Josua 22
Svenska Folkbibeln 2015
Altaret vid Jordan
22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 2 (A) och sade till dem: ”Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. 3 Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. 4 (B) Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.
5 (C) Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”
6 Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. 7 (D) Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem 8 (E) och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.
9 Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.
10 När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. 11 När israeliterna hörde sägas: ”Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,” 12 då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.
13 (F) Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas[a], prästen Eleasars son, 14 och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.
15 När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: 16 ”Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. 17 (G) Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18 Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.
19 Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat[b] än Herren vår Guds altare. 20 (H) När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!”
21 Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: 22 ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! 23 Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.
24 Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.
26 Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. 27 (I) Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ 28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ 29 Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel.”
30 När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: ”I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand.”
32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. 33 Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.
34 Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud”.
Footnotes
- 22:13 Pinehas Hade agerat vid Peor (vers 17) mot avgudadyrkan och sexuell omoral (se 4 Mos 25).
- 22:19 ett altare ... annat än Herren vår Guds altare Enligt Guds bud skulle hela Israel tillbe vid samma altare (5 Mos 12:13, 16:5).
Josua 22
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Stammarna i öster bygger ett altare
22 Josua sammankallade nu trupperna från Rubens och Gads stammar och från halva Manasses stam
2-3 och höll följande tal till dem:Ni har gjort allt vad Herrens tjänare Mose befallde er, och ni har följt varje order jag gett er, varje order från Herren, er Gud. Under den här långa tiden har ni inte övergett era bröder utan hållit ihop.
4 Nu har Herren låtit oss få fred, som han lovade. Vänd nu tillbaka hem till det land som ni fått av Herrens tjänare Mose, landet på andra sidan floden Jordan!
5 Men var angelägna om att också i fortsättningen följa alla de befallningar Mose gav er. Älska Herren och följ hans plan med era liv! Håll fast vid honom och tjäna honom innerligt och med entusiasm!
6 Sedan välsignade Josua dem och skickade hem dem.
7-8 Mose hade tilldelat ena halvan av Manasses stam landet Basan, och den andra halvan av stammen hade fått land på västra sidan av Jordan. När Josua välsignade trupperna uppmanade han dem att dela med sig av sina rikedomar till sina släktingar där hemma. De hade nämligen fört med sig byte av boskap, silver, guld, koppar, järn och kläder.
9 Trupperna från Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam lämnade Israels armé i Silo i Kanaan och gick över floden Jordan till sitt hemland Gilead.
10 Men innan de gick över till andra sidan av floden byggde de ett stort monument som alla kunde se, och det var utformat som ett altare.
11 Men när de övriga bland Israels stammar fick höra detta
12 drog de samman en armé i Silo och förberedde krig mot sina bröder.
13 Först skickade de emellertid iväg en delegation, som leddes av Pinehas, prästen Eleasars son. De gick över floden och började överläggningar med Ruben, Gad och Manasse.
14 I delegationen fanns tio högre tjänstemän från Israel, en från varje stam, och dessa var också huvudmän för sina familjer.
15 När de kommit in i Gileads land, sa de till Ruben, Gad och ena hälften av Manasses stam:
16 Hela Herrens församling vill veta varför ni syndar mot Gud och vänder er bort från honom genom att bygga ett altare.
17-18 Var det inte nog med att vi syndade vid Peor? Var inte denna synd, som vi ännu inte blivit helt renade från trots alla plågor, tillräckligt stor utan att ni nu ska behöva göra uppror mot Herren igen? Ni vet mycket väl, att om ni reser er upp mot Herren i dag, kommer han att straffa oss alla i morgon.
19 Om ni behöver ett altare därför att ert land är orenat, då kan ni komma över till vår sida av floden, där Herren bor bland oss i sitt tält, och då ska vi dela vårt land med er. Men sätt er inte upp mot Herren genom att bygga ett annat altare än det som redan finns rest till den sanne Guden!
20 Kommer ni inte ihåg, att när Akan, Seras son, syndade mot Herren, blev hela nationen straffad tillsammans med den man som hade syndat?
21-23 Vi svär inför Herren, himlens Gud, att vi inte har byggt detta altare för att sätta oss upp mot honom, svarade Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam. Han vet, och låt också hela Israel få veta det, att vi inte rest detta altare för att offra brännoffer eller spisoffer eller tackoffer. Må Herrens förbannelse vila över oss, om vi hade gjort det.
24-25 Vi har rest altaret därför att vi älskar Herren och därför att vi är rädda för att era barn i framtiden ska säga till våra barn: 'Vilken rätt har ni att tillbe Herren, Israels Gud, eftersom Herren har låtit Jordan bli en gräns mellan oss! Ni har ingen del i Herren!' Era barn kanske får våra barn att sluta tillbe Herren.
26-27 Därför beslöt vi att bygga altaret, inte som en offerplats, utan som ett tecken för att visa våra barn och era barn att vi också tillber Herren. På så sätt ska inte era barn ha någon anledning att säga till våra barn: 'Ni har inte någon rätt att tillbe Herren'.
28 Om de skulle säga detta, kan våra barn svara: 'Se på altaret som våra förfäder byggde med Herrens altare som förebild. Det är inte avsett för brännoffer eller tackoffer utan står som ett tecken på den gemenskap som både ni och vi har med Herren.'
29 Vi skulle verkligen inte komma på tanken att vilja vända oss bort från Herren eller att göra uppror mot honom genom att bygga vårt eget altare för brännoffer, spisoffer eller slaktoffer. Det är bara altaret framför tältet som ska användas till detta.
30 När prästen Pinehas och de höga tjänstemännen hörde detta från Rubens, Gads och Manasses stammar, blev de mycket glada.
31 Pinehas svarade dem: I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har syndat mot Herren som vi trodde. I stället har ni frälst oss från undergång!
32 Sedan gick Pinehas och de andra sändebuden tillbaka till de övriga israeliterna och talade om vad som hade hänt.
33 Och alla blev glada och prisade Gud, och sedan talade man inte längre om att börja krig mot Ruben och Gad.
34 Rubens och Gads folk gav altaret namnet Vittnesbördets altare, för de sa: Det är ett vittnesbörd mellan oss och dem, att Herren också är vår Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica