Josua 22
Svenska Folkbibeln 2015
Altaret vid Jordan
22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 2 (A) och sade till dem: ”Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. 3 Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. 4 (B) Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.
5 (C) Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”
6 Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. 7 (D) Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem 8 (E) och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.
9 Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.
10 När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. 11 När israeliterna hörde sägas: ”Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,” 12 då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.
13 (F) Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas[a], prästen Eleasars son, 14 och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.
15 När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: 16 ”Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. 17 (G) Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18 Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.
19 Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat[b] än Herren vår Guds altare. 20 (H) När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!”
21 Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: 22 ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! 23 Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.
24 Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.
26 Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. 27 (I) Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ 28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ 29 Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel.”
30 När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: ”I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand.”
32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. 33 Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.
34 Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud”.
Footnotes
- 22:13 Pinehas Hade agerat vid Peor (vers 17) mot avgudadyrkan och sexuell omoral (se 4 Mos 25).
- 22:19 ett altare ... annat än Herren vår Guds altare Enligt Guds bud skulle hela Israel tillbe vid samma altare (5 Mos 12:13, 16:5).
Joshua 22
New King James Version
Eastern Tribes Return to Their Lands
22 Then Joshua called the Reubenites, the Gadites, and half the tribe of Manasseh, 2 and said to them: “You have kept (A)all that Moses the servant of the Lord commanded you, (B)and have obeyed my voice in all that I commanded you. 3 You have not [a]left your brethren these many days, up to this day, but have kept the charge of the commandment of the Lord your God. 4 And now the Lord your God has given (C)rest to your brethren, as He promised them; now therefore, return and go to your tents and to the land of your possession, (D)which Moses the servant of the Lord gave you on the other side of the Jordan. 5 But (E)take[b] careful heed to do the commandment and the law which Moses the servant of the Lord commanded you, (F)to love the Lord your God, to walk in all His ways, to keep His commandments, to hold fast to Him, and to serve Him with all your heart and with all your soul.” 6 So Joshua (G)blessed them and sent them away, and they went to their tents.
7 Now to half the tribe of Manasseh Moses had given a possession in Bashan, (H)but to the other half of it Joshua gave a possession among their brethren on this side of the Jordan, westward. And indeed, when Joshua sent them away to their tents, he blessed them, 8 and spoke to them, saying, “Return with much riches to your tents, with very much livestock, with silver, with gold, with bronze, with iron, and with very much clothing. (I)Divide the [c]spoil of your enemies with your brethren.”
9 So the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh returned, and departed from the children of Israel at Shiloh, which is in the land of Canaan, to go to (J)the country of Gilead, to the land of their possession, which they had obtained according to the word of the Lord by the hand of Moses.
An Altar by the Jordan
10 And when they came to the region of the Jordan which is in the land of Canaan, the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh built an altar there by the Jordan—a great, impressive altar. 11 Now the children of Israel (K)heard someone say, “Behold, the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh have built an altar on the [d]frontier of the land of Canaan, in the region of the Jordan—on the children of Israel’s side.” 12 And when the children of Israel heard of it, (L)the whole congregation of the children of Israel gathered together at Shiloh to go to war against them.
