Josua 2
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Rahab gömmer två män i sitt hus
2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,
2 men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.
3 Kungen sände då bud till Rahab:Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss.
4 Men Rahab hade gömt männen och förklarade: De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.
5 De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!
6 Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.
7 Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.
8 Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.
9 Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land, sa hon till dem. Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.
10 Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.
11 Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.
12-13 Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er.
14 Männen gick med på förslaget och svarade: Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv.
15 Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.
16 Fly upp i bergen, sa hon till dem.Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.
17-18 Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.
19 Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.
20 Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.
21 Vi är överens, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.
22 Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.
23 Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.
24 Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet, förklarade de. Alla där borta är dödsförskräckta för oss.
Josua 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Rachav gömmer två män i sitt hus
2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Shittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan och särskilt i Jeriko. De kom till ett hus där en prostituerad kvinna som hette Rachav bodde och tänkte stanna där över natten. 2 Men kungen i Jeriko hade blivit informerad om att några israeliter hade kommit dit för att spionera på landet. 3 Han sände därför bud till Rachav och lät säga: ”Lämna ut männen som kom till ditt hus, för de är spioner som har blivit hitskickade för att utforska landet.”
4 Rachav gömde då männen och förklarade sedan: ”De var här för ett litet tag sedan, men jag visste inte var de kom ifrån. 5 De lämnade staden när det blev mörkt just som stadsportarna skulle stängas och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er kan ni nog hinna ifatt dem!” 6 I själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med linhalm som var utlagd på tork.
7 Kungens män började genast leta efter dem och gav sig iväg bort mot Jordan och vadställena och så fort förföljarna lämnat staden, stängde man till stadsportarna.
8 Innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rachav upp till dem på taket. 9 ”Jag förstår att Herren tänker ge er detta land”, sa hon till dem. ”Vi är alla rädda för er. Allt mod försvinner hos dem som bor här i landet. 10 Vi har nämligen hört hur Herren torkade bort vattnen till en väg genom Sävhavet åt er när ni lämnade Egypten. Vi vet också vad ni gjorde med kungarna Sichon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, hur ni vigde dem åt förintelse. 11 Inte undra på att vi är skräckslagna! När man hör sådana saker har man inte så mycket mod kvar. För Herren, er Gud, är Gud över både himmel och jord. 12 Svär nu vid Herren att ni visar godhet mot mig och min familj när nu jag har visat godhet mot er. Ge mig ett tecken på det! 13 Låt min far och mor, mina bröder och systrar och deras familjer få leva!”
14 Männen svarade: ”Vi svarar för er med våra egna liv, om du inte förråder oss. När Herren ger oss landet, ska vi visa er godhet och trohet.”
15 Hon firade sedan ner männen genom fönstret med ett rep, för hon bodde i ett hus som var inmurat i stadsmuren. 16 ”Fly upp i bergen”, sa hon till dem. ”Håll er gömda där för förföljarna i tre dagar tills de har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.”
17 Männen sa till henne: ”Vår ed är inte bindande 18 om du inte låter det här röda snöret hänga ner från fönstret som du släppte oss ner igenom när vi kommer in i landet. Se till att dina föräldrar och syskon och hela din familj befinner sig inne i huset! 19 Om någon ger sig ut på gatan, tar han själv ansvaret för sitt liv och då kan vi inte ansvara för vad som händer, men om någon som finns i ditt hus dödas eller skadas är skulden vår. 20 Om du å andra sidan förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.”
21 ”Jag ska göra precis som ni säger”, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast det röda snöret i fönstret.
22 Männen gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, tills förföljarna hade återvänt till staden. De hade letat efter männen överallt utmed vägarna utan framgång. 23 Då vandrade de båda männen ner igen från bergen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, för att rapportera vad som hänt.
24 ”Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet”, förklarade de. ”Alla där borta är dödsförskräckta för oss.”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.