Joshua 10
English Standard Version
The Sun Stands Still
10 As soon as Adoni-zedek, king of Jerusalem, heard how Joshua had captured Ai and had devoted it to destruction,[a] (A)doing to Ai and its king (B)as he had done to Jericho and its king, and (C)how the inhabitants of Gibeon had made peace with Israel and were among them, 2 (D)he[b] feared greatly, because Gibeon was a great city, like one of the royal cities, and because it was greater than Ai, and all its men were warriors. 3 So Adoni-zedek king of Jerusalem sent to Hoham king of Hebron, to Piram king of Jarmuth, to Japhia king of Lachish, and to Debir king of Eglon, saying, 4 “Come up to me and help me, and let us strike Gibeon. For (E)it has made peace with Joshua and with the people of Israel.” 5 Then the five kings of the Amorites, the king of Jerusalem, the king of Hebron, the king of Jarmuth, the king of Lachish, and the king of Eglon, (F)gathered their forces and went up with all their armies and encamped against Gibeon and made war against it.
6 And the men of Gibeon sent to Joshua (G)at the camp in Gilgal, saying, “Do not relax your hand from your servants. Come up to us quickly and save us and help us, for all the kings of the Amorites who dwell in the hill country are gathered against us.” 7 So Joshua went up from Gilgal, he and (H)all the people of war with him, and all the mighty men of valor. 8 And the Lord said to Joshua, (I)“Do not fear them, for I have given them into your hands. (J)Not a man of them shall stand before you.” 9 So Joshua came upon them suddenly, having marched up all night from Gilgal. 10 (K)And the Lord threw them into a panic before Israel, who[c] struck them with a great blow at Gibeon and chased them by the way of (L)the ascent of Beth-horon and struck them as far as Azekah and Makkedah. 11 And as they fled before Israel, while they were (M)going down the ascent of Beth-horon, (N)the Lord threw down large stones from heaven on them as far as Azekah, and they died. There were more who died because of the hailstones than the sons of Israel killed with the sword.
12 At that time Joshua spoke to the Lord in the day when the Lord gave the Amorites over to the sons of Israel, and he said in the sight of Israel,
(O)“Sun, stand still at Gibeon,
and moon, in the Valley of Aijalon.”
13 And the sun stood still, and the moon stopped,
until the nation took vengeance on their enemies.
Is this not written in the Book of Jashar? The sun stopped in the midst of heaven and did not hurry to set for about a whole day. 14 (P)There has been no day like it before or since, when the Lord heeded the voice of a man, for (Q)the Lord fought for Israel.
15 So (R)Joshua returned, and all Israel with him, to the camp at Gilgal.
Five Amorite Kings Executed
16 These five kings fled and hid themselves in the cave at (S)Makkedah. 17 And it was told to Joshua, “The five kings have been found, hidden in the cave at Makkedah.” 18 And Joshua said, “Roll large stones against the mouth of the cave and set men by it to guard them, 19 but do not stay there yourselves. Pursue your enemies; (T)attack their rear guard. Do not let them enter their cities, for the Lord your God has given them into your hand.” 20 When Joshua and the sons of Israel had finished striking them with a great blow (U)until they were wiped out, and when the remnant that remained of them had entered into the fortified cities, 21 then all the people returned safe to Joshua in the camp at Makkedah. (V)Not a man moved his tongue against any of the people of Israel.
22 Then Joshua said, “Open the mouth of the cave and bring those five kings out to me from the cave.” 23 And they did so, and brought those five kings out to him from the cave, the king of Jerusalem, the king of Hebron, the king of Jarmuth, the king of Lachish, and the king of Eglon. 24 And when they brought those kings out to Joshua, Joshua summoned all the men of Israel and said to the chiefs of the men of war who had gone with him, “Come near; put your feet on the necks of these kings.” Then they came near and put their feet on their necks. 25 And Joshua said to them, (W)“Do not be afraid or dismayed; be strong and courageous. (X)For thus the Lord will do to all your enemies against whom you fight.” 26 And afterward Joshua struck them and put them to death, and he hanged them on five trees. And (Y)they hung on the trees until evening. 27 But at the time of the going down of the sun, Joshua commanded, and (Z)they took them down from the trees and threw them into the cave where they had hidden themselves, and they set large stones against the mouth of the cave, which remain to this very day.
28 As for (AA)Makkedah, Joshua captured it on that day and struck it, and its king, with the edge of the sword. He devoted to destruction every person in it; he left none remaining. And he did to the king of Makkedah (AB)just as he had done to the king of Jericho.
Conquest of Southern Canaan
29 Then Joshua and all Israel with him passed on from Makkedah to (AC)Libnah and fought against Libnah. 30 And the Lord gave it also and its king into the hand of Israel. And he struck it with the edge of the sword, and every person in it; he left none remaining in it. And he did to its king (AD)as he had done to the king of Jericho.
31 Then Joshua and all Israel with him passed on from Libnah to (AE)Lachish and laid siege to it and fought against it. 32 And the Lord gave Lachish into the hand of Israel, and he captured it on the second day and struck it with the edge of the sword, and every person in it, as he had done to Libnah.
33 Then Horam king of (AF)Gezer came up to help Lachish. And Joshua struck him and his people, until he left none remaining.
34 Then Joshua and all Israel with him passed on from Lachish to (AG)Eglon. And they laid siege to it and fought against it. 35 And they captured it on that day, and struck it with the edge of the sword. And he devoted every person in it to destruction that day, as he had done to Lachish.
36 Then Joshua and all Israel with him went up from Eglon to (AH)Hebron. And they fought against it 37 and captured it and struck it with the edge of the sword, and its king and its towns, and every person in it. He left none remaining, as he had done to Eglon, and devoted it to destruction and every person in it.
38 Then Joshua and all Israel with him turned back to (AI)Debir and fought against it 39 and he captured it with its king and all its towns. And they struck them with the edge of the sword and devoted to destruction every person in it; he left none remaining. Just as he had done to Hebron and to Libnah and its king, so he did to Debir and to its king.
40 So Joshua struck the whole land, the hill country and the Negeb and the lowland (AJ)and the slopes, and all their kings. He left none remaining, (AK)but devoted to destruction all that breathed, just as the Lord God of Israel commanded. 41 And Joshua struck them from (AL)Kadesh-barnea as far as Gaza, and all the country of (AM)Goshen, as far as Gibeon. 42 And Joshua captured all these kings and their land at one time, (AN)because the Lord God of Israel fought for Israel. 43 (AO)Then Joshua returned, and all Israel with him, to the camp at Gilgal.
Footnotes
- Joshua 10:1 That is, set apart (devoted) as an offering to the Lord (for destruction); also verses 28, 35, 37, 39, 40
- Joshua 10:2 One Hebrew manuscript, Vulgate (compare Syriac); most Hebrew manuscripts they
- Joshua 10:10 Or and he
Josua 10
Svenska Folkbibeln 2015
Amoreerna besegras
10 (A) Men Adoni-Sedek,[a] kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och vigt det åt förintelse, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. 2 Adoni-Sedek och hans folk var mycket rädda, för Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare.
3 Därför sände Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, bud till kung Hoham i Hebron, till kung Piram i Jarmut, till kung Jafia i Lakish och till kung Debir i Eglon och lät säga: 4 ”Kom upp till mig och hjälp mig så att vi kan slå gibeoniterna, för de har ingått fred med Josua och Israels barn.” 5 Då samlades de fem amoreiska kungarna – kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon – och drog upp dit med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.
6 Men gibeoniterna sände bud till Josua i lägret vid Gilgal: ”Dra inte bort din hand från dina tjänare, utan kom upp till oss fort och rädda oss och hjälp oss. Kungarna över amoreerna som bor i bergsbygden har alla förenat sig mot oss.”
7 Då drog Josua dit från Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste krigare. 8 (B) Herren sade till Josua: ”Var inte rädd för dem, för jag har gett dem i dina händer. Ingen av dem ska kunna stå dig emot.” 9 Efter att ha ryckt fram hela natten från Gilgal kom Josua plötsligt över dem.
10 (C) Och Herren lät dem drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och dödade dem ända till Aseka och Mackeda. 11 (D) Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.
Solen står stilla
12 På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel:
”Sol, stå stilla i Gibeon,
måne, i Ajalons dal!”
13 (E) Och solen stod stilla
och månen blev stående
tills folket hade hämnats
på sina fiender.
Detta står skrivet i ”Den redliges bok[b]”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. 14 Aldrig har någon dag varit som denna, varken förr eller senare, då Herren lyssnade till en mans ord. Herren stred för Israel.
15 Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal.
Amoreiska kungar tillfångatas
16 Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda. 17 När Josua fick höra att man funnit de fem kungarna gömda i grottan vid Mackeda, 18 sade han: ”Vältra stora stenar framför grottöppningen och sätt folk där för att bevaka dem. 19 Men ni andra, stanna inte utan förfölj era fiender och förgör dem som blir efter. Låt dem inte komma in i sina städer, för Herren er Gud har gett dem i er hand.”
20 När Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och dödat dem – utom några som lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna – 21 vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid Mackeda. Ingen vågade säga ett ord mot Israels barn.
22 Då sade Josua: ”Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna ur grottan till mig.” 23 De gjorde så och förde ut de fem kungarna från grottan till honom: Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmuts kung, Lakishs kung och Eglons kung. 24 När de hade fört ut kungarna till Josua, kallade han till sig alla Israels män och sade till befälhavarna för krigsfolket som hade varit med honom: ”Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars nackar.” De kom fram och satte sina fötter på deras nackar.[c] 25 Sedan sade Josua till dem: ”Var inte rädda eller förskräckta, utan var starka och frimodiga. Så här ska Herren göra med alla fiender som ni kommer i strid med.” 26 (F) Därefter högg Josua ihjäl dem och hängde upp dem på fem pålar, och där fick de hänga till kvällen[d]. 27 Men vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar som ligger kvar där än i dag.
Städerna i söder erövras
28 Den dagen intog Josua Mackeda[e] och slog dess invånare och kung med svärd. Han vigde dem åt förintelse, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med kungen i Mackeda så som han hade gjort med kungen i Jeriko.
29 Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och stred mot Libna. 30 Herren gav också Libna och dess kung i Israels hand och de slog invånarna med svärd, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med dess kung på samma sätt som han hade gjort med kungen i Jeriko.
31 Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakish och belägrade och stred mot det. 32 Herren gav Lakish i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen. De slog dess invånare med svärd, alla som var därinne, så som de hade gjort med Libna.
33 Då drog Horam, kungen i Gezer, upp för att hjälpa Lakish. Men Josua slog honom och hans folk och lät ingen av dem komma undan.
34 Från Lakish drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belägrade och angrep det. 35 De intog det samma dag och slog dess invånare med svärd. Alla som var därinne vigde han åt förintelse den dagen, så som han hade gjort med Lakish.
36 Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och stred mot det. 37 Och de intog staden och slog dess invånare och dess kung med svärd, likaså alla dess lydstäder och alla som var i dem. Han lät ingen komma undan, så som han hade gjort med Eglon. Han vigde staden åt förintelse med alla som var därinne.
38 Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir och stred mot det. 39 Han intog det med dess kung och alla dess lydstäder, och de slog deras invånare med svärd. De vigde alla som var därinne åt förintelse. Ingen lät han komma undan. Han gjorde med Debir och dess kung så som han hade gjort med Hebron och som han hade gjort med Libna och dess kung.
40 (G) Så erövrade Josua hela landet, Bergsbygden, Negev, Låglandet och Bergssluttningarna och slog alla kungar där, ingen lät han komma undan. Han vigde allt som andades åt förintelse, så som Herren, Israels Gud, hade befallt. 41 (H) Josua slog allt som fanns mellan Kadesh-Barnea och Gaza, liksom hela landet Goshen[f] ända till Gibeon. 42 Alla dessa kungar och deras land intog Josua på en gång, för Herren, Israels Gud, stred för Israel. 43 Sedan återvände Josua med hela Israel till lägret vid Gilgal.
Footnotes
- 10:1 Adoni-Sedek Betyder ”min herre är rättfärdighet” (jfr kung Melki-Sedek i 1 Mos 14:18).
- 10:13 Den redliges bok Hebr. ”Jashars bok”. Troligen en poetisk skildring av forna hjältedåd som inte bevarats (även citerad i 2 Sam 1:18).
- 10:24 fötter på … nackar En sed även belagd hos assyrierna. På så sätt blev de besegrade fienderna ”som en pall” under segrarens fötter (jfr Ps 110:1).
- 10:26 till kvällen Upphängda kroppar skulle begravas samma dag (5 Mos 21:23, jfr Joh 19:31).
- 10:28 Mackeda etc De erövrade städerna låg alla sydväst om Jerusalem.
- 10:41 Goshen Område med betesmark i södra Israel (jfr 15:51) som kan ha fått sitt namn från det mer kända Goshen i Egypten där israeliternas hjordar fick beta (1 Mos 46:34).
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation