Joshua 10
Maori Bible
10 A, ka rongo a Aronitereke, te kingi o Hiruharama, kua horo a Hai i a Hohua, a kua whakangaromia hoki e ia; a ko tana i mea ai ki Heriko, ki tona kingi, ko tana hoki tera i mea ai ki Hai, ki tona kingi; a kua houhia e nga tangata o Kipeono te rong o ki a Iharaira, kua noho hoki ki waenganui i a ratou;
2 Na tino wehi ana ratou; no te mea he pa nui a Kipeono, pera me tetahi o nga pa rangatira, he nui atu hoki i Hai, a ko ona tangata katoa he toa.
3 Na ka tono tangata a Aronitereke kingi o Hiruharama ki a Hohama kingi o Heperona, ki a Pirama kingi o Iaramuta, ki a Tapia kingi o Rakihi, ratou ko Repiri kingi o Ekerona, ka mea,
4 Haere mai ki ahau, hei awhina moku, kia patua ai e tatou a Kipeono, mo ratou i hohou i te rongo ki a Hohua ratou ko nga tama a Iharaira.
5 Na huihui ana, haere mai ana nga kingi tokorima o nga Amori, te kingi o Hiruharama, te kingi o Heperona, te kingi o Iaramuta, te kingi o Rakihi, te kingi o Ekerona, ratou ko a ratou taua katoa, a whakapae ana i Kipeono, tatau ana i reira.
6 Na ka tono tangata nga tangata o Kipeono ki a Hohua ki te puni, ki Kirikara, ka mea, Kei puhoi mai tou ringa ki au pononga; hohoro te haere mai ki a matou, ki te whakaora i a matou, awhinatia mai hoki matou; no te mea kua rupeke mai nga kingi kat oa o nga Amori e noho ana i nga maunga ki a matou.
7 Na haere atu ana a Hohua i Kirikara, ratou tahi ko te hunga hapai patu katoa, me nga tangata maia katoa.
8 Na ka mea a Ihowa ki a Hohua, Kaua e wehi i a ratou: kua hoatu hoki ratou e ahau ki tou ringa, a e kore tetahi tangata o ratou e tu ki tou aroaro.
9 Na huakina tatatia ana ratou e Hohua; i haere ake hoki ia i Kirikara i te po.
10 Na meinga ana ratou e Ihowa kia pororaru i mua i a Iharaira, a patua ana ratou e ia ki Kipeono, he nui te parekura, a whaia ana ratou e ia i te huarahi e haere ana ki runga ki Petehorono, na tukitukia ana ratou a tae noa ki Ateka, a Makera atu a na.
11 A, i a ratou e rere ana i te aroaro o Iharaira, i te hekenga iho ki Petehorono, na ka maka iho e Ihowa he kohatu nunui i te rangi ki runga ki a ratou a tae noa ki Ateka, na mate ana ratou: hira ake nga tangata i mate i nga nganga kohatu i nga me a i patua e nga tama a Iharaira ki te hoari.
12 Katahi ka korero a Hohua ki a Ihowa i te ra i homai ai e Ihowa nga Amori ki te aroaro o nga tama a Iharaira, ka mea hoki i te tirohanga mai o Iharaira, Kati mai koe, e te ra, i runga i Kipeono; me koe hoki, e te marama, ki te raorao o Atarono.
13 Na mau tonu mai te ra, tu tonu mai hoki te marama, a whiwhi noa te iwi ki te utu i o ratou hoariri. Kahore ianei tenei mea i tuhituhia ki te pukapuka a Tahera? Tu ana tera te komaru i waenganui o te rangi, kahore ano hoki i hohoro te heke a rite noa tetahi ra tuturu.
14 Na kahore he rite mo taua ra i mua atu, i muri mai ranei, i rongo ai a Ihowa ki te reo tangata: i whawhai hoki a Ihowa mo Iharaira.
15 Na hoki ana a Hohua ratou tahi ko Iharaira katoa ki te puni, ki Kirikara.
16 Ko aua kingi tokorima ia i rere, a piri ana ki roto ki tetahi ana i Makera.
17 A ka korerotia ki a Hohua, i meatia, Kua kitea nga kingi tokorima, kei te ana i Makera e piri ana.
18 Na ka mea a Hohua, Hurihia atu etahi kohatu nunui ki te kuwaha o te ana, whakanohoia hoki etahi tangata ki reira hei tiaki i a ratou.
19 Ko koutou ia kaua hei tu; whaia o koutou hoariri, patua te hiku o ratou; kaua hoki ratou e tukua kia tapoko ki roto ki o ratou pa: he mea hoki kua homai ratou e Ihowa, e to koutou Atua, ki to koutou ringa.
20 A, no ka mutu i a Hohua ratou ko nga tama a Iharaira te patu i a ratou, he nui rawa te parekura a poto noa ratou, ko nga morehu o ratou i toe i riro ki roto ki nga pa whai taiepa,
21 Na hoki marie ana te iwi katoa ki a Hohua, ki te puni, ki Makera: kihai rawa hoki i oraora te arero o tetahi tangata ki tetahi o nga tama a Iharaira.
22 Katahi ka mea a Hohua, Uakina te kuwaha o te ana, whakaputaina mai hoki ki ahau i te ana nga kingi tokorima na.
23 Na peratia ana e ratou, whakaputaina mai ana e ratou ki a ia i te ana aua kingi tokorima, te kingi o Hiruharama, te kingi o Heperona, te kingi o Iaramuta, te kingi o Rakihi, me te kingi o Ekerona.
24 A, ka oti aua kingi te whakaputa mai e ratou ki a Hohua, ka karanga a Hohua ki nga tangata katoa o Iharaira, a ka mea ki nga rangatira o nga tangata hapai patu i haere tahi me ia, Whakatata mai, e tu o koutou waewae ki runga ki nga kaki o enei k ingi. Na whakatata ana mai ratou, tu ana o ratou waewae ki runga ki o ratou kaki.
25 I mea ano a Hohua ki a ratou, Kaua koutou e wehi, kaua hoki e pawera, kia kaha, kia toa: no te mea ka peneitia e Ihowa o koutou hoariri katoa e whawhai nei koutou ki a ratou.
26 A muri iho ka patua ratou e Hohua, ka whakamatea, a whakairihia ake ratou ki runga ki nga rakau e rima: na iri ana ratou i runga i nga rakau a ahiahi noa.
27 Na i te wa o te tonga o te ra ka whakahaua e Hohua kia tangohia ki raro o nga rakau, kia maka hoki ki roto ki te ana i piri ai ratou, kia whakatakotoria hoki etahi kohatu nunui ki te kuwaha o te ana; e takoto mai nei a taea noatia tenei ra.
28 A horo ana i a Hohua a Makera i taua rangi ano, patua iho ana hoki e ia ki te mata o te hoari, me tona kingi ano; i whakangaromia rawatia ratou e ia me nga wairua katoa i roto, kahore he morehu i mahue i a ia: a peratia ana e ia te kingi o Maker a me tana i mea ai ki te kingi o Heriko.
29 Na haere atu ana a Hohua ratou tahi ko Iharaira katoa i Makera ki Ripina, a tauria ana e ia a Ripina:
30 A i homai ano e Ihowa a reira, me tona kingi, ki te ringa o Iharaira; na patua iho e ia a reira ki te mata o te hoari, me nga tangata katoa i roto; kihai i mahue i a ia tetahi morehu i reira; heoi peratia ana e ia te kingi o reira me tana i mea ai ki te kingi o Heriko.
31 Na haere atu ana a Hohua i Ripina, ratou tahi ko Iharaira katoa, ki Rakihi, a whakapaea ana a reira, tauria ana e ia:
32 A i homai e Ihowa a Rakihi ki te ringa o Iharaira, a horo ana a reira i a ia i te rua o nga ra; patua iho hoki ki te mata o te hoari, me nga tangata katoa i roto; i rite tonu ki nga mea katoa i mea ai ia ki Ripina.
33 I reira ano ka haere mai a Horama kingi o Ketere hei awhina mo Rakihi; a patua iho ia me tona iwi e Hohua, a kahore rawa tetahi morehu ona i toe.
34 Na ka haere atu a Hohua ratou tahi ko Iharaira katoa i Rakihi ki Ekerona; a whakapaea ana a reira e ratou, tauria ana:
35 Na horo ana a reira i a ratou i taua rangi ano, patua ana hoki ki te mata o te hoari, ko nga tangata katoa i roto huna iho e ia i taua rangi ano, rite tonu ki nga mea katoa i mea ai ia ki Rakihi.
36 Na haere atu ana a Hohua i Ekerona, me Iharaira katoa ano hoki ki Heperona, a tauria ana a reira e ia.
37 A horo ana i a ratou a reira, patua iho hoki ki te mata o te hoari, me tona kingi, me ona pa katoa, me nga tangata katoa i roto; kahore tetahi morehu i mahue i a ia, rite tonu ki nga mea katoa i mea ai ia ki Ekerona; na huna iho e ia a reira, me nga tangata katoa i roto.
38 Katahi ka hoki a Hohua ratou tahi ko Iharaira katoa ki Repiri; ka tatau hoki ki reira.
39 A riro ana i a ia a reira me tona kingi, me ona pa katoa; a patua iho e ratou ki te mata o te hoari, whakangaromia katoatia ana hoki nga tangata i roto; kahore tetahi morehu i mahue i a ia: ko tana i mea ai ki Heperona i meatia ano e ia ki Repir i, ki tona kingi; i pera ano me tana i mea ai ki Ripina, ki tona kingi.
40 Na patua ana e Hohua te whenua katoa, te whenua pukepuke, te tonga, te mania me nga pukenga wai, me nga kingi katoa hoki o reira; kahore i waiho e ia tetahi morehu: engari i huna katoatia e ia nga mea whai manawa, i rite tonu ki ta Ihowa, ki ta te Atua o Iharaira, i whakahau ai.
41 Na patua ana ratou e Hohua i Kareheparenea a tae noa ki Kaha, me te whenua katoa hoki o Kohena a tae noa ki Kipeono.
42 Ko enei kingi katoa me to ratou oneone i riro i a Hohua i te whakaekenga kotahi, no te mea i roto i a Iharaira a Ihowa e whawhai atu ana.
43 Na hoki ana a Hohua ratou tahi ko Iharaira katoa ki te puni, ki Kirikara.
Josua 10
Svenska Folkbibeln
Amoreerna besegras
10 Och Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han hade gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. 2 Adoni-Sedek och hans folk var mycket förskräckta, ty Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, ja, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare. 3 Därför sände Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, bud till Hoham, kungen i Hebron, till Piram, kungen i Jarmut, till Jafia, kungen i Lakish, och till Debir, kungen i Eglon, och lät säga: 4 "Kom till mig och hjälp mig, så att vi kan slå gibeoniterna, för de har ingått fred med Josua och Israels barn." 5 Då samlades de fem amoreiska kungarna, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon, och drog upp dit med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.
6 Men gibeoniterna sände bud till Josua i lägret vid Gilgal: "Drag inte din hand från dina tjänare utan kom snabbt hit upp till oss och rädda oss och hjälp oss, för kungarna över amoreerna, som bor i bergsbygden, har alla förenat sig mot oss."
7 Då drog Josua dit från Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste krigare. 8 Herren sade till Josua: "Frukta inte för dem, ty jag har givit dem i dina händer. Ingen av dem skall kunna stå dig emot." 9 Efter att ha ryckt fram hela natten från Gilgal kom Josua plötsligt över dem. 10 Och Herren lät dem drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och dödade dem ända till Aseka och Mackeda. 11 Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till den sluttning som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.
Solen står stilla
12 På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren inför hela Israel:
"Du sol, stå stilla i Gibeon,
du måne, i Ajalons dal!"
13 Och solen stod stilla
och månen blev stående,
till dess folket hämnats på sina fiender.
Detta står skrivet i "Den redliges bok". Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. 14 Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, då Herren lyssnade till en mans ord. Ty Herren stred för Israel.
15 Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal.
Josua tar de fem amoreiska kungarna till fånga
16 Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda. 17 Då det berättades för Josua att man funnit de fem kungarna gömda i grottan vid Mackeda, 18 sade han: "Vältra stora stenar framför ingången till grottan, och sätt folk där för att bevaka dem. 19 Men ni andra, stanna inte utan förfölj era fiender och förgör dem som blir efter. Låt dem inte komma in i sina städer, för Herren, er Gud, har gett dem i er hand."
20 När Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och dödat dem - utom några som lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna - 21 vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid Mackeda. Ingen vågade säga ett ord mot Israels barn.
22 Då sade Josua: "Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna ur grottan till mig." 23 De gjorde så och förde ut de fem kungarna till honom från grottan: kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon. 24 När de hade fört ut dessa kungar till Josua, kallade han till sig alla Israels män och sade till befälhavarna för krigsfolket som hade varit med honom: "Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars nackar." De kom fram och satte sina fötter på deras nackar. 25 Sedan sade Josua till dem: "Frukta inte och var inte rädda, utan var starka och frimodiga, ty så här skall Herren göra med alla fiender som ni kommer i strid med." 26 Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fem pålar, och där fick de hänga till aftonen. 27 Men vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar, som ligger kvar där än i dag.
Städerna i söder erövras
28 Den dagen intog Josua Mackeda och slog dess invånare och kung med svärd. Han gav dem till spillo, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med kungen i Mackeda så som han hade gjort med kungen i Jeriko.
