Joshua 24
New Revised Standard Version, Anglicised
The Tribes Renew the Covenant
24 Then Joshua gathered all the tribes of Israel to Shechem, and summoned the elders, the heads, the judges, and the officers of Israel; and they presented themselves before God. 2 And Joshua said to all the people, ‘Thus says the Lord, the God of Israel: Long ago your ancestors—Terah and his sons Abraham and Nahor—lived beyond the Euphrates and served other gods. 3 Then I took your father Abraham from beyond the River and led him through all the land of Canaan and made his offspring many. I gave him Isaac; 4 and to Isaac I gave Jacob and Esau. I gave Esau the hill country of Seir to possess, but Jacob and his children went down to Egypt. 5 Then I sent Moses and Aaron, and I plagued Egypt with what I did in its midst; and afterwards I brought you out. 6 When I brought your ancestors out of Egypt, you came to the sea; and the Egyptians pursued your ancestors with chariots and horsemen to the Red Sea.[a] 7 When they cried out to the Lord, he put darkness between you and the Egyptians, and made the sea come upon them and cover them; and your eyes saw what I did to Egypt. Afterwards you lived in the wilderness for a long time. 8 Then I brought you to the land of the Amorites, who lived on the other side of the Jordan; they fought with you, and I handed them over to you, and you took possession of their land, and I destroyed them before you. 9 Then King Balak, son of Zippor of Moab, set out to fight against Israel. He sent and invited Balaam son of Beor to curse you, 10 but I would not listen to Balaam; therefore he blessed you; so I rescued you out of his hand. 11 When you went over the Jordan and came to Jericho, the citizens of Jericho fought against you, and also the Amorites, the Perizzites, the Canaanites, the Hittites, the Girgashites, the Hivites, and the Jebusites; and I handed them over to you. 12 I sent the hornet[b] ahead of you, which drove out before you the two kings of the Amorites; it was not by your sword or by your bow. 13 I gave you a land on which you had not laboured, and towns that you had not built, and you live in them; you eat the fruit of vineyards and olive groves that you did not plant.
14 ‘Now therefore revere the Lord, and serve him in sincerity and in faithfulness; put away the gods that your ancestors served beyond the River and in Egypt, and serve the Lord. 15 Now if you are unwilling to serve the Lord, choose this day whom you will serve, whether the gods your ancestors served in the region beyond the River or the gods of the Amorites in whose land you are living; but as for me and my household, we will serve the Lord.’
16 Then the people answered, ‘Far be it from us that we should forsake the Lord to serve other gods; 17 for it is the Lord our God who brought us and our ancestors up from the land of Egypt, out of the house of slavery, and who did those great signs in our sight. He protected us along all the way that we went, and among all the peoples through whom we passed; 18 and the Lord drove out before us all the peoples, the Amorites who lived in the land. Therefore we also will serve the Lord, for he is our God.’
19 But Joshua said to the people, ‘You cannot serve the Lord, for he is a holy God. He is a jealous God; he will not forgive your transgressions or your sins. 20 If you forsake the Lord and serve foreign gods, then he will turn and do you harm, and consume you, after having done you good.’ 21 And the people said to Joshua, ‘No, we will serve the Lord!’ 22 Then Joshua said to the people, ‘You are witnesses against yourselves that you have chosen the Lord, to serve him.’ And they said, ‘We are witnesses.’ 23 He said, ‘Then put away the foreign gods that are among you, and incline your hearts to the Lord, the God of Israel.’ 24 The people said to Joshua, ‘The Lord our God we will serve, and him we will obey.’ 25 So Joshua made a covenant with the people that day, and made statutes and ordinances for them at Shechem. 26 Joshua wrote these words in the book of the law of God; and he took a large stone, and set it up there under the oak in the sanctuary of the Lord. 27 Joshua said to all the people, ‘See, this stone shall be a witness against us; for it has heard all the words of the Lord that he spoke to us; therefore it shall be a witness against you, if you deal falsely with your God.’ 28 So Joshua sent the people away to their inheritances.
Death of Joshua and Eleazar
29 After these things Joshua son of Nun, the servant of the Lord, died, being one hundred and ten years old. 30 They buried him in his own inheritance at Timnath-serah, which is in the hill country of Ephraim, north of Mount Gaash.
31 Israel served the Lord all the days of Joshua, and all the days of the elders who outlived Joshua and had known all the work that the Lord did for Israel.
32 The bones of Joseph, which the Israelites had brought up from Egypt, were buried at Shechem, in the portion of ground that Jacob had bought from the children of Hamor, the father of Shechem, for one hundred pieces of money;[c] it became an inheritance of the descendants of Joseph.
33 Eleazar son of Aaron died; and they buried him at Gibeah, the town of his son Phinehas, which had been given him in the hill country of Ephraim.
Footnotes
- Joshua 24:6 Or Sea of Reeds
- Joshua 24:12 Meaning of Heb uncertain
- Joshua 24:32 Heb one hundred qesitah
Josua 24
Svenska Folkbibeln 2015
Josuas sista tal till folket
24 (A) Josua samlade alla Israels stammar till Shekem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och förmän, och de trädde fram inför Gud. 2 (B) Och Josua sade till allt folket:
”Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. 3 (C) Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, 4 (D) och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten.
5 (E) Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut. 6 (F) När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare[a] ända till Röda havet. 7 (G) Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.
8 (H) Därefter förde jag er in i amoreernas land, de som bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er. 9 (I) Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. 10 Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.
11 (J) När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko stred Jerikos invånare mot er, och det gjorde även amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgasheerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand. 12 (K) Jag sände panik[b] framför er, och det jagade bort amoreernas båda kungar framför er. Det var inte genom ditt svärd eller din båge. 13 (L) Och jag gav er ett land som ni inte hade arbetat med och städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Ni fick äta av vingårdar och olivlundar som ni inte hade planterat.
14 Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. 15 Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden eller de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”
16 Då svarade folket: ”Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! 17 För Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Han har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk vilkas land vi har dragit igenom. 18 Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna Herren, för han är vår Gud.”
19 (M) Josua sade till folket: ”Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitisk Gud, och han kommer inte att tolerera era överträdelser och era synder. 20 (N) Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, kommer han att vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott.” 21 Men folket sade till Josua: ”Nej, vi vill tjäna Herren!” 22 Då sade Josua till folket: ”Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom.” De svarade: ”Ja.” 23 (O) Han sade: ”Gör er då av med de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!” 24 Folket svarade Josua: ”Herren vår Gud vill vi tjäna, och hans röst vill vi lyda.”
25 Den dagen slöt Josua ett förbund[c] med folket och gav dem lag och rätt i Shekem. 26 (P) Josua nertecknade allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under terebinten som stod vid Herrens helgedom. 27 Och Josua sade till allt folket: ”Se, denna sten ska vara vittne mot oss, för den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den ska vara vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud.” 28 (Q) Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
Josuas och Eleasars död
29 (R) En tid härefter[d] dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, hundratio år gammal. 30 (S) Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31 Och Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och kände till alla de gärningar som Herren hade gjort för Israel.
32 (T) Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Shekem, på den mark som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor[e]. Josefs barn fick detta till arvedel.
33 Även Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.
Footnotes
- 24:6 ryttare Annan översättning: ”förare” eller ”hästar” (så Septuaginta).
- 24:12 panik Annan översättning (så Septuaginta): ”getingar”.
- 24:25 förbund Josuas tal (vers 2-15) liknar en förbundstext mellan härskare och underlydande: först återberättas härskarens välgärningar, därefter specificeras de villkor som folket har att lyda.
- 24:29 En tid härefter Josua dog troligen ca 1375 f Kr.
- 24:32 kesitor En okänd, urgammal värdeenhet. Septuaginta: ”lamm”.
New Revised Standard Version Bible: Anglicised Edition, copyright © 1989, 1995 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation