Joshua 9
Christian Standard Bible Anglicised
Deception by Gibeon
9 When all the kings heard about Jericho and Ai, those who were west of the Jordan in the hill country,(A) in the Judean foothills,[a] and all along the coast of the Mediterranean Sea(B) towards Lebanon – the Hethites, Amorites, Canaanites, Perizzites, Hivites, and Jebusites – 2 they formed a unified alliance to fight against Joshua and Israel.
3 When the inhabitants of Gibeon heard what Joshua had done to Jericho and Ai,(C) 4 they acted deceptively. They gathered provisions[b] and took worn-out sacks on their donkeys and old wineskins, cracked and mended. 5 They wore old, patched sandals on their feet and threadbare clothing on their bodies. Their entire provision of bread was dry and crumbly. 6 They went to Joshua in the camp at Gilgal and said to him and the men of Israel, ‘We have come from a distant land. Please make a treaty with us.’(D)
7 The men of Israel replied to the Hivites, ‘Perhaps you live among us. How can we make a treaty with you? ’(E)
8 They said to Joshua, ‘We are your servants.’(F)
Then Joshua asked them, ‘Who are you and where do you come from? ’
9 They replied to him, ‘Your servants have come from a faraway land because of the reputation of the Lord your God. For we have heard of his fame, and all that he did in Egypt, 10 and all that he did to the two Amorite kings beyond the Jordan – King Sihon of Heshbon and King Og of Bashan, who was in Ashtaroth. 11 So our elders and all the inhabitants of our land told us, “Take provisions with you for the journey; go and meet them and say, ‘We are your servants. Please make a treaty with us.’ ” 12 This bread of ours was warm when we took it from our houses as food on the day we left to come to you; but see, it is now dry and crumbly. 13 These wineskins were new when we filled them; but see, they are cracked. And these clothes and sandals of ours are worn out from the extremely long journey.’ 14 Then the men of Israel took some of their provisions, but did not seek the Lord’s decision.(G) 15 So Joshua established peace with them and made a treaty to let them live, and the leaders of the community swore an oath to them.(H)
Gibeon’s Deception Discovered
16 Three days after making the treaty with them, they heard that the Gibeonites were their neighbours, living among them. 17 So the Israelites set out and reached the Gibeonite cities on the third day. Now their cities were Gibeon, Chephirah, Beeroth, and Kiriath-jearim.(I) 18 But the Israelites did not attack them, because the leaders of the community had sworn an oath(J) to them by the Lord, the God of Israel. Then the whole community grumbled against the leaders.
19 All the leaders answered them, ‘We have sworn an oath to them by the Lord, the God of Israel, and now we cannot touch them. 20 This is how we will treat them: we will let them live, so that no wrath will fall on us because of the oath we swore to them.’ 21 They also said, ‘Let them live.’ So the Gibeonites became woodcutters and water-carriers(K) for the whole community, as the leaders had promised them.
22 Joshua summoned the Gibeonites and said to them, ‘Why did you deceive us by telling us you live far away from us, when in fact you live among us? 23 Therefore you are cursed and will always be slaves – woodcutters and water-carriers for the house of my God.’
24 The Gibeonites answered him, ‘It was clearly communicated to your servants that the Lord your God had commanded his servant Moses to give you all the land and to destroy all the inhabitants of the land before you. We greatly feared for our lives because of you, and that is why we did this.(L) 25 Now we are in your hands. Do to us whatever you think is right.’(M) 26 This is what Joshua did to them: he rescued them from the Israelites, and they did not kill them. 27 On that day he made them woodcutters and water-carriers – as they are today – for the community and for the Lord’s altar at the place he would choose.(N)
Josua 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Allians mot Israel
1-2 När grannfolkens kungar fick höra vad som hänt med Jeriko förenade de sina styrkor för att bättre kunna strida mot Josua och israeliterna. Det var kungarna bland de folk som bodde väster om floden Jordan och utmed Medelhavskusten, så långt upp som till Libanons berg, hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
3-5 Men när hiveerna i Gibeon hörde vad som hänt i Jeriko och Ai beslöt de sig för att försöka rädda sig med list. De skickade sändebud till Josua, klädda i gamla och utslitna kläder. Det såg ut som om de varit på väg länge, med trasiga skor, utslitna packsäckar på åsnorna, sönderspruckna och lagade vinsäckar och mögligt bröd.
6 När de kom fram till Israels läger i Gilgal sa de till Josua och männen i Israel: Vi kommer från ett avlägset land och skulle vilja sluta ett fredsfördrag med er.
7 Hur ska vi kunna veta att ni inte bor här i närheten? svarade israeliterna hiveerna. För i så fall kan vi inte sluta något fredsfördrag med er.
8 Vi vill gärna vara era slavar, svarade de.Men vad är ni då för ena? frågade Josua. Varför kommer ni hit till oss?
9 Vi kommer från ett land mycket långt borta, fortsatte de. Vi har hört talas om Herrens, er Guds makt och om allt han gjorde i Egypten.
10 Vi vet om vad ni gjort med amoreernas kungar Sihon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan.
11 Därför sa de äldste och folket till oss: 'Förbered er för en lång resa och gå till israeliterna och förklara att vår nation är beredd att bli deras tjänare och allierade.'
12 Det här brödet var varmt och kom direkt ur ugnen när vi gav oss iväg, men som ni ser är det nu torrt och mögligt.
13 De här vinsäckarna var nya, men nu är de gamla och spruckna, och våra kläder och skor har hunnit bli utslitna under vår långa och påfrestande resa.
14-15 Till slut trodde Josua och de andra ledarna på dem. De brydde sig inte om att fråga Herren utan undertecknade ett fredsfördrag med dem. Och ledarna i Israel bekräftade överenskommelsen med en bindande ed.
16 Tre dagar senare kom det fram att männen i själva verket var nära grannar till Israel.
17 Israels armé drog då omedelbart iväg för att undersöka saken och nådde efter tre dagar fram till deras städer, Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
18 Men på grund av eden som Israels ledare hade avlagt inför Herren Gud kunde de inte anfalla städerna, och israeliterna opponerade sig mot sina ledare för att de hade ingått fredsfördraget.
19 Men deras ledare svarade: Vi har avlagt en ed inför Herren att vi inte ska anfalla dem, och det löftet måste vi hålla.
20 Vi måste låta dem få leva, för om vi bryter eden kommer Herrens vrede över oss.
21 Folket i Gibeon blev alltså israeliternas tjänare och fick hugga ved och bära vatten åt dem.
22 Josua sammankallade deras ledande män och frågade: Varför ljög ni för oss och påstod att ni bodde långt borta i ett avlägset land, när ni bor här alldeles intill oss?
23 Nu kommer en förbannelse att vila över er. Från den här stunden ska ni alltid förse oss med tjänare, som hugger ved och bär vatten i tjänst för vår Gud.
24 Vi gjorde det därför att vi hört talas om att Herren sagt till sin tjänare Mose att inta hela detta land och utrota alla som bor här, svarade de. Vi var rädda för våra liv, och därför gjorde vi på detta sätt.
25 Men nu är vi ju helt i era händer, och ni kan göra med oss vad ni vill.
26 Josua ville inte tillåta israeliterna att döda dem,
27 utan de fick bli vedhuggare och vattenbärare åt folket i Israel och vid Herrens altare, på den plats där det skulle komma att byggas. Detta är fortfarande deras uppgift.
Copyright © 2024 by Holman Bible Publishers.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica