Josua 18-22
Svenska Folkbibeln 2015
Fördelningen av det övriga landet
18 (A) Och Israels barns hela församling samlades i Shilo[a] och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem, 2 men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig. 3 Därför sade Josua till Israels barn: ”Hur länge ska ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 4 Utse åt er tre män från varje stam, så ska jag sända i väg dem. De ska genomkorsa landet och göra en beskrivning[b] över det efter vars och ens arvedel och sedan komma tillbaka till mig. 5 De ska dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr. 6 När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar ska ni komma med den hit till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren vår Gud. 7 (B) Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”
8 Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: ”Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren i Shilo.” 9 Männen gav sig av och vandrade genom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Shilo. 10 Och Josua kastade lott för dem i Shilo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.
Benjamins stams område
11 När lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. 12 Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven. 13 (C) Därifrån gick gränsen mot Luz, vid sluttningen söder om Luz, det vill säga Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. 14 Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, alltså staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan.
15 (D) Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa. 16 (E) Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan. 17 (F) Därefter drog den sig norrut och gick fram till Shemeshkällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten. 18 Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken. 19 Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen. 20 Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
21 Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 22 Bet-Haaraba, Semarajim, Betel, 23 Avim, Para, Ofra, 24 Kefar-Haamoni, Ofni och Geba – tolv städer med sina byar, 25 Gibeon, Rama, Beerot, 26 Mispe, Kefira, Mosa, 27 Rekem, Jirpeel, Tarala, 28 Sela, Elef, Jebus, alltså Jerusalem, Gibea och Kirjat – fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.
Simeons stams område
19 (G) Den andra lotten föll på Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel. 2 Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada, 3 Hasar-Shual, Bala, Esem, 4 Eltolad, Betul, Horma, 5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 6 Bet-Lebaot och Sharuhen – tretton städer med deras byar. 7 Ajin, Rimmon, Eter och Ashan – fyra städer med deras byar, 8 därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. 9 Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, eftersom Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
Sebulons stams område
10 (H) Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. 11 Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marala och träffade Dabbeshet och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam. 12 Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 13 Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. 14 Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal.
15 Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem[c], i allt tolv städer med deras byar. 16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Isaskars stams område
17 Den fjärde lotten föll på Isaskar, på Isaskars barn efter deras släkter. 18 Deras område omfattade Jisreel, Kesullot, Shunem, 19 Hafarajim, Shion, Anaharat, 20 Rabbit, Kishjon, Ebes, 21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes. 22 Gränsen nådde Tabor, Shahasuma och Bet-Shemesh, och deras gräns gick ut vid Jordan – sexton städer med deras byar. 23 Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.
Ashers stams område
24 Den femte lotten föll på Ashers barns stam efter deras släkter. 25 Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, 26 Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Shihor-Libnat. 27 Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul. 28 De fick Ebron[d], Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. 29 Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib.
30 Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugotvå städer med deras byar. 31 Detta var arvedelen för Ashers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Naftalis stams område
32 Den sjätte lotten föll på Naftalis barn, på Naftalis barn efter deras släkter. 33 Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan. 34 Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Asher i väster och Juda med[e] Jordan i öster. 35 Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 36 Adama, Rama, Hasor, 37 Kedesh, Edrei, En-Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Shemesh, nitton städer med deras byar. 39 Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.
Dans stams område
40 Den sjunde lotten föll på Dans barns stam efter deras släkter. 41 Deras tilldelade område omfattade Sorga, Eshtaol, Ir-Shemesh, 42 Shaalabbin, Ajalon, Jitla, 43 Elon, Timna, Ekron, 44 Elteke, Gibbeton, Baalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46 Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.
47 (I) Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Leshem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Leshem för Dan efter sin stamfar Dan. 48 Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Landets slutliga fördelning
49 När de hade utskiftat landet efter dess områden gav de Josua, Nuns son, en arvedel bland dem. 50 Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 (J) Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Shilo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.
Fristäder
20 (K) Herren sade till Josua: 2 ”Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose. 3 Till dessa städer ska en dråpare kunna fly när han av misstag och utan uppsåt har dödat någon. Ni ska ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren.[f]
4 När någon flyr till en av städerna ska han stanna vid ingången till stadsporten[g] och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter ska de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats där han kan bo bland dem. 5 Om blodshämnaren förföljer honom ska de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han dödade sin nästa utan uppsåt och utan att förut ha burit hat mot honom.
6 Han ska stanna där i staden tills han har stått inför rätta inför församlingen och tills översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen återvända och komma till sin stad och sitt hus i den stad han har flytt ifrån.”
7 De avskilde Kedesh i Galileen, i Naftali bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd. 8 (L) På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Bashan. 9 Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn – och för de främlingar som bodde bland dem – som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand innan han hade stått inför församlingen.
Leviternas fyrtioåtta städer
21 Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 2 (M) De talade till dem i Shilo i Kanaans land: ”Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.” 3 Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande betesmarker:
4 För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam. 5 Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.
6 Gershons barn fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Ashers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Bashan.
7 Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.
8 Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande betesmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.
9 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer. 10 (N) Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, för lotten träffade dem först: 11 (O) Man gav dem Kirjat-Arba, anakiternas stamfars stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med betesmarker runt omkring. 12 (P) Men åkerjorden och byarna som tillhörde staden gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.
13 (Q) Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med betesmarker, vidare Libna med betesmarker, 14 Jattir med betesmarker, Eshtemoa med betesmarker, 15 Holon med betesmarker, Debir med betesmarker, 16 Ajin med betesmarker, Jutta med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker – nio städer ur dessa två stammar.
17 Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med betesmarker, Geba med betesmarker, 18 Anatot med betesmarker och Almon med betesmarker – fyra städer.
19 De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande betesmarker.
20 De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer som lotten bestämde åt dem. 21 Man gav dem dråparfristaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med betesmarker, 22 Bet-Horon med betesmarker och Kibsajim med betesmarker – fyra städer.
23 Från Dans stam fick de Elteke med betesmarker, Gibbeton med betesmarker, 24 Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – fyra städer.
25 Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – två städer.
26 De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande betesmarker.
27 Bland leviternas släkter fick vidare Gershons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Bashan med betesmarker och Beestera med betesmarker – två städer.
28 Ur Isaskars stam fick de Kishjon med betesmarker, Dobrat med betesmarker, 29 Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker – fyra städer.
30 Ur Ashers stam fick de Mishal med betesmarker, Abdon med betesmarker, 31 Helkat med betesmarker och Rehob med betesmarker – fyra städer.
32 Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammot-Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker – tre städer.
33 Gershoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande betesmarker.
34 De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med betesmarker, Karta med betesmarker, 35 Dimna med betesmarker och Nahalal med betesmarker – fyra städer.
36 Ur Rubens stam fick de Beser med betesmarker, Jahsa med betesmarker, 37 Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker – fyra städer.
38 Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med betesmarker, Mahanajim med betesmarker, 39 Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker – fyra städer.
40 De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.
41 (R) Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer[h] med tillhörande betesmarker. 42 Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande betesmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.
43 (S) Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. 44 (T) Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå emot dem, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. 45 (U) Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.
Altaret vid Jordan
22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 2 (V) och sade till dem: ”Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. 3 Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. 4 (W) Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.
5 (X) Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”
6 Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. 7 (Y) Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem 8 (Z) och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.
9 Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.
10 När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. 11 När israeliterna hörde sägas: ”Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,” 12 då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.
13 (AA) Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas[i], prästen Eleasars son, 14 och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.
15 När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: 16 ”Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. 17 (AB) Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18 Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.
19 Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat[j] än Herren vår Guds altare. 20 (AC) När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!”
21 Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: 22 ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! 23 Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.
24 Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.
26 Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. 27 (AD) Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ 28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ 29 Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel.”
30 När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: ”I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand.”
32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. 33 Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.
34 Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud”.
Footnotes
- 18:1 Shilo Vid denna samlingsplats, ca 3 mil norr om Jerusalem, stod sedan tälthelgedomen under hela domartiden (Dom 18:31, 1 Sam 1:3).
- 18:4 beskrivning Troligen i text, men det framställdes även kartor på lertavlor vid denna tid i Mesopotamien och Egypten.
- 19:15 Betlehem Detta galileiska Betlehem är ett annat än den kända staden söder om Jerusalem.
- 19:28 Ebron Andra handskrifter: ”Abdon” (jfr 21:30 samt 1 Krön 6:39).
- 19:34 Juda med I Septuaginta saknas dessa ord.
- 20:3 blodshämnaren Den mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff (se 4 Mos 35:19).
- 20:4 stadsporten Här samlades de äldste för att besluta om stadens angelägenheter (jfr Ords 31:23).
- 21:41 fyrtioåtta städer De uppräknade städerna var jämnt fördelade över hela landet så att ingen israelit hade mer än två mil till närmaste levitstad.
- 22:13 Pinehas Hade agerat vid Peor (vers 17) mot avgudadyrkan och sexuell omoral (se 4 Mos 25).
- 22:19 ett altare ... annat än Herren vår Guds altare Enligt Guds bud skulle hela Israel tillbe vid samma altare (5 Mos 12:13, 16:5).
Josua 18-22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Spioner sänds ut för att utforska de områden som ännu inte erövrats
18 Israels hela menighet samlades i Shilo och satte upp uppenbarelsetältet. De hade nu kontroll över hela landet, 2 men sju av stammarna hade ännu inte fått sin landegendom.
3 Då frågade Josua: ”Hur länge tänker ni vänta innan ni intar det land som Herren, era förfäders Gud, har gett er? 4 Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem för att utforska landet och göra en beskrivning av de olika områdena och sedan komma till mig. 5 Männen får dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och likadant Josef i sitt område i norr. 6 När ni gjort en beskrivning över de sju delarna av landet, ska ni komma till mig och sedan ska jag kasta lott för er inför Herren, vår Gud. 7 Leviterna ska inte ha något område som ni andra, för deras del är att vara Herrens präster.[a] Gads och Rubens stammar och ena halvan av Manasses stam har redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”
8 Männen gav sig alltså iväg och Josua befallde dem att kartlägga landet. Han sa: ”Vandra igenom landet, gör en beskrivning av det och kom tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er inför Herren i Shilo.”
9 Männen gick och vandrade igenom landet och beskrev de sju delarna i en bok och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Shilo. 10 Josua kastade sedan lott för dem i Shilo och fördelade landet åt de olika stammarna, så att de alla fick sin del.
Benjamins stam
11 Det landområde som lotten tilldelade Benjamins stam, med alla dess släkter, låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått.
12 Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick vid bergssluttningen norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet Aven.
13 Därifrån gick gränsen söder om Lus vid den södra bergssluttningen, dvs. Betel, och fortsatte ner till Atarot Addar nära berget som ligger söder om Nedre Bet Horon. 14 Där svängde gränslinjen på västsidan mot söder, passerade berget vid Bet Horon och slutade vid Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, en av Judas stams städer. Detta var den västra sidan.
15 Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearims utkant till Neftoachkällan 16 och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal norrut i Refaimdalen. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om bergssluttningen där jevuséerna bodde och fortsatte ner till Rogelkällan.
17 Därifrån gick gränslinjen mot nordost till Shemeshkällan och vidare till Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans, Rubens sons, sten, 18 vidare utmed norra kanten av Bet Haarava ner i dalen 19 och förbi Bet-Hoglas höjd i norr för att sluta vid Döda havets norra vik som utgör södra änden av floden Jordan. Detta var sydgränsen.
20 I öster utgjordes gränsen av floden Jordan.
Detta var benjaminiternas områden med deras gränser.
21 Följande städer ingick också i det land som Benjamins stam fick, efter sina släkter:
Jeriko, Bet-Hogla, Emek Kesis, 22 Bet Haarava, Semarajim, Betel, 23 Avvim, Para, Ofra, 24 Kefar Haammoni, Ofni och Geva, tolv städer med kringliggande byar, 25 Givon, Rama, Beerot, 26 Mispa, Kefira, Mosa, 27 Rekem, Jirpeel, Tarala, 28 Sela, Elef, Jevus, dvs. Jerusalem, Giva och Kirjat-Jearim, fjorton städer med kringliggande byar.
Detta är benjaminiternas områden, efter deras släkter.
Simons stam
(1 Krön 4:28-33)
19 Nästa stam som fick ett landområde genom lottkastning var Simons stam, med alla dess släkter. Deras område låg inom Judas stams område.
2 De fick som sin egendom Beer Sheva, Shema, Molada, 3 Hasar Shual, Bala, Esem, 4 Eltolad, Betul, Horma, 5 Siklag, Bet-Hammarkavot, Hasar Susa, 6 Bet Levaot och Sharuchen, tretton städer med kringliggande byar, 7 Ajin, Rimmon, Eter och Ashan, fyra städer med kringliggande byar. 8 De fick också alla byarna kring städerna så långt som till Baalat Beer, också känt som Ramot i Negev.
Detta är de områden som tillföll simoniterna, efter deras släkter. 9 Simons stams egendom kom alltså från det som tidigare hade getts till Juda, för Judas område var för stort för dem och därför tilldelades simoniterna område inne på deras område.
Sebulons stam
10 Den tredje stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Sebulon, med alla dess släkter.
Deras område sträckte sig ända till Sarid. 11 Därifrån svängde gränsen västerut och gick nära Marala och Dabbeshet tills den nådde bäcken nära Jokneam. 12 I andra riktningen gick gränslinjen österut till Kislot Tabors gräns och därifrån till Daverat och Jafia. 13 Sedan fortsatte den österut, förbi Gat Hefer och Et Kasin och Rimmon i riktning mot Nea. 14 I norr böjde sig gränslinjen förbi Hannaton och sedan ut till Jefta-Els dal. 15 De fick också Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med kringliggande byar.
16 Detta var sebuloniternas område efter deras släkter, med kringliggande byar.
Isaskars stam
17 Den fjärde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Isaskar, med alla dess släkter.
18 Deras område omfattade Jisreel, Kesulot, Shunem, 19 Hafarajim, Shion, Anacharat, 20 Rabbit, Kishjon, Eves, 21 Remet, En-Gannim, En Hadda och Bet Passes. 22 Gränsen gick fram till Tabor, Shachasima och Bet Shemesh fram till Jordan. Tillsammans var det sexton städer med kringliggande byar.
23 Detta är Isaskars stams område, efter deras släkter, städerna med kringliggande byar.
Ashers stam
24 Den femte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Asher, med alla dess släkter.
25 Området innefattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, 26 Alammelek, Amad och Mishal. I väster gick gränsen till Karmel och Shichor Livnat, 27 svängde österut mot Bet-Dagon och gick så långt som till Sebulon och Jefta-Els dal och därefter till Bet Haemek och Negiel. Sedan gick den till Kavul, 28 Avdon, Rechov, Hammon och Kana och stora Sidon. 29 Efter det svängde gränsen mot Rama och fram till den befästa staden Tyros och kom fram till Medelhavet vid Hosa. Området omfattade också Machalev, Aksiv, 30 Umma, Afek och Rechov, sammanlagt tjugotvå städer med kringliggande byar.
31 Detta är Ashers stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.
Naftalis stam
32 Den sjätte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Naftalis stam, med alla dess släkter.
33 Deras gränslinje började vid Helef, vid den stora eken i Besaanannim och sträckte sig till Adami Hannekev, Javneel och Lackum och gick sedan ut vid Jordan. 34 Den västra gränslinjen började i närheten av Helef och gick förbi Asnot Tabor, sedan till Hukok och förenades med Sebulons gräns i söder och Ashers i väster och med floden Jordan i öster. 35 De befästa städer som ingick i detta område var Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, 36 Adama, Rama, Hasor, 37 Kedesh, Edrei, En Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet Shemesh, nitton städer med kringliggande byar.
39 Detta är Naftalis stams område, efter deras släkter, med städer och kringliggande byar.
Dans stam
40 Den sjunde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Dan, med alla dess släkter.
41 Området innefattade Sora, Eshtaol, Ir Shemesh, 42 Shaalabbin, Ajalon, Jitla, 43 Elon, Timna, Ekron, 44 Elteke, Gibbeton, Baalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46 Me Hajarkon och Harackon med området mittemot Jafo.
47 Men Dans stam fick inte tillräckligt med område och anföll och intog därför Leshem. De dödade folket med svärd och bosatte sig där och de kallade staden för Dan efter sin stamfar.
48 Detta är Dans stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.
Josua får en egen stad
49 När de avslutat fördelningen av landet efter dess områden, gav folket också ett särskilt landområde till Josua, Nuns son. 50 Som Herren hade befallt, gav de honom den stad han ville ha, Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 Det här var de områden prästen Elasar, Josua Nuns son och ledarna för de olika stammarna i Israel delade ut i Shilo genom lottkastning inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så fullbordade de fördelningen av landet.
Städer för särskilda ändamål utses
Fristäder utses
(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; 19:1-14)
20 Herren sa till Josua: 2 ”Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om. 3 Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer. De ska tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren.[b] 4 När någon flyr till en sådan stad, ska han stanna i stadsporten[c] och tala med de äldste i staden om sin sak. Sedan ska de ta emot honom i staden och ge honom en plats där han kan bo. 5 Om blodshämnaren förföljer honom, får han inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord. 6 Mannen som förorsakat olyckan ska bo kvar i fristaden tills han stått inför rätta och tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.”
7 De städer som utsågs till fristäder var Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, dvs. Hebron, i Judas bergsbygd. 8 På östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på slätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan.
9 Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som oavsiktligt hade vållat någons död kunde fly dit för att slippa bli dödad av blodshämnaren innan han ställts inför menigheten.
Leviternas städer
(1 Krön 6:54-80)
21 Sedan kom ledarna för Levis stam till prästen Elasar och Josua samt de övriga ledarna i Israel. 2 De talade till dem i Shilo i Kanaan: ”Herren befallde genom Mose att vi leviter skulle få städer att bo i och betesmark för vår boskap.”
3 Då gav israeliterna i enlighet med Herrens befallning leviterna några av de städer man nyligen intagit och de betesmarker som hörde till dem.
4 Lotten föll först på Kehats släkter. Bland leviterna fick ättlingarna till prästen Aron tretton städer från Judas, Simons och Benjamins stam. 5 De övriga familjerna bland Kehats släkter fick tio städer från de områden som tillhörde Efraims, Dans och halva Manasses stammar. 6 Gershons släkter fick genom lottkastning tretton städer från Isaskars, Ashers och Naftalis stammar och Manasses halva stam i Bashan. 7 Meraris släkter fick tolv städer från Ruben, Gad och Sebulon. 8 Dessa städer med betesmarker gav israeliterna genom lottkastning till leviterna, så som Herren hade befallt genom Mose.
9 Från Judas och Simons stammar gav man nio städer som uppräknas nedan. 10 Dessa städer gavs åt Arons ättlingar som tillhörde Kehats släkter bland leviterna, för lotten föll på dem först.
11 De fick Kirjat-Arba, dvs. Hebron (Arba var anakiternas stamfar), i Juda bergsbygd med kringliggande betesmarker. 12 Men fälten kring staden och de tillhörande byarna gavs åt Kalev, Jefunnes son. 13 De gav prästen Arons ättlingar Hebron, en fristad för dråpare, med dess betesmarker, Livna med dess betesmarker, 14 Jattir med dess betesmarker, Eshtemoa med dess betesmarker, 15 Holon med dess betesmarker, Devir med dess betesmarker, 16 Ajin, Jutta och Bet Shemesh med deras respektive betesmarker, allt som allt nio städer från dessa två stammar. 17 Av Benjamins stam fick de Givon och Geva med respektive betesmarker, 18 likaså Anatot och Almon med respektive betesmarker, alltså fyra städer.
19 Sammanlagt gavs alltså tretton städer åt prästerna, Arons ättlingar.
20 De övriga Kehats släkter av leviterna fick följande städer från Efraims stam genom lottning:
21 De fick Shekem, som var en av fristäderna för dråpare, med betesmarker uppe i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 22 Kivsajim och Bet Horon med deras respektive betesmarker, sammanlagt fyra städer. 23 Av Dans stam fick de Elteke och Gibbeton med deras respektive betesmarker, 24 samt Ajalon och Gat-Rimmon med deras respektive betesmarker, fyra städer. 25 Av den ena halvan av Manasses stam fick leviterna städerna Tanak och Jivleam med respektive betesmarker, två städer.
26 Sammanlagt fick resten av Kehats släkter tio städer med tillhörande betesmarker.
27 Gershons släkter, en annan del av Levis stam, fick två städer med betesmarker av halva Manasses stam:
Golan i Bashan, en av fristäderna för dråpare, och Beestera, två städer,
28 från Isaskars stam Kishjon och Daverat med deras respektive betesmarker, 29 samt Jarmut och En-Gannim med deras respektive betesmarker, fyra städer,
30 från Ashers stam Mishal och Avdon med deras respektive betesmarker, 31 samt Helkat och Rechov med deras respektive betesmarker, fyra städer,
32 och från Naftalis stam Kedesh i Galileen, som var en av fristäderna för dråpare, med dess betesmarker, likaså Hammot Dor och Karta med deras respektive betesmarker, tre städer.
33 Tretton städer med tillhörande betesmarker tilldelades Gershons släkter.
34 Resten av Levis stam, Meraris släkter, fick av Sebulons stam
Jokneam och Karta med deras respektive betesmarker, 35 samt Dimna och Nahalal med deras respektive betesmarker, fyra städer.
36 Från Rubens stam fick de Beser och Jahas med deras respektive betesmarker, 37 likaså Kedemot och Mefaat med deras respektive betesmarker.
38 Från Gads stam fick de Ramot, en av fristäderna för dråpare, och Machanajim, båda med sina betesmarker, 39 samt Heshbon och Jaser med deras respektive betesmarker, sammanlagt fyra städer.
40 Meraris släkter bland leviterna fick alltså sammanlagt tolv städer.
41 Allt som allt fick leviterna fyrtioåtta städer med tillhörande betesmarker. 42 Runt omkring var och en av dessa städer fanns betesmarker som tillhörde dem.
Fred i hela landet
43 På så sätt gav Herren Israel hela det land han med ed hade lovat deras förfäder och de drog in i det och bosatte sig där. 44 Herren gav dem fred på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras förfäder och ingen av deras fiender kunde stå emot dem. Herren gav dem alla i deras våld. 45 Ingenting av allt det goda Herren hade lovat israeliterna uteblev, utan allting gick i uppfyllelse.
Stammarna i öster bygger ett altare
22 Josua sammankallade Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam 2 och sa till dem: ”Ni har gjort allt vad Herrens tjänare Mose befallde er och ni har följt varje order jag gett er. 3 Under hela denna långa tid har ni inte övergett era bröder utan hållit vad Herren, er Gud, befallt er i sina bud. 4 Nu har Herren, er Gud, låtit era bröder få fred, som han lovade. Vänd nu tillbaka hem till det land som ni fått som egendom av Herrens tjänare Mose, landet på andra sidan floden Jordan. 5 Men var angelägna om att också i fortsättningen följa alla de befallningar och den lag Herrens tjänare Mose gav er. Älska Herren, vandra hans vägar och lyd alla hans bud! Håll fast vid honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ[d]!”
6 Sedan välsignade Josua dem och skickade hem dem.
7 Mose hade gett ena halvan av Manasses stam landet Bashan, medan den andra halvan av stammen hade Josua gett land åt på västra sidan av Jordan. När Josua nu välsignade de hemvändande trupperna, 8 sa han till dem: ”Återvänd nu hem med de rikedomar ni fått och mängder av boskap, silver, guld, koppar, järn och kläder. Dela bytet ni tagit från fienden med era bröder.”
9 Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam lämnade israeliterna i Shilo i Kanaan och återvände till sitt hemland Gilead, den egendom de tagit i besittning enligt Herrens befallning genom Mose. 10 Men när de kom till Gelilot vid Jordanfloden i Kanaan, byggde de där ett stort ansenligt altare.
11 När de övriga israeliterna fick höra att de byggt ett altare[e] i Gelilot vid Jordan vid den kanaaneiska gränsen på israeliternas område, 12 drog hela menigheten samman en armé i Shilo och förberedde krig mot dem. 13 Först skickade man emellertid iväg Pinechas, prästen Elasars son, till Gilead till Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam. 14 Med honom fanns tio ledare från Israel, en från varje stam, och dessa var också huvudmän för sina familjer. 15 När de kommit in i Gileads land, sa de till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasses stam:
16 ”Hela Herrens församling[f] vill veta varför ni gör uppror mot Israels Gud och vänder er bort från Herren genom att bygga ett altare. 17 Var det inte nog med att vi syndade vid Pegor?[g] Var inte denna synd som vi ännu inte blivit renade från, trots alla plågor som drabbat Herrens församling, tillräckligt stor? 18 Ska ni nu göra uppror mot Herren igen? Om ni reser er upp mot Herren idag, kommer han att straffa hela Israels menighet imorgon. 19 Om ert eget land är orent, då kan ni komma över till oss och slå er ner här på vår sida av floden där Herren bor bland oss i sitt tält. Men sätt er inte upp mot Herren och dra inte skuld över oss andra genom att bygga ett annat altare än det som redan finns rest till Herren, vår Gud! 20 Straffades inte hela den israelitiska menigheten den gången när Akan, Serachs ättling, hade stulit av det som var vigt åt förintelse? Fler än han fick sätta livet till på grund av hans synd![h]”
21 Då svarade Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam de israelitiska släktöverhuvudena: 22 ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren Gud vet och Israel ska också veta det! Om vi har byggt detta altare i uppror och otrohet mot Herren, så rädda oss inte i dag! 23 Vi har inte rest detta altare för att offra brännoffer eller matoffer eller gemenskapsoffer. Må Herren själv straffa oss om det var därför vi gjorde det! 24 Vi gjorde det därför att vi är rädda för att era barn i framtiden ska säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har låtit Jordan bli en gräns mellan oss och er, ni rubeniter och gaditer. Ni har ingen del i Herren!’ Era barn kanske får våra barn att sluta frukta Herren. 26 Därför beslöt vi att bygga altaret, inte för bränn- eller slaktoffer, 27 utan som ett vittne för oss och er för att visa våra barn och era barn att vi också tillber Herren med våra bränn- och slaktoffer och gemenskapsoffer. På så sätt ska inte era barn ha någon anledning att säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren’. 28 Vi tänkte att om de skulle säga detta till oss och våra barn, då kan vi svara: ’Se på altaret som våra förfäder byggde med Herrens altare som förebild. Det är inte avsett för brännoffer eller slaktoffer utan står som ett vittne mellan oss och er.’
29 Vi skulle aldrig komma på tanken att vända oss bort från Herren eller att göra uppror mot honom genom att bygga ett eget altare för brännoffer, matoffer eller slaktoffer. Det är bara altaret framför Herrens, vår Guds, boning som ska användas till detta.”
30 När prästen Pinechas och ledarna och överhuvudena för de andra stammarna hörde detta från Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam, godtog de förklaringen.
31 Pinechas, prästen Elasars son svarade dem: ”Idag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har varit trolösa mot Herren som vi trodde. Ni har räddat Israel från Herrens straff.”
32 Sedan gick Pinechas, prästen Elasars son och de andra ledarna tillbaka från Rubens och Gads stammar i Gilead till de övriga israeliterna i Kanaan och talade om vad som hade hänt. 33 Israeliterna var nöjda med förklaringen och alla prisade Gud. Sedan talade man inte längre om att börja krig mot Rubens och Gads stammar och ödelägga deras land.
34 Rubeniterna och gaditerna gav altaret namnet: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud.”
Footnotes
- 18:7 Prästerna fick behålla en del av offret när de andra stammarna offrade till Herren. De fick även städer att bo i och andra gåvor av folket. Se 13:14; 21:1-42; 5 Mos 18:1-8.
- 20:3 Mord straffades med döden och det var den dödes släktingar som skulle utdela straffet. Dock måste det finnas mer än ett vittne. Se 4 Mos 35:16-30.
- 20:4 Stadsporten var samlingsplats för ledarna, ofta kallade äldste, i staden. Där fattade man beslut och höll rättegång.
- 22:5 Hjärta och själ innebär att både känslan och förståndet, människans hela väsen, ska vara med.
- 22:11 Herren hade sagt att ingen fick offra på någon annan plats än den som han själv valde ut.
- 22:16 Herrens församling är detsamma som Israels folk.
- 22:17,18 I Pegor hade folket börjat delta i fruktbarhetsriter inför den moabitiske guden Baal-Pegor. Se 4 Mos 25.
- 22:20 Se Jos 7.
Josua 18-22
Svenska 1917
18 Och Israels barns hela menighet församlade sig i Silo och uppsatte där uppenbarelsetältet, då nu landet var dem underdånigt.
2 Men ännu återstodo av Israels barn sju stammar som icke hade fått sin arvedel sig tillskiftad.
3 Därför sade Josua till Israels barn: »Huru länge viljen I försumma att gå åstad och taga i besittning det land som HERREN, edra fäders Gud, har givit eder?
4 Utsen åt eder tre män för var stam, så skall jag sända dem åstad, för att de må stå upp och draga omkring i landet och sätta upp en beskrivning däröver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och så komma tillbaka till mig.
5 De skola nämligen uppdela det åt sig i sju delar, varvid Juda skall förbliva vid sitt område i söder och Josefs hus förbliva vid sitt område i norr.
6 Och sedan skolen I sätta upp beskrivningen över landet, efter dessa sju delar, och bära den hit till mig, så vill jag kasta lott för eder här inför HERREN, vår Gud.
7 Ty leviterna få ingen särskild del bland eder, utan HERRENS prästadöme är deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam hava redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som HERRENS tjänare Mose gav dem.»
8 Och männen stodo upp och gingo åstad; och när de gingo åstad bjöd Josua dem att de skulle sätta upp en beskrivning över landet, i det han sade: »Gån åstad och dragen omkring i landet och sätten upp en beskrivning däröver, och vänden sedan tillbaka till mig, så vill jag kasta lott för eder här inför HERREN i Silo.»
9 Så gingo då männen åstad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning över det, efter dess sju delar, med dess städer, och kommo så tillbaka till Josua i lägret vid Silo.
10 Sedan kastade Josua lott för dem i Silo inför HERREN, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, efter deras avdelningar.
11 Då nu lotten drogs för Benjamins barns stam, efter deras släkter, föll den ut så, att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden.
12 Deras gräns på norra sidan begynte vid Jordan, och gränsen drog sig så upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick så ut i öknen vid Bet-Aven.
13 Därifrån gick gränsen fram till Lus, till höjden söder om Lus, det är Betel; sedan gick gränsen ned till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon.
14 Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger gent emot Bet-Horon, söder därom, och gick så ut till Kirjat-Baal, det är staden Kirjat-Jearim inom Juda barns område. Detta var västra sidan.
15 Och södra sidan begynte vid ändan av Kirjat-Jearims område, och gränsen gick så åt väster fram till Neftoavattnets källa.
16 Sedan gick gränsen ned till ändan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och därefter ned i Hinnomsdalen, på södra sidan om Jebus' höjd, och gick så ned till Rogelskällan.
17 Därefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden, och gick så ned till Bohans, Rubens sons, sten.
18 Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken, norrut, och så ned till Hedmarken.
19 Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd, norrut, och så gick gränsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans södra ända. Detta var södra gränsen.
20 Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
21 Och de städer som tillföllo Benjamins barns stam, efter deras släkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
22 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
23 Avim, Para, Ofra,
24 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv städer med sina byar;
25 Gibeon, Rama, Beerot,
26 Mispe, Kefira, Mosa,
27 Rekem, Jirpeel, Tarala,
28 Sela, Elef, Jebus, det är Jerusalem, Gibeat och Kirjat -- fjorton städer med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras släkter.
19 Och den andra lotten föll ut för Simeon, för Simeons barns stam, efter deras släkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel.
2 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
3 Hasar-Sual, Bala, Esem,
4 Eltolad, Betul, Horma,
5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
6 Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton städer med deras byar;
7 Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra städer med deras byar;
8 därtill alla de byar som lågo runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter.
9 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var för stor för dem; därför fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
10 Den tredje lotten drogs ut för Sebulons barn, efter deras släkter; och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid.
11 Därifrån drog sig deras gräns västerut uppåt till Mareala och träffade Dabbeset och träffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam.
12 På andra sidan från Sarid, österut mot solens uppgång, vände den sig åt Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia.
13 Därifrån gick den fram österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea.
14 Härförbi böjde sig gränsen i norr till Hannaton och gick så ut vid Jifta-Els dal.
15 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem -- tolv städer med deras byar.
16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
17 För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn, efter deras släkter.
18 Och deras gräns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
19 Hafaraim, Sion, Anaharat,
20 Rabbit, Kisjon, Ebes,
21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
22 och gränsen träffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras gräns gick ut vid Jordan -- sexton städer med deras byar.
23 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras släkter, städerna med sina byar.
24 Den femte lotten föll ut för Asers barns stam, efter deras släkter.
25 Och deras gräns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
26 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet träffade den Karmel och Sihor-Libnat.
27 Därefter vände den sig åt öster till Bet-Dagon och träffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick så ut till Kabul i norr.
28 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon.
29 Och gränsen vände sig till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus; sedan vände sig gränsen till Hosa och gick så ut vid havet där landsträckan vid Aksib begynner.
30 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutvå städer med deras byar.
31 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
32 För Naftali barn föll den sjätte lotten ut, för Naftali barn, efter deras släkter.
33 Och deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och gick så ut vid Jordan.
34 Och gränsen vände sig västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok; den träffade Sebulon i söder, och Aser träffade den i väster och Juda med Jordan i öster.
35 Och den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret,
36 Adama, Rama, Hasor,
37 Kedes, Edrei, En-Hasor,
38 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton städer med deras byar.
39 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
40 För Dans barns stam, efter deras släkter, föll den sjunde lotten ut.
41 Och gränsen för deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
42 Saalabbin, Ajalon, Jitla,
43 Elon, Timna, Ekron,
44 Elteke, Gibbeton, Baalat,
45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
46 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med området framför Jafo.
47 (Men när sedan Dans barns område gick förlorat för dem, drogo Dans barn upp och belägrade Lesem och intogo det och slogo dess invånare med svärdsegg; och sedan de så hade tagit det i besittning, bosatte de sig där och kallade Lesem för Dan, efter Dans, sin faders, namn.)
48 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
49 När Israels barn så hade utskiftat landet efter dess gränser, gåvo de åt Josua, Nuns son, en särskild arvedel ibland sig.
50 Efter HERRENS befallning gåvo de honom nämligen den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig där.
51 Dessa voro de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de nu fördelningen av landet.
20 Och HERREN talade till Josua och sade:
2 »Tala till Israels barn och säg: Utsen åt eder de fristäder om vilka jag har talat till eder genom Mose,
3 de städer till vilka en dråpare som ouppsåtligen, utan vett och vilja, har dödat någon må kunna fly; och I skolen hava dem såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren.
4 Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och omtala sin sak för de äldste i den staden; därefter må de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats där han får bo ibland dem.
5 Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödat sin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom.
6 Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten, och till dess den dåvarande översteprästen har dött; sedan må dråparen vända tillbaka och komma till sin stad från vilken han har flytt.»
7 Så helgade de då därtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det är Hebron, i Juda bergsbygd.
8 Och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsågo de därtill inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan.
9 Dessa voro de städer som för alla Israels barn, och för de främlingar som bodde ibland dem, bestämdes att vara orter till vilka var och en som ouppsåtligen hade dödat någon finge fly, så att han skulle slippa dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått till rätta inför menigheten.
21 Och huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar
2 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: »HERREN bjöd genom Mose att man skulle giva oss städer att bo i, med tillhörande utmarker för vår boskap.»
3 Så gåvo då Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande utmarker.
4 För kehatiternas släkter föll lotten ut så, att bland dessa leviter prästen Arons söner genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton städer.
5 Och Kehats övriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam tio städer.
6 Gersons barn åter fingo genom lotten ur Isaskars stams släkter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Basan, tretton städer.
7 Meraris barn fingo, efter sina släkter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv städer.
8 Israels barn gåvo nu åt leviterna dessa städer med tillhörande utmarker, genom lottkastning, såsom HERREN hade bjudit genom Mose.
9 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer:
10 Bland kehatiternas släkter bland Levi barn fingo Arons söner följande, ty dem träffade lotten först:
11 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det är Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
12 Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.
13 Åt prästen Arons söner gav man alltså dråparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
14 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
15 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
16 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker -- nio städer ur dessa två stammar;
17 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker,
18 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra städer.
19 De städer som Arons söner, prästerna, fingo utgjorde alltså tillsammans tretton städer, med tillhörande utmarker.
20 Och Kehats barns släkter av leviterna, nämligen de övriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam följande städer, som lotten bestämde åt dem:
21 Man gav dem dråparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker,
22 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker -- fyra städer;
23 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker,
24 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- fyra städer;
25 och ur ena hälften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- två städer.
