Josua 2-6

Svenska Folkbibeln 2015

Josua sänder spejare till Jeriko

2 ^(A) Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: ”Gå och undersök landet och särskilt Jeriko^[a].” De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab^[b] och där lade de sig att vila. ² Men det berättades för kungen i Jeriko: ”I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet.” ³ Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: ”Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet.”

⁴ Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: ”Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. ⁵ Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem.” ⁶ Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar^[c] som hon hade utbredda på taket. ⁷ Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

⁸ Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket ^9 (B) och sade: ”Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. ^10 (C) Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde^[d] dem åt förintelse. ^11 (D) När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

¹² Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. ¹³ Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv^[e] från döden.”

¹⁴ Männen sade till henne: ”Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig.”

¹⁵ Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren^[f], så att hon bodde i själva muren. ¹⁶ Och hon sade till dem: ”Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd.” ¹⁷ Och männen sade till henne: ”Vi är fria från eden du tog av oss ¹⁸ ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. ¹⁹ Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud^[g], och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. ²⁰ Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss.” ²¹ Hon svarade: ”Som ni har sagt ska det bli.” Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

²² De gav sig i väg och gick upp i bergen^[h] och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. ²³ Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. ²⁴ Och de sade till Josua: ”Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss.”

Israels folk går över Jordan

3 ^(E) Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla Israels barn upp från Shittim och kom till Jordan. Där stannade de över natten innan de gick över. ^2 (F) Men efter tre dagar gick förmännen genom lägret ³ och befallde folket och sade: ”Så snart ni får se Herren er Guds förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, ska också ni bryta upp från er plats och följa efter den. ⁴ Men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar^[i] mellan den och er. Kom inte nära den, så att ni vet vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut.”

^5 (G) Och Josua sade till folket: ”Helga er, för i morgon ska Herren göra under bland er.” ⁶ Därefter sade Josua till prästerna: ”Ta förbundsarken och gå framför folket.” Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.

^7 (H) Herren sade till Josua: ”I dag ska jag börja göra dig stor i hela Israels ögon, så att de märker att jag är med dig så som jag har varit med Mose. ⁸ Befall nu prästerna som bär förbundsarken och säg: Så snart ni når kanten av Jordans vatten ska ni stanna där vid Jordan.” ⁹ Och Josua sade till Israels barn: ”Kom fram hit och hör Herren er Guds ord.” ¹⁰ Josua fortsatte: ”Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han ska driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgasheerna, amoreerna och jebusiterna för er: ¹¹ Se, hela jordens Herres förbundsark går nu framför er över Jordan. ^12 (I) Välj ut tolv män ur Israels stammar, en man från varje stam. ¹³ Så snart prästerna som bär Herrens, hela jordens Herres, ark sätter sina fötter i Jordans vatten, ska Jordans vatten, det som kommer uppifrån, skäras av i sitt lopp och bli stående som en mur.”

¹⁴ Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket. ^15 (J) När de som bar arken kom till Jordan och prästerna som bar den satte sina fötter i vattenbrynet av Jordan, som under hela skördetiden^[j] svämmar över alla sina bräddar, ^16 (K) då stannade vattnet som kom uppifrån och blev stående som en mur långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan.^[k] Vattnet som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, blev på så sätt helt avskuret. Och folket gick över mitt emot Jeriko. ¹⁷ Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark tills allt folket hade kommit över Jordan helt och hållet.

Minnesstenar sätts upp

4 När hela folket hade kommit över Jordan sade Herren till Josua: ^2 (L) ”Välj ut tolv män bland folket, en man från varje stam, ³ och befall dem och säg: Ta här ur Jordan tolv stenar från stället där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär med dem över och lägg ner dem på den plats där ni ska slå läger i natt.”

⁴ Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. ⁵ Och Josua sade till dem: ”Gå framför Herren er Guds ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er ska lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, ^6 (M) så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? ^7 (N) ska ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Så ska dessa stenar vara ett minnesmärke^[l] för Israels barn till evig tid.”

⁸ Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog med dem till lägret och lade ner dem där. ⁹ Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag. ¹⁰ Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt som Herren hade befallt Josua att säga till folket var utfört, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.

¹¹ När allt folket var färdiga och hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket^[m]. ^12 (O) Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem. ¹³ Omkring 40 000 män^[n], rustade för strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker. ^14 (P) Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de vördade honom så som de hade vördat Mose så länge han levde.

¹⁵ Och Herren sade till Josua: ¹⁶ ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.” ¹⁷ Och Josua befallde prästerna: ”Kom upp ur Jordan.” ^18 (Q) När då prästerna som bar Herrens förbundsark kom upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.

¹⁹ Det var på tionde dagen i första månaden^[o] som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal^[p] på gränsen till östra Jerikoområdet. ²⁰ De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. ²¹ Han sade till Israels barn: ”När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? ²² ska ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan. ^23 (R) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över. ²⁴ Det gjorde han för att alla folk på jorden ska veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid ska frukta Herren er Gud.”

5 ^(S) När amoreernas alla kungar på Jordans västra sida och kananeernas alla kungar vid havet nu fick höra hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför Israels barn medan vi^[q] gick över, försvann deras mod och de hade ingen kraft^[r] kvar inför Israels barn.

Omskärelsen i Gilgal

^2 (T) Vid den tiden sade Herren till Josua: ”Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången.” ³ Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. ⁴ Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. ⁵ De som hade dragit ut hade alla blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. ^6 (U) Israels barn hade vandrat i öknen i fyrtio år tills hela folket, alla stridsdugliga män som dragit ut ur Egypten, var döda eftersom de inte hade lyssnat till Herrens röst. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. ⁷ Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De var nämligen oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen.

⁸ När allt folket hade blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de hade återhämtat sig. ⁹ Och Herren sade till Josua: ”I dag har jag lyft av er Egyptens vanära.” Platsen fick namnet Gilgal,^[s] och heter så än i dag.

^10 (V) På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. ^11 (W) Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. ^12 (X) Mannat upphörde dagen därpå^[t], när de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.

Josua och mannen med svärdet

^13 (Y) Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: ”Tillhör du oss eller våra fiender?” ^14 (Z) Han svarade: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: ”Vad har min herre för budskap till sin tjänare?” ^15 (AA) Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: ”Ta av dig dina skor^[u], för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.

Jerikos fall

6 Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. ² Och Herren sade till Josua: ”Se, jag har gett Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand. ³ Tåga runt staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så ska du göra i sex dagar. ⁴ Sju präster ska bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen ska ni tåga runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i basunerna. ⁵ När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör basunljudet ska hela folket höja ett kraftigt härskri. Då ska stadsmuren störta samman^[v] och folket ska storma in över den, var och en rakt fram.”

⁶ Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade till dem: ”Ta förbundsarken och låt sju präster bära sju basuner av bagghorn framför Herrens ark.” ⁷ Till folket sade han: ”Dra ut och tåga runt staden. Den beväpnade styrkan ska gå framför Herrens ark.”

⁸ När Josua hade sagt detta till folket, gick de sju prästerna som bar de sju basunerna av bagghorn i väg framför Herren och blåste i basunerna medan Herrens förbundsark följde efter dem. ⁹ Och den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i basunerna, och eftertruppen följde arken medan de blåste i basunerna. ¹⁰ Men Josua hade sagt till folket: ”Höj inget härskri, ge inget ljud ifrån er och säg inte ett ord förrän den dag jag säger till er att ropa. Då ska ni höja härskri.” ¹¹ Han lät Herrens ark föras runt staden en gång. Sedan gick de in i lägret och stannade där över natten.

¹² Nästa morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Herrens ark. ¹³ De sju prästerna som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herrens ark gick hela tiden och blåste i basunerna. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och eftertruppen följde Herrens ark medan man blåste i basunerna. ¹⁴ De tågade också andra dagen en gång runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.

¹⁵ Men på sjunde dagen steg de upp tidigt, i gryningen, och tågade sedan runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden. ¹⁶ Den sjunde gången, när prästerna blåste i basunerna, sade Josua till folket: ”Höj ert härskri, för Herren har gett er staden! ^17 (AB) Staden och allt som är i den ska vigas^[w] åt förintelse, det tillhör Herren. Låt bara den prostituerade Rahab och alla som är med henne i huset få leva, för hon gömde spejarna vi sände ut. ^18 (AC) Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte själva vigs åt förintelse. Om ni tar något av det vigda blir ni orsak till att Israels läger vigs åt förintelse och ni drar olycka över det. ^19 (AD) Men allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn ska vara helgat åt Herren och gå till Herrens skattkammare.”

^20 (AE) Då höjde folket ett härskri, och man blåste i basunerna. När folket hörde basunljudet höjde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket stormade in i staden, var och en rakt fram, och intog staden. ²¹ Med svärd vigde de allt som fanns i staden åt förintelse, män och kvinnor, unga och gamla, oxar, får och åsnor. ^22 (AF) Men till de båda männen som hade spejat i landet sade Josua: ”Gå in i den prostituerades hus och hämta ut kvinnan därifrån tillsammans med alla som tillhör henne, så som ni har lovat henne med ed.” ²³ Då gick de unga spejarna in och hämtade ut Rahab och hennes far och mor, hennes bröder och alla som tillhörde henne. Hela hennes släkt hämtade de ut och lät dem stanna utanför Israels läger. ²⁴ Men staden och allt som fanns i den brände de,^[x] endast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i Herrens hus. ²⁵ Den prostituerade Rahab och hennes fars hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva. Hon bor bland israeliterna än i dag, därför att hon gömde spejarna som Josua hade sänt för att speja vid Jeriko.

^26 (AG) Vid den tiden svor Josua en ed^[y]. Han sade: ”Förbannad inför Herren är den man som tar sig för att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. När han lägger dess grund ska det kosta honom hans förstfödde son, och när han sätter upp dess portar ska det kosta honom hans yngste son.”

²⁷ Och Herren var med Josua, och ryktet om honom spred sig över hela landet.