Add parallel Print Page Options

17 Och Manasse stam fick sin lott sålunda, ty han var Josefs förstfödde: Makir, Manasses förstfödde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman.

Manasses övriga barn fingo ock land, efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras släkter.

Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner, utan allenast döttrar; och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och stamhövdingarna och sade: »HERREN bjöd Mose att giva oss en arvedel bland våra bröder.» Då gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders bröder.

Alltså blevo de lotter som tillföllo Manasse tio -- förutom Gileads land och Basan på andra sidan Jordan --

eftersom Manasses döttrar fingo en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.

Och Manasse fick sin gräns bestämd sålunda: Den gick från Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; därefter gick gränsen åt höger, till En-Tappuas inbyggare.

(Tappuas land tillföll nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasse gräns, tillföll Efraims barn.)

Och gränsen gick vidare ned till Kanabäcken, söder om bäcken; men städerna där tillföllo Efraim, fastän de lågo bland Manasse städer. Manasse gräns gick vidare norr om bäcken och gick sedan ut vid havet.

10 Det som låg söder om den tillföll Efraim, men det som låg norr om den tillföll Manasse, och deras gräns var havet; och i norr nådde de till Aser och i öster till Isaskar.

11 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor och underlydande orter, invånarna i En-Dor och underlydande orter, invånarna i Taanak och underlydande orter, invånarna i Megiddo och underlydande orter, de tre höjdernas land.

12 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa städer, utan kananéerna förmådde hålla sig kvar där i landet.

13 När sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananéerna arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.

14 Och Josefs barn talade till Josua och sade: »Varför har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastän vi äro ett talrikt folk, då ju HERREN hitintills har välsignat oss?»

15 Då svarade Josua dem: »Om du är ett för talrikt folk, så drag upp till skogsbygden och röj dig där mark i perisséernas och rafaéernas land, eftersom Efraims bergsbygd är dig för trång.»

16 Men Josefs barn sade: »I bergsbygden finnes icke rum nog för oss; och de kananéer som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av järn, både de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.»

17 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: »Du är ett talrikt folk och har stor kraft, därför skall du icke hava allenast en lott;

18 utan du skall få en bergsbygd, som ju ock är en skogsbygd, men som du skall röja upp, så att till och med utkanterna därav skola tillhöra dig. Ty du måste fördriva kananéerna, eftersom de hava stridsvagnar av järn och äro så starka.»

17 Manasses område var detta: Manasse var Josefs äldste son. Manasses förstfödde son Makir, som var far till Gilead, hade redan fått Gileads land och Bashan, för han var en stridsman. Också övriga manassiter, Aviesers, Heleks, Asriels, Shekems, Hefers och Shemidas familjer, gavs områden efter deras släkter. Dessa var Manasses, Josefs sons manliga ättlingar, släkt för släkt.

Men Hefers son Selofchad, sonson till Gilead, sonsons son till Makir och sonsons sonson till Manasse, hade inte några söner. Han hade bara döttrar som hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. Dessa gick till prästen Elasar och till Josua och de övriga ledarna och sa: ”Herren sa till Mose att vi skulle få områden så som männen i vår stam.” Då gav man dem, så som Herren hade befallt, områden på samma sätt som åt deras manliga släktingar.

Åt Manasse gavs tio landområden, förutom Gileads och Bashans områden på andra sidan Jordan, för Manasses döttrar fick områden bland hans söner. De övriga manassiterna fick Gilead.

Manasses stams gräns sträckte sig från Asher fram till Mikmetat som ligger öster om Shekem. Därifrån gick gränsen söderut mot dem som bor vid Tappuachkällan. Tappuachområdet tillhörde Manasse men själva Tappuach, på gränsen till Manasses land, tillhörde Efraims stam. Från Tappuach sträckte sig gränsen vidare ner till Kanabäcken. Söder om bäcken låg städer som tillhörde Efraims stam, fastän de var belägna inom Manasses område. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken till havet. 10 Landet i söder tillhörde Efraim och i norr Manasse. I väster var Medelhavet gräns för Manasses område. I norr gränsade det till Ashers område och i öster till Isaskars område.

11 Manasses stam fick också följande städer som låg på Isaskars och Ashers områden: Bet-Shean, Jivleam, Dor, En-Dor, Tanak och Megiddo med deras respektive kringliggande byar.

12 Men eftersom Manasses ättlingar inte kunde fördriva folket som bodde i dessa städer, kom kanaanéerna att bo kvar där. 13 När Israels folk senare blev starkare, fick kanaanéerna utföra tvångsarbete, men de drevs inte bort.

14 Josefs ättlingar kom till Josua och frågade: ”Varför har du bara gett oss en enda del av landet när vi nu är ett så talrikt folk och Herren har välsignat oss hittills?”

15 ”Om ni är så talrika och bergsbygden i Efraim inte räcker till för er, kan ni röja i skogsområdet där perisséerna och rafaéerna bor”, svarade Josua.

16 ”Bergsbygden räcker inte till för oss”, sa Josefs stammar, ”och kanaanéerna på slätten runt Bet-Shean med dess lydstäder och i Jisreels dal har stridsvagnar av järn.”

17 Josua svarade då Josefs ättlingar, Efraim och Manasse: ”Ni är ett talrikt och mäktigt folk och ni ska inte bara få ett område. 18 Ni ska få ett bergsområde till där det växer skog. Röj det, så blir det ert ända till dess bortre gränser. Driv ut kanaanéerna, även om de är starka och har stridsvagnar av järn.”