder.

13 Först skickade de emellertid iväg en delegation, som leddes av Pinehas, prästen Eleasars son. De gick över floden och började överläggningar med Ruben, Gad och Manasse.

14 I delegationen fanns tio högre tjänstemän från Israel, en från varje stam, och dessa var också huvudmän för sina familjer.

15 När de kommit in i Gileads land, sa de till Ruben, Gad och ena hälften av Manasses stam:

16 Hela Herrens församling vill veta varför ni syndar mot Gud och vänder er bort från honom genom att bygga ett altare.

17-18 Var det inte nog med att vi syndade vid Peor? Var inte denna synd, som vi ännu inte blivit helt renade från trots alla plågor, tillräckligt stor utan att ni nu ska behöva göra uppror mot Herren igen? Ni vet mycket väl, att om ni reser er upp mot Herren i dag, kommer han att straffa oss alla i morgon.

19 Om ni behöver ett altare därför att ert land är orenat, då kan ni komma över till vår sida av floden, där Herren bor bland oss i sitt tält, och då ska vi dela vårt land med er. Men sätt er inte upp mot Herren genom att bygga ett annat altare än det som redan finns rest till den sanne Guden!

20 Kommer ni inte ihåg, att när Akan, Seras son, syndade mot Herren, blev hela nationen straffad tillsammans med den man som hade syndat?

21-23 Vi svär inför Herren, himlens Gud, att vi inte har byggt detta altare för att sätta oss upp mot honom, svarade Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam. Han vet, och låt också hela Israel få veta det, att vi inte rest detta altare för att offra brännoffer eller spisoffer eller tackoffer. Må Herrens förbannelse vila över oss, om vi hade gjort det.

24-25 Vi har rest altaret därför att vi älskar Herren och därför att vi är rädda för att era barn i framtiden ska säga till våra barn: 'Vilken rätt har ni att tillbe Herren, Israels Gud, eftersom Herren har låtit Jordan bli en gräns mellan oss! Ni har ingen del i Herren!' Era barn kanske får våra barn att sluta tillbe Herren.

26-27 Därför beslöt vi att bygga altaret, inte som en offerplats, utan som ett tecken för att visa våra barn och era barn att vi också tillber Herren. På så sätt ska inte era barn ha någon anledning att säga till våra barn: 'Ni har inte någon rätt att tillbe Herren'.

28 Om de skulle säga detta, kan våra barn svara: 'Se på altaret som våra förfäder byggde med Herrens altare som förebild. Det är inte avsett för brännoffer eller tackoffer utan står som ett tecken på den gemenskap som både ni och vi har med Herren.'

29 Vi skulle verkligen inte komma på tanken att vilja vända oss bort från Herren eller att göra uppror mot honom genom att bygga vårt eget altare för brännoffer, spisoffer eller slaktoffer. Det är bara altaret framför tältet som ska användas till detta.

30 När prästen Pinehas och de höga tjänstemännen hörde detta från Rubens, Gads och Manasses stammar, blev de mycket glada.

31 Pinehas svarade dem: I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har syndat mot Herren som vi trodde. I stället har ni frälst oss från undergång!

32 Sedan gick Pinehas och de andra sändebuden tillbaka till de övriga israeliterna och talade om vad som hade hänt.

33 Och alla blev glada och prisade Gud, och sedan talade man inte längre om att börja krig mot Ruben och Gad.

34 Rubens och Gads folk gav altaret namnet Vittnesbördets altare, för de sa: Det är ett vittnesbörd mellan oss och dem, att Herren också är vår Gud.

Nya Levande Bibeln (SVL)

Nya Levande Bibeln (Swedish New Living Bible)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes