Fördelningen av det övriga landet

18 ^(A) Och Israels barns hela församling samlades i Shilo^[a] och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem, ² men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig. ³ Därför sade Josua till Israels barn: ”Hur länge ska ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? ⁴ Utse åt er tre män från varje stam, så ska jag sända i väg dem. De ska genomkorsa landet och göra en beskrivning^[b] över det efter vars och ens arvedel och sedan komma tillbaka till mig. ⁵ De ska dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr. ⁶ När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar ska ni komma med den hit till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren vår Gud. ^7 (B) Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”

⁸ Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: ”Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren i Shilo.” ⁹ Männen gav sig av och vandrade genom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Shilo. ¹⁰ Och Josua kastade lott för dem i Shilo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.

Benjamins stams område

¹¹ När lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. ¹² Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven. ^13 (C) Därifrån gick gränsen mot Luz, vid sluttningen söder om Luz, det vill säga Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. ¹⁴ Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, alltså staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan.

^15 (D) Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa. ^16 (E) Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan. ^17 (F) Därefter drog den sig norrut och gick fram till Shemeshkällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten. ¹⁸ Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken. ¹⁹ Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen. ²⁰ Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.

²¹ Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, ²² Bet-Haaraba, Semarajim, Betel, ²³ Avim, Para, Ofra, ²⁴ Kefar-Haamoni, Ofni och Geba – tolv städer med sina byar, ²⁵ Gibeon, Rama, Beerot, ²⁶ Mispe, Kefira, Mosa, ²⁷ Rekem, Jirpeel, Tarala, ²⁸ Sela, Elef, Jebus, alltså Jerusalem, Gibea och Kirjat – fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.

Simeons stams område

19 ^(G) Den andra lotten föll på Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel. ² Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada, ³ Hasar-Shual, Bala, Esem, ⁴ Eltolad, Betul, Horma, ⁵ Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, ⁶ Bet-Lebaot och Sharuhen – tretton städer med deras byar. ⁷ Ajin, Rimmon, Eter och Ashan – fyra städer med deras byar, ⁸ därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. ⁹ Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, eftersom Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.

Sebulons stams område

^10 (H) Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. ¹¹ Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marala och träffade Dabbeshet och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam. ¹² Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. ¹³ Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. ¹⁴ Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal.

¹⁵ Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem^[c], i allt tolv städer med deras byar. ¹⁶ Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.

Isaskars stams område

¹⁷ Den fjärde lotten föll på Isaskar, på Isaskars barn efter deras släkter. ¹⁸ Deras område omfattade Jisreel, Kesullot, Shunem, ¹⁹ Hafarajim, Shion, Anaharat, ²⁰ Rabbit, Kishjon, Ebes, ²¹ Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes. ²² Gränsen nådde Tabor, Shahasuma och Bet-Shemesh, och deras gräns gick ut vid Jordan – sexton städer med deras byar. ²³ Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.

Ashers stams område

²⁴ Den femte lotten föll på Ashers barns stam efter deras släkter. ²⁵ Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, ²⁶ Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Shihor-Libnat. ²⁷ Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul. ²⁸ De fick Ebron^[d], Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. ²⁹ Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib.

³⁰ Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugotvå städer med deras byar. ³¹ Detta var arvedelen för Ashers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.

Naftalis stams område

³² Den sjätte lotten föll på Naftalis barn, på Naftalis barn efter deras släkter. ³³ Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan. ³⁴ Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Asher i väster och Juda med^[e] Jordan i öster. ³⁵ Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, ³⁶ Adama, Rama, Hasor, ³⁷ Kedesh, Edrei, En-Hasor, ³⁸ Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Shemesh, nitton städer med deras byar. ³⁹ Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.

Dans stams område

⁴⁰ Den sjunde lotten föll på Dans barns stam efter deras släkter. ⁴¹ Deras tilldelade område omfattade Sorga, Eshtaol, Ir-Shemesh, ⁴² Shaalabbin, Ajalon, Jitla, ⁴³ Elon, Timna, Ekron, ⁴⁴ Elteke, Gibbeton, Baalat, ⁴⁵ Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, ⁴⁶ Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.

^47 (I) Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Leshem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Leshem för Dan efter sin stamfar Dan. ⁴⁸ Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.

Landets slutliga fördelning

⁴⁹ När de hade utskiftat landet efter dess områden gav de Josua, Nuns son, en arvedel bland dem. ⁵⁰ Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.

^51 (J) Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Shilo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.

Fristäder

20 ^(K) Herren sade till Josua: ² ”Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose. ³ Till dessa städer ska en dråpare kunna fly när han av misstag och utan uppsåt har dödat någon. Ni ska ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren.^[f]

⁴ När någon flyr till en av städerna ska han stanna vid ingången till stadsporten^[g] och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter ska de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats där han kan bo bland dem. ⁵ Om blodshämnaren förföljer honom ska de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han dödade sin nästa utan uppsåt och utan att förut ha burit hat mot honom.

⁶ Han ska stanna där i staden tills han har stått inför rätta inför församlingen och tills översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen återvända och komma till sin stad och sitt hus i den stad han har flytt ifrån.”

⁷ De avskilde Kedesh i Galileen, i Naftali bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd. ^8 (L) På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Bashan. ⁹ Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn – och för de främlingar som bodde bland dem – som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand innan han hade stått inför församlingen.

Leviternas fyrtioåtta städer

21 Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ^2 (M) De talade till dem i Shilo i Kanaans land: ”Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.” ³ Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande betesmarker:

⁴ För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam. ⁵ Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.

⁶ Gershons barn fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Ashers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Bashan.

⁷ Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.

⁸ Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande betesmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.

⁹ Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer. ^10 (N) Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, för lotten träffade dem först: ^11 (O) Man gav dem Kirjat-Arba, anakiternas stamfars stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med betesmarker runt omkring. ^12 (P) Men åkerjorden och byarna som tillhörde staden gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.

^13 (Q) Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med betesmarker, vidare Libna med betesmarker, ¹⁴ Jattir med betesmarker, Eshtemoa med betesmarker, ¹⁵ Holon med betesmarker, Debir med betesmarker, ¹⁶ Ajin med betesmarker, Jutta med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker – nio städer ur dessa två stammar.

¹⁷ Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med betesmarker, Geba med betesmarker, ¹⁸ Anatot med betesmarker och Almon med betesmarker – fyra städer.

¹⁹ De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande betesmarker.

²⁰ De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer som lotten bestämde åt dem. ²¹ Man gav dem dråparfristaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med betesmarker, ²² Bet-Horon med betesmarker och Kibsajim med betesmarker – fyra städer.

²³ Från Dans stam fick de Elteke med betesmarker, Gibbeton med betesmarker, ²⁴ Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – fyra städer.

²⁵ Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – två städer.

²⁶ De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande betesmarker.

²⁷ Bland leviternas släkter fick vidare Gershons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Bashan med betesmarker och Beestera med betesmarker – två städer.

²⁸ Ur Isaskars stam fick de Kishjon med betesmarker, Dobrat med betesmarker, ²⁹ Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker – fyra städer.

³⁰ Ur Ashers stam fick de Mishal med betesmarker, Abdon med betesmarker, ³¹ Helkat med betesmarker och Rehob med betesmarker – fyra städer.

³² Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammot-Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker – tre städer.

³³ Gershoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande betesmarker.

³⁴ De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med betesmarker, Karta med betesmarker, ³⁵ Dimna med betesmarker och Nahalal med betesmarker – fyra städer.

³⁶ Ur Rubens stam fick de Beser med betesmarker, Jahsa med betesmarker, ³⁷ Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker – fyra städer.

³⁸ Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med betesmarker, Mahanajim med betesmarker, ³⁹ Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker – fyra städer.

⁴⁰ De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.

^41 (R) Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer^[h] med tillhörande betesmarker. ⁴² Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande betesmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.

^43 (S) Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. ^44 (T) Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå emot dem, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. ^45 (U) Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.

Altaret vid Jordan

22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam ^2 (V) och sade till dem: ”Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. ³ Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. ^4 (W) Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.

^5 (X) Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”

⁶ Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. ^7 (Y) Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem ^8 (Z) och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

⁹ Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

¹⁰ När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. ¹¹ När israeliterna hörde sägas: ”Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,” ¹² då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.

^13 (AA) Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas^[i], prästen Eleasars son, ¹⁴ och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

¹⁵ När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: ¹⁶ ”Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. ^17 (AB) Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. ¹⁸ Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.

¹⁹ Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat^[j] än Herren vår Guds altare. ^20 (AC) När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!”

²¹ Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: ²² ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! ²³ Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.

²⁴ Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? ²⁵ Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.

²⁶ Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. ^27 (AD) Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ ²⁸ Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ ²⁹ Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel.”

³⁰ När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. ³¹ Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: ”I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand.”

³² Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. ³³ Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.

³⁴ Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud”.