Jona 2
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jona ber
2 Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk kom och svalde Jona. Han blev kvar inne i fisken tre dagar och tre nätter.
2 Jona bad till Herren, sin Gud, där han låg inne i fiskens mage:
3 I min stora nöd ropade jag till Herren, och du svarade mig. Från dödens djup bad jag till Herren, och du hörde mig!
4 Du kastade mig i havets djup. Jag sjönk i djupet, ner under de vilda vågorna.
5 Då tänkte jag: 'Herre, du har förkastat mig. Får jag någonsin mer se dig i ditt heliga tempel?'
6 Jag sjönk allt djupare i vågorna, och döden var mycket nära. Jag var helt omgiven av vatten, och sjögräs snodde sig runt mitt huvud.
7 Jag sjönk ända till foten av de berg som har sin början i havsdjupen. Jag var utestängd från livet och fånge i dödsriket. Men, Herre, min Gud, du ryckte mig ut ur dödens käftar!
8 När jag förlorat allt hopp tänkte jag än en gång på Herren, och min uppriktiga bön gick till dig i ditt heliga tempel.
9 Den som offrar till avgudar kan inte förvänta sig någon barmhärtighet från Herren!
10 Men jag vill offra min tacksamhet till dig. Jag ska hålla mina löften till dig, för min befrielse och räddning kommer enbart från Herren.
11 Då gav Herren fisken befallning att spotta upp Jona på land, och Jona for ut ur fisken och var räddad.
Jonah 2
New King James Version
Jonah’s Prayer and God’s Answer
2 Then Jonah prayed to the Lord his God from the fish’s belly. 2 And he said:
“Out of the belly of Sheol I cried,
And You heard my voice.
3 (C)For You cast me into the deep,
Into the heart of the seas,
And the floods surrounded me;
(D)All Your billows and Your waves passed over me.
4 (E)Then I said, ‘I have been cast out of Your sight;
Yet I will look again (F)toward Your holy temple.’
5 The (G)waters surrounded me, even to my soul;
The deep closed around me;
Weeds were wrapped around my head.
6 I went down to the [a]moorings of the mountains;
The earth with its bars closed behind me forever;
Yet You have brought up my (H)life from the pit,
O Lord, my God.
7 “When my soul fainted within me,
I remembered the Lord;
(I)And my prayer went up to You,
Into Your holy temple.
8 “Those who regard (J)worthless idols
Forsake their own [b]Mercy.
9 But I will (K)sacrifice to You
With the voice of thanksgiving;
I will pay what I have (L)vowed.
(M)Salvation is of the (N)Lord.”
10 So the Lord spoke to the fish, and it vomited Jonah onto dry land.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
