Add parallel Print Page Options

Jonas vrede och Guds svar

Då blev Jona mycket besviken och uppretad. Han bad till Herren: ”Herre, detta är väl precis vad jag sa medan jag ännu var hemma i mitt eget land! Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarshish. Jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och nåderik, och att du skulle ångra det onda. Så ta nu mitt liv, Herre! Döden är ju bättre för mig än livet.” Herren sa: ”Är din vrede befogad?”

Jona gick ut ur staden och slog sig ner öster om den. Där gjorde han en hydda åt sig och satt i dess skugga och väntade på att få se vad som skulle hända med staden.

Herren Gud lät då en ricinbuske[a] växa upp över Jona, för att ge hans huvud skugga och befria honom från hans missmod. Jona blev mycket glad över busken. Men i gryningen nästa morgon lät Gud en mask angripa busken så att den vissnade. När solen gick upp lät Gud en brännande östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han blev utmattad och önskade sig döden: ”Döden är bättre för mig än livet”, sa han. Då sa Gud till Jona: ”Är din vrede för ricinbuskens skull befogad?” ”Ja, det är den, jag är så arg att jag kan dö”, svarade Jona.

10 Då sa Herren: ”Du gör dig bekymmer för en buske som du inte har behövt arbeta för eller fått att växa. Den kom till på en natt och förgicks på en natt. 11 Skulle jag då inte bekymra mig för Nineve, den stora staden, där det finns över 120 000 invånare, som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom så många djur?”

Footnotes

  1. 4:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker; ev. någon sorts gurk- eller kurbitsväxt, men i vilket fall som helst mycket snabbväxande.

Queja de Jonás y respuesta de Dios

Pero esto desagradó a Jonás en gran manera, y se enojó(A). Y oró al Señor(B): «¡Ah Señor! ¿No era esto lo que yo decía cuando aún estaba en mi tierra? Por eso me anticipé a huir a Tarsis(C). Porque yo sabía que Tú eres un Dios clemente y compasivo, lento para la ira y rico en misericordia, y que te arrepientes del mal anunciado(D). Y ahora, oh Señor, te ruego que me quites la vida(E), porque mejor me es la muerte que la vida(F)». Y el Señor dijo: «¿Tienes acaso razón para enojarte?».

Entonces salió Jonás de la ciudad y se sentó al oriente de la misma. Allí se hizo un cobertizo y se sentó bajo la sombra de él, hasta ver qué sucedería en la ciudad(G). Y el Señor Dios dispuso que una planta creciera sobre Jonás para que hiciera sombra sobre su cabeza y lo librara de su incomodidad. Y Jonás se alegró grandemente por la planta. Pero al rayar el alba del día siguiente Dios dispuso que un gusano atacara la planta, y esta se secó(H). Y sucedió que al salir el sol, Dios dispuso un sofocante viento del este(I), y el sol hirió la cabeza de Jonás, así que él desfallecía(J), y con toda su alma deseaba morir, y decía: «Mejor me es la muerte que la vida(K)».

Entonces Dios le preguntó a Jonás: «¿Tienes acaso razón para enojarte por causa de la planta?». «Tengo mucha razón para enojarme hasta la muerte», le respondió. 10 Entonces el Señor le dijo: «Tú te apiadaste de la planta por la que no trabajaste ni hiciste crecer, que nació en una noche y en una noche pereció, 11 ¿y no he de apiadarme Yo de Nínive(L), la gran ciudad, en la que hay más de 120,000 personas que no saben distinguir entre su derecha y su izquierda(M), y también muchos animales(N)?».

Jonah’s Displeasure Rebuked

But it greatly displeased Jonah and he became (A)angry. He (B)prayed to the Lord and said, “Please Lord, was not this [a]what I said while I was still in my own country? Therefore [b]in order to forestall this I (C)fled to Tarshish, for I knew that You are a (D)gracious and compassionate God, slow to anger and abundant in lovingkindness, and one who relents concerning calamity. Therefore now, O Lord, please (E)take my [c]life from me, for death is (F)better to me than life.” The Lord said, “Do you have good reason to be angry?”

Then Jonah went out from the city and sat east of [d]it. There he made a shelter for himself and (G)sat under it in the shade until he could see what would happen in the city. So the Lord God appointed a [e]plant and it grew up over Jonah to be a shade over his head to deliver him from his discomfort. And Jonah was [f]extremely happy about the [g]plant. But God appointed a worm when dawn came the next day and it attacked the plant and it (H)withered. When the sun came up God appointed a scorching (I)east wind, and the (J)sun beat down on Jonah’s head so that he became faint and begged with all his soul to die, saying, “(K)Death is better to me than life.”

Then God said to Jonah, “Do you have good reason to be angry about the plant?” And he said, “I have good reason to be angry, even to death.” 10 Then the Lord said, “You had compassion on the plant for which you did not work and which you did not cause to grow, which [h]came up overnight and perished [i]overnight. 11 Should I not (L)have compassion on Nineveh, the great city in which there are more than 120,000 persons who do not (M)know the difference between their right and left hand, as well as many (N)animals?”

Footnotes

  1. Jonah 4:2 Lit my word
  2. Jonah 4:2 Lit I was beforehand in fleeing
  3. Jonah 4:3 Lit soul
  4. Jonah 4:5 Lit the city
  5. Jonah 4:6 Probably a castor oil plant, and so in vv 7, 9 and 10
  6. Jonah 4:6 Lit greatly
  7. Jonah 4:6 Probably a castor oil plant, and so in vv 7, 9 and 10
  8. Jonah 4:10 Lit was a son of a night
  9. Jonah 4:10 Lit a son of a night