Jonas bön i fiskens buk

(A) Men Herren sände en stor fisk[a] som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter[b]. Och Jona bad till Herren sin Gud i fiskens buk. (B) Han sade:

”Jag ropade till Herren i min nöd,
        och han svarade mig.
    Från dödsrikets buk
        ropade jag på hjälp,
    och du hörde min röst.
(C) Du kastade mig i djupet,
        mitt i havet,
    och strömmarna omslöt mig,
        alla dina böljor och vågor
            svepte över mig.
(D) Jag tänkte: Jag är fördriven
        från dina ögon.
    Men jag ska åter få se[c]
        ditt heliga tempel.

(E) Vattnet omslöt mig ända till halsen[d],
        djupet omgav mig,
    sjögräs snärjde sig
        runt mitt huvud.
(F) Jag sjönk ner till bergens grund[e]
        med jordens bommar
            bakom mig för evigt –
    men du förde mig levande
        upp ur graven, Herre min Gud.
När min själ tynade bort i mig
        tänkte jag på Herren,
    och min bön nådde dig
        i ditt heliga tempel.
(G) De som håller fast vid
        tomma avgudar
    överger den nåd de fått.
10 (H) Men jag ska offra till dig
        med tacksägelse,
    det jag lovat ska jag uppfylla.
Frälsningen finns hos Herren!”

11 Och Herren talade till fisken, och den kastade upp Jona på torra land.

Footnotes

  1. 2:1 en stor fisk   Flera arter har föreslagits, t ex kaskelotvalen som ibland rör sig i Medelhavet (under antiken skilde man inte mellan fiskar och havslevande däggdjur).
  2. 2:1 tre dagar och tre nätter   Citeras av Jesus som en profetisk förebild till hans tid i graven (se Matt 12:40 med not).
  3. 2:5 Men jag ska åter få se   Annan översättning (så Septuaginta): ”Ska jag få återse … ?”.
  4. 2:6 till halsen   Annan översättning: ”inpå livet”, ”in till själen”.
  5. 2:7 grund   Annan översättning (så Septuaginta): ”sprickor”.

Jonas bön i fiskens buk och hans räddning

Men Herren sände en stor fisk som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. Och Jona bad till Herren, sin Gud, i fiskens buk. Han sade:

"Jag ropade till Herren i min nöd,
    och han svarade mig.
Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp,
och du hörde min röst.
Du kastade mig i djupet, mitt i havet,
och strömmar omslöt mig,
    alla dina brottsjöar och vågor
svepte över mig.
Jag tänkte: Jag har drivits bort
    från dina ögon.
Men jag skall åter få skåda
    ditt heliga tempel.
Vatten omslöt mig ända upp till halsen,
djupet omgav mig,
    sjögräs snärjde in mitt huvud.
Till bergens grund sjönk jag ner,
    jordens bommar slöts för evigt bakom mig.
Men du förde mig levande upp ur graven,
Herre, min Gud.
Medan min själ tynade bort i mig
    tänkte jag på Herren,
och min bön kom till dig
    i ditt heliga tempel.
De som håller sig till fåfängliga avgudar
överger den nåd de fått.
10 Med tacksägelse
    vill jag offra åt dig,
vad jag har lovat vill jag infria.
    Frälsningen är hos Herren!"

11 Och Herren talade till fisken och den kastade upp Jona på torra land.

Then Jonah prayed unto the Lord his God out of the fish's belly,

And said, I cried by reason of mine affliction unto the Lord, and he heard me; out of the belly of hell cried I, and thou heardest my voice.

For thou hadst cast me into the deep, in the midst of the seas; and the floods compassed me about: all thy billows and thy waves passed over me.

Then I said, I am cast out of thy sight; yet I will look again toward thy holy temple.

The waters compassed me about, even to the soul: the depth closed me round about, the weeds were wrapped about my head.

I went down to the bottoms of the mountains; the earth with her bars was about me for ever: yet hast thou brought up my life from corruption, O Lord my God.

When my soul fainted within me I remembered the Lord: and my prayer came in unto thee, into thine holy temple.

They that observe lying vanities forsake their own mercy.

But I will sacrifice unto thee with the voice of thanksgiving; I will pay that that I have vowed. Salvation is of the Lord.

10 And the Lord spake unto the fish, and it vomited out Jonah upon the dry land.