13 Then the children of Israel (M)sent (N)Phinehas the son of Eleazar the priest to the children of Reuben, to the children of Gad, and to half the tribe of Manasseh, into the land of Gilead, 14 and with him ten rulers, one ruler each from the chief house of every tribe of Israel; and (O)each one was the head of the house of his father among the [e]divisions of Israel. 15 Then they came to the children of Reuben, to the children of Gad, and to half the tribe of Manasseh, to the land of Gilead, and they spoke with them, saying, 16 “Thus says the whole congregation of the Lord: ‘What (P)treachery[f] is this that you have committed against the God of Israel, to turn away this day from following the Lord, in that you have built for yourselves an altar, (Q)that you might rebel this day against the Lord? 17 Is the iniquity (R)of Peor not enough for us, from which we are not cleansed till this day, although there was a plague in the congregation of the Lord, 18 but that you must turn away this day from following the Lord? And it shall be, if you rebel today against the Lord, that tomorrow (S)He will be angry with the whole congregation of Israel. 19 [g]Nevertheless, if the land of your possession is unclean, then cross over to the land of the possession of the Lord, (T)where the Lord’s tabernacle stands, and take possession among us; but do not rebel against the Lord, nor rebel against us, by building yourselves an altar besides the altar of the Lord our God. 20 (U)Did not Achan the son of Zerah [h]commit a trespass in the [i]accursed thing, and wrath fell on all the congregation of Israel? And that man did not perish alone in his iniquity.’ ”
21 Then the children of Reuben, the children of Gad, and half the tribe of Manasseh answered and said to the heads of the [j]divisions of Israel: 22 “The Lord (V)God of gods, the Lord God of gods, He (W)knows, and let Israel itself know—if it is in rebellion, or if in treachery against the Lord, do not save us this day. 23 If we have built ourselves an altar to turn from following the Lord, or if to offer on it burnt offerings or grain offerings, or if to offer peace offerings on it, let the Lord Himself (X)require an account. 24 But in fact we have done it [k]for fear, for a reason, saying, ‘In time to come your descendants may speak to our descendants, saying, “What have you to do with the Lord God of Israel? 25 For the Lord has made the Jordan a border between you and us, you children of Reuben and children of Gad. You have no part in the Lord.” So your descendants would make our descendants cease fearing the Lord.’ 26 Therefore we said, ‘Let us now prepare to build ourselves an altar, not for burnt offering nor for sacrifice, 27 but that it may be (Y)a [l]witness between you and us and our generations after us, that we may (Z)perform the service of the Lord before Him with our burnt offerings, with our sacrifices, and with our peace offerings; that your descendants may not say to our descendants in time to come, “You have no part in the Lord.” ’ 28 Therefore we said that it will be, when they say this to us or to our generations in time to come, that we may say, ‘Here is the replica of the altar of the Lord which our fathers made, though not for burnt offerings nor for sacrifices; but it is a witness between you and us.’ 29 Far be it from us that we should rebel against the Lord, and turn from following the Lord this day, (AA)to build an altar for burnt offerings, for grain offerings, or for sacrifices, besides the altar of the Lord our God which is before His tabernacle.”
30 Now when Phinehas the priest and the rulers of the congregation, the heads of the [m]divisions of Israel who were with him, heard the words that the children of Reuben, the children of Gad, and the children of Manasseh spoke, it pleased them. 31 Then Phinehas the son of Eleazar the priest said to the children of Reuben, the children of Gad, and the children of Manasseh, “This day we perceive that the Lord is (AB)among us, because you have not committed this treachery against the Lord. Now you have delivered the children of Israel out of the hand of the Lord.”
32 And Phinehas the son of Eleazar the priest, and the rulers, returned from the children of Reuben and the children of Gad, from the land of Gilead to the land of Canaan, to the children of Israel, and brought back word to them. 33 So the thing pleased the children of Israel, and the children of Israel (AC)blessed God; they spoke no more of going against them in battle, to destroy the land where the children of Reuben and Gad dwelt.
34 The children of Reuben and the children of [n]Gad called the altar, Witness, “For it is a witness between us that the Lord is God.”
Footnotes
- Joshua 22:3 forsaken
- Joshua 22:5 be very careful to do
- Joshua 22:8 plunder
- Joshua 22:11 Lit. front
- Joshua 22:14 Lit. thousands
- Joshua 22:16 unfaithful act
- Joshua 22:19 However
- Joshua 22:20 act unfaithfully
- Joshua 22:20 devoted thing
- Joshua 22:21 Lit. thousands
- Joshua 22:24 Lit. from fear
- Joshua 22:27 testimony
- Joshua 22:30 Lit. thousands
- Joshua 22:34 LXX adds and half the tribe of Manasseh
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