26 De städer som de övriga Kehats barns släkter fingo utgjorde alltså tillsammans tio, med tillhörande utmarker.
27 Bland leviternas släkter fingo vidare Gersons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker -- två städer;
28 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,
29 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra städer;
30 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,
31 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra städer;
32 och ur Naftali stam dråparfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker -- tre städer.
33 Gersoniternas städer, efter deras släkter, utgjorde alltså tillsammans tretton städer, med tillhörande utmarker.
34 Och de övriga leviterna, Meraris barns släkter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker,
35 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra städer.
36
37 38 och ur Gads stam dråparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
39 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker -- tillsammans fyra städer.
40 De städer som dessa de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fingo på sin lott, efter sina släkter, utgjorde alltså tillsammans tolv städer.
41 Tillsammans utgjorde levitstäderna inom Israels barns besittningsområde fyrtioåtta städer med tillhörande utmarker.
42 Var och en av dessa städer skulle bestå av själva staden och tillhörande utmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.
43 Så gav då HERREN åt Israel hela det land som han med ed hade lovat giva åt deras fäder; och de togo det i besittning och bosatte sig där.
44 Och HERREN lät dem hava ro på alla sidor, alldeles såsom han med ed hade lovat deras fäder; och ingen av deras fiender kunde stå dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.
45 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.
22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam
2 och sade till dem: »I haven hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.
3 I haven under denna långa tid, ända till denna dag, icke övergivit edra bröder, och I haven hållit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hålla.
4 Och nu har HERREN, eder Gud, låtit edra bröder komma till ro, såsom han lovade dem; så vänden nu om och gån hem till edra hyddor i det land I haven fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har givit eder på andra sidan Jordan.
5 Allenast mån I noga hålla och göra efter de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har givit eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och iakttagen hans bud och hållen eder till honom och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ.»
6 Och Josua välsignade dem och lät dem gå, och så gingo de hem till sina hyddor.
7 Ty åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land jämte deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua lät dem gå hem till sina hyddor, välsignade han dem
8 och sade till dem: »Vänden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven fått, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor myckenhet; skiften så med edra bröder bytet från edra fiender.»
9 Så vände då Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrån de övriga israeliterna, bort ifrån Silo i Kanaans land, för att begiva sig till Gileads land, det land de hade fått till besittning, och där de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.
10 När så Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de där ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
11 Och de övriga israeliterna fingo höra sägas: »Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, på andra sidan om de övriga israeliternas område.»
12 När Israels barn hörde detta, församlade sig deras hela menighet i Silo för att draga upp till strid mot dem.
13 Därefter sände Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prästen Eleasars son,
14 och med honom tio hövdingar, en hövding för var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.
15 Och när dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:
16 »Så säger hela HERRENS menighet: Vad är detta för en otrohet som I haven begått mot Israels Gud, då I haven vänt eder bort ifrån HERREN, därigenom att I haven byggt eder ett altare och sålunda nu satt eder upp mot HERREN?
17 Är det icke nog att vi hava begått missgärningen med Peor, från vilken vi ännu i dag icke hava blivit renade, och för vilken en hemsökelse drabbade HERRENS menighet?
18 Viljen I nu ytterligare vända eder bort ifrån HERREN? Om I i dag sätten eder upp mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans förtörnelse drabba Israels hela menighet.
19 Men om det land I haven fått till besittning tyckes eder vara orent, så dragen över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar där bland oss. Sätten eder icke upp mot HERREN och sätten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare.
20 När Akan, Seras son, hade trolöst förgripit sig på det tillspillogivna, kom icke då förtörnelse över Israels hela menighet, så att han själv icke blev den ende som förgicks genom den missgärningen?
21 Då svarade Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam och talade till huvudmännen för Israels ätter:
22 »Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel må ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du må då i dag undandraga oss din hjälp! --
23 om vi hava byggt altaret åt oss, därför att vi vilja vända oss bort ifrån HERREN, och om vi vilja offra därpå brännoffer eller spisoffer eller frambära tackoffer därpå, då må HERREN själv utkräva vad vi hava förskyllt.
24 Nej, vi hava sannerligen gjort så av fruktan för vad som kunde hända, i det att vi tänkte att edra barn i framtiden skulle kunna säga till våra barn: 'Vad haven I att göra med HERREN, Israels Gud?
25 HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltså haven I ingen del i HERREN.' Och så skulle edra barn kunna hindra våra barn från att frukta HERREN.
26 Därför sade vi: Må vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brännoffer eller till slaktoffer,
27 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bådas efterkommande efter oss, att vi vilja förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och tackoffer, så att edra barn i framtiden icke kunna säga till våra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'
28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de så säga till oss och våra efterkommande, då kunna vi svara: 'Sen på den bild av HERRENS altare, som våra fäder hava gjort, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'
29 Bort det, att vi skulle sätta oss upp mot HERREN och nu vända oss bort ifrån HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel.»
30 Då nu prästen Pinehas och menighetens hövdingar, nämligen huvudmännen för Israels ätter, som voro med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.
31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: »Nu hava vi förnummit att HERREN är mitt ibland oss, därav nämligen, att I icke haven velat begå en sådan otrohet mot HERREN. Därmed haven I ock räddat Israels barn undan HERRENS hand.»
32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, jämte hövdingarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och avgåvo sin berättelse härom inför dem.
33 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tänkte icke mer på att draga upp till strid mot dem, för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.
34 Och Rubens barn och Gads barn gåvo namn åt altaret; de sade: »Ett vittne är det mellan oss, att HERREN är Gud.»
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.