Jonas bön i fiskens buk och hans räddning

Men Herren sände en stor fisk som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. Och Jona bad till Herren, sin Gud, i fiskens buk. Han sade:

"Jag ropade till Herren i min nöd,
    och han svarade mig.
Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp,
och du hörde min röst.
Du kastade mig i djupet, mitt i havet,
och strömmar omslöt mig,
    alla dina brottsjöar och vågor
svepte över mig.
Jag tänkte: Jag har drivits bort
    från dina ögon.
Men jag skall åter få skåda
    ditt heliga tempel.
Vatten omslöt mig ända upp till halsen,
djupet omgav mig,
    sjögräs snärjde in mitt huvud.
Till bergens grund sjönk jag ner,
    jordens bommar slöts för evigt bakom mig.
Men du förde mig levande upp ur graven,
Herre, min Gud.
Medan min själ tynade bort i mig
    tänkte jag på Herren,
och min bön kom till dig
    i ditt heliga tempel.
De som håller sig till fåfängliga avgudar
överger den nåd de fått.
10 Med tacksägelse
    vill jag offra åt dig,
vad jag har lovat vill jag infria.
    Frälsningen är hos Herren!"

11 Och Herren talade till fisken och den kastade upp Jona på torra land.

Jona ber

Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk svalde Jona. Han blev kvar i fiskens buk tre dagar och tre nätter. Jona bad därifrån till Herren, sin Gud:

”I min nöd ropade jag till Herren,
    och han svarade mig.
Från dödsrikets djup ropade jag på hjälp,
    och du hörde mitt rop.
Du kastade mig i djupet,
    mitt i havet.
    Strömmarna omgav mig,
alla dina bränningar och vågor
    svepte över mig.
Då tänkte jag: ’Jag har fördrivits från dig.
    Får jag någonsin mer se ditt heliga tempel?’
Vattnen omslöt mig ända upp till min strupe,
    djupet omgav mig,
    och sjögräs snodde sig runt mitt huvud.

Jag sjönk ända till foten av bergen.
    Jordens bommar reglades
bakom mig för evigt.
    Men du förde mig upp ur graven
och gav mig liv, Herre, min Gud.

När mitt liv tynade bort
    tänkte jag på Herren,
och min bön gick till dig
    i ditt heliga tempel.

De som håller sig till meningslösa avgudar
    överger den nåd de fått.
10 Men med lovsång vill jag offra till dig
    och hålla mina löften.
Räddningen kommer från Herren.”

11 Då gav Herren fisken en befallning, och den spydde upp Jona på land.

Jonas bön i fiskens buk

(A) Men Herren sände en stor fisk[a] som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter[b]. Och Jona bad till Herren sin Gud i fiskens buk. (B) Han sade:

”Jag ropade till Herren i min nöd,
        och han svarade mig.
    Från dödsrikets buk
        ropade jag på hjälp,
    och du hörde min röst.
(C) Du kastade mig i djupet,
        mitt i havet,
    och strömmarna omslöt mig,
        alla dina böljor och vågor
            svepte över mig.
(D) Jag tänkte: Jag är fördriven
        från dina ögon.
    Men jag ska åter få se[c]
        ditt heliga tempel.

(E) Vattnet omslöt mig ända till halsen[d],
        djupet omgav mig,
    sjögräs snärjde sig
        runt mitt huvud.
(F) Jag sjönk ner till bergens grund[e]
        med jordens bommar
            bakom mig för evigt –
    men du förde mig levande
        upp ur graven, Herre min Gud.
När min själ tynade bort i mig
        tänkte jag på Herren,
    och min bön nådde dig
        i ditt heliga tempel.
(G) De som håller fast vid
        tomma avgudar
    överger den nåd de fått.
10 (H) Men jag ska offra till dig
        med tacksägelse,
    det jag lovat ska jag uppfylla.
Frälsningen finns hos Herren!”

11 Och Herren talade till fisken, och den kastade upp Jona på torra land.

Footnotes

  1. 2:1 en stor fisk   Flera arter har föreslagits, t ex kaskelotvalen som ibland rör sig i Medelhavet (under antiken skilde man inte mellan fiskar och havslevande däggdjur).
  2. 2:1 tre dagar och tre nätter   Citeras av Jesus som en profetisk förebild till hans tid i graven (se Matt 12:40 med not).
  3. 2:5 Men jag ska åter få se   Annan översättning (så Septuaginta): ”Ska jag få återse … ?”.
  4. 2:6 till halsen   Annan översättning: ”inpå livet”, ”in till själen”.
  5. 2:7 grund   Annan översättning (så Septuaginta): ”sprickor”.

Jona ber

Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk kom och svalde Jona. Han blev kvar inne i fisken tre dagar och tre nätter.

Jona bad till Herren, sin Gud, där han låg inne i fiskens mage:

I min stora nöd ropade jag till Herren, och du svarade mig. Från dödens djup bad jag till Herren, och du hörde mig!

Du kastade mig i havets djup. Jag sjönk i djupet, ner under de vilda vågorna.

Då tänkte jag: 'Herre, du har förkastat mig. Får jag någonsin mer se dig i ditt heliga tempel?'

Jag sjönk allt djupare i vågorna, och döden var mycket nära. Jag var helt omgiven av vatten, och sjögräs snodde sig runt mitt huvud.

Jag sjönk ända till foten av de berg som har sin början i havsdjupen. Jag var utestängd från livet och fånge i dödsriket. Men, Herre, min Gud, du ryckte mig ut ur dödens käftar!

När jag förlorat allt hopp tänkte jag än en gång på Herren, och min uppriktiga bön gick till dig i ditt heliga tempel.

Den som offrar till avgudar kan inte förvänta sig någon barmhärtighet från Herren!

10 Men jag vill offra min tacksamhet till dig. Jag ska hålla mina löften till dig, för min befrielse och räddning kommer enbart från Herren.

11 Då gav Herren fisken befallning att spotta upp Jona på land, och Jona for ut ur fisken och var räddad.