29 Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och stred mot det. 30 Herren gav också Libna och dess kung i Israels hand och de slog invånarna med svärd, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med dess kung på samma sätt som han hade gjort med kungen i Jeriko.
31 Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakish och belägrade och stred mot det. 32 Herren gav Lakish i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen. De slog dess invånare med svärd, alla som var därinne, så som de hade gjort med Libna. 33 Då drog Horam, kungen i Gezer, upp för att hjälpa Lakish. Men Josua slog honom och hans folk och lät ingen av dem komma undan.
34 Från Lakish drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belägrade och angrep det. 35 De intog det samma dag och slog dess invånare med svärd. Alla som var därinne gav han till spillo den dagen, så som han hade gjort med Lakish.
36 Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och stred mot det. 37 Och de intog staden och slog dess invånare och dess kung med svärd, likaså alla dess lydstäder och alla som var i dem och han lät ingen komma undan, så som han hade gjort med Eglon. Han gav staden till spillo med alla som var därinne.
38 Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir och stred mot det. 39 Han intog det med dess kung och alla dess lydstäder, och de slog deras invånare med svärd. De gav till spillo alla som var därinne. Ingen lät han komma undan. Han gjorde med Debir och dess kung så som han hade gjort med Hebron och som han hade gjort med Libna och dess kung.
40 Så erövrade Josua hela landet, Bergsbygden, Negev, Låglandet och Bergssluttningarna och slog alla kungar där, ingen lät han komma undan. Han gav till spillo allt som andades, så som Herren, Israels Gud, hade befallt. 41 Josua slog allt som fanns mellan Kadesh-Barnea och Gaza, liksom hela landet Gosen ända till Gibeon. 42 Alla dessa kungar och deras land intog Josua på en gång, ty Herren, Israels Gud, stred för Israel. 43 Sedan återvände Josua med hela Israel till lägret vid Gilgal.
Joshua 10
New King James Version
The Sun Stands Still
10 Now it came to pass when Adoni-Zedek king of Jerusalem (A)heard how Joshua had taken (B)Ai and had utterly destroyed it—(C)as he had done to Jericho and its king, so he had done to (D)Ai and its king—and (E)how the inhabitants of Gibeon had made peace with Israel and were among them, 2 that they (F)feared greatly, because Gibeon was a great city, like one of the royal cities, and because it was greater than Ai, and all its men were mighty. 3 Therefore Adoni-Zedek king of Jerusalem sent to Hoham king of Hebron, Piram king of Jarmuth, Japhia king of Lachish, and Debir king of Eglon, saying, 4 “Come up to me and help me, that we may attack Gibeon, for (G)it has made peace with Joshua and with the children of Israel.” 5 Therefore the five kings of the (H)Amorites, the king of Jerusalem, the king of Hebron, the king of Jarmuth, the king of Lachish, and the king of Eglon, (I)gathered together and went up, they and all their armies, and camped before Gibeon and made war against it.
6 And the men of Gibeon sent to Joshua at the camp (J)at Gilgal, saying, “Do not forsake your servants; come up to us quickly, save us and help us, for all the kings of the Amorites who dwell in the mountains have gathered together against us.”
7 So Joshua ascended from Gilgal, he and (K)all the people of war with him, and all the mighty men of valor. 8 And the Lord said to Joshua, (L)“Do not fear them, for I have delivered them into your hand; (M)not a man of them shall (N)stand before you.” 9 Joshua therefore came upon them suddenly, having marched all night from Gilgal. 10 So the Lord (O)routed them before Israel, killed them with a great slaughter at Gibeon, chased them along the road that goes (P)to Beth Horon, and struck them down as far as (Q)Azekah and Makkedah. 11 And it happened, as they fled before Israel and were on the descent of Beth Horon, (R)that the Lord cast down large hailstones from heaven on them as far as Azekah, and they died. There were more who died from the hailstones than the children of Israel killed with the sword.
12 Then Joshua spoke to the Lord in the day when the Lord delivered up the Amorites before the children of Israel, and he said in the sight of Israel:
(S)“Sun, stand still over Gibeon;
And Moon, in the Valley of (T)Aijalon.”
13 So the sun stood still,
And the moon stopped,
Till the people had revenge
Upon their enemies.
(U)Is this not written in the Book of Jasher? So the sun stood still in the midst of heaven, and did not hasten to go down for about a whole day. 14 And there has been (V)no day like that, before it or after it, that the Lord heeded the voice of a man; for (W)the Lord fought for Israel.
15 (X)Then Joshua returned, and all Israel with him, to the camp at Gilgal.
The Amorite Kings Executed
16 But these five kings had fled and hidden themselves in a cave at Makkedah. 17 And it was told Joshua, saying, “The five kings have been found hidden in the cave at Makkedah.”
18 So Joshua said, “Roll large stones against the mouth of the cave, and set men by it to guard them. 19 And do not stay there yourselves, but pursue your enemies, and attack their rear guard. Do not allow them to enter their cities, for the Lord your God has delivered them into your hand.” 20 Then it happened, while Joshua and the children of Israel made an end of slaying them with a very great slaughter, till they had finished, that those who escaped entered fortified cities. 21 And all the people returned to the camp, to Joshua at Makkedah, in peace.
(Y)No one [a]moved his tongue against any of the children of Israel.
22 Then Joshua said, “Open the mouth of the cave, and bring out those five kings to me from the cave.” 23 And they did so, and brought out those five kings to him from the cave: the king of Jerusalem, the king of Hebron, the king of Jarmuth, the king of Lachish, and the king of Eglon.
24 So it was, when they brought out those kings to Joshua, that Joshua called for all the men of Israel, and said to the captains of the men of war who went with him, “Come near, put your feet on the necks of these kings.” And they drew near and (Z)put their feet on their necks. 25 Then Joshua said to [b]them, (AA)“Do not be afraid, nor be dismayed; be strong and of good courage, for (AB)thus the Lord will do to all your enemies against whom you fight.” 26 And afterward Joshua struck [c]them and killed them, and hanged them on five trees; and they (AC)were hanging on the trees until evening. 27 So it was at the time of the going down of the sun that Joshua commanded, and they (AD)took them down from the trees, cast them into the cave where they had been hidden, and laid large stones against the cave’s mouth, which remain until this very day.
Conquest of the Southland
28 On that day Joshua took Makkedah, and struck it and its king with the edge of the sword. He utterly (AE)destroyed [d]them—all the people who were in it. He let none remain. He also did to the king of Makkedah (AF)as he had done to the king of Jericho.
29 Then Joshua passed from Makkedah, and all Israel with him, to (AG)Libnah; and they fought against Libnah. 30 And the Lord also delivered it and its king into the hand of Israel; he struck it and all the people who were in it with the edge of the sword. He let none remain in it, but did to its king as he had done to the king of Jericho.
31 Then Joshua passed from Libnah, and all Israel with him, to Lachish; and they encamped against it and fought against it. 32 And the Lord delivered Lachish into the hand of Israel, who took it on the second day, and struck it and all the people who were in it with the edge of the sword, according to all that he had done to Libnah. 33 Then Horam king of Gezer came up to help Lachish; and Joshua struck him and his people, until he left him none remaining.
34 From Lachish Joshua passed to Eglon, and all Israel with him; and they encamped against it and fought against it. 35 They took it on that day and struck it with the edge of the sword; all the people who were in it he utterly destroyed that day, according to all that he had done to Lachish.
36 So Joshua went up from Eglon, and all Israel with him, to (AH)Hebron; and they fought against it. 37 And they took it and struck it with the edge of the sword—its king, all its cities, and all the people who were in it; he left none remaining, according to all that he had done to Eglon, but utterly destroyed it and all the people who were in it.
38 Then Joshua returned, and all Israel with him, to (AI)Debir; and they fought against it. 39 And he took it and its king and all its cities; they struck them with the edge of the sword and utterly destroyed all the people who were in it. He left none remaining; as he had done to Hebron, so he did to Debir and its king, as he had done also to Libnah and its king.
40 So Joshua conquered all the land: the (AJ)mountain country and the [e]South and the lowland and the wilderness slopes, and (AK)all their kings; he left none remaining, but (AL)utterly destroyed all that breathed, as the Lord God of Israel had commanded. 41 And Joshua conquered them from (AM)Kadesh Barnea as far as (AN)Gaza, (AO)and all the country of Goshen, even as far as Gibeon. 42 All these kings and their land Joshua took at one time, (AP)because the Lord God of Israel fought for Israel. 43 Then Joshua returned, and all Israel with him, to the camp at Gilgal.
Footnotes
- Joshua 10:21 criticized, lit. sharpened his tongue
- Joshua 10:25 The captains
- Joshua 10:26 The kings
- Joshua 10:28 So with MT and most authorities; many Heb. mss., some LXX mss., and some Tg. mss. it
- Joshua 10:40 Heb. Negev, and so throughout the book
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
