Jona 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jona flyr från Herrens kallelse
1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: 2 ”Ge dig iväg, gå till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska når ända upp till mig.” 3 Men Jona gav sig iväg för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han gick ner till Jafo, fann ett fartyg som skulle till Tarshish, betalade för sig och gick ombord för att färdas med dem till Tarshish, bort från Herren.[a]
4 Herren sände en stark vind över havet, och det blev en så våldsam storm att fartyget var nära att krossas. 5 Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud. För att lätta skeppet kastade de lasten överbord.
Men Jona hade gått ner under däck och sov djupt. 6 Kaptenen gick då ner till honom och sa: ”Hur kan du sova? Upp med dig och be till din Gud du också! Kanske tänker han på oss så att vi inte går under!”
7 Besättningen sa till varandra: ”Kom, vi kastar lott för att finna ut vem som är skyldig till detta onda.” När de kastade lott föll lotten på Jona. 8 Då sa de till honom: ”Tala om för oss: Vem är ansvarig för detta onda som har drabbat oss? Vad håller du på med? Varifrån kommer du? Från vilket land? Från vilket folk?” 9 Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud, som har gjort hav och land.” 10 Männen greps av stor fruktan och frågade honom: ”Vad har du gjort?” De visste att han var på flykt undan Herren, för det hade han berättat för dem. 11 De frågade honom: ”Vad ska vi göra för att lugna havet?” Havet stormade nämligen bara mer och mer. 12 Han svarade dem: ”Kasta mig i havet, så kommer det att bli lugnt igen för er. Jag vet att det är mitt fel att denna stora storm kommit över er.” 13 Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Havet stormade bara allt våldsammare. 14 Då ropade de till Herren: ”Herre, låt oss inte förgås för att vi tar den här mannens liv. Gör oss inte ansvariga för en oskyldig mans död, för du, Herre, har handlat som du har velat!”
15 Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Då blev det våldsamma havet lugnt. 16 Männen greps av stor fruktan för Herren, de offrade till honom och gav löften.
Footnotes
- 1:3 Tarshish låg längst bort i väst, åt motsatt håll från Nineve som låg i öst.
Jona 1
Svenska Folkbibeln
Jonas kallelse och flykt
1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade:
2 "Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika mot den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte." 3 Men Jona steg upp för att fly till Tarsis, bort från Herrens ansikte. Och han for ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Han betalade för resan och steg sedan ombord för att fara med dem till Tarsis, bort från Herrens ansikte.
4 Men Herren sände en stark vind ut över havet, och en våldsam storm uppstod och skeppet var nära att krossas. 5 Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet.
Men Jona hade gått ner i det inre av skeppet och låg där i djup sömn. 6 Då gick skeppets kapten till honom och sade: "Hur kan du sova nu? Stig upp och ropa till din gud. Kanske skall den guden tänka på oss, så att vi inte förgås." 7 De sade till varandra: "Låt oss kasta lott, så att vi får veta vem som har dragit denna olycka över oss." Och när de kastade lott, föll lotten på Jona. 8 Då sade de till honom: "Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?"
9 Han svarade dem: "Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra." 10 Då greps männen av stor förskräckelse och sade till honom: "Vad är det du har gjort!" Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte. 11 Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: "Vad skall vi göra med dig, så att havet blir lugnt?" 12 Då svarade han dem: "Tag och kasta mig i havet, så skall havet bli lugnt. Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er."
13 Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty stormen rasade allt värre. 14 Då ropade de till Herren och sade: " Herre, låt oss inte gå under för den där mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre, har handlat efter din vilja." 15 Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. 16 Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och avlade löften.
Jonah 1
Living Bible
1 The Lord sent this message to Jonah, the son of Amittai:
2 “Go to the great city of Nineveh, and give them this announcement from the Lord: ‘I am going to destroy you, for your wickedness rises before me; it smells to highest heaven.’”
3 But Jonah was afraid to go and ran away from the Lord. He went down to the seacoast, to the port of Joppa, where he found a ship leaving for Tarshish. He bought a ticket, went on board, and climbed down into the dark hold of the ship to hide there from the Lord.
4 But as the ship was sailing along, suddenly the Lord flung a terrific wind over the sea, causing a great storm that threatened to send them to the bottom. 5 Fearing for their lives, the desperate sailors shouted to their gods for help and threw the cargo overboard to lighten the ship. And all this time Jonah was sound asleep down in the hold.
6 So the captain went down after him. “What do you mean,” he roared, “sleeping at a time like this? Get up and cry to your god, and see if he will have mercy on us and save us!”
7 Then the crew decided to draw straws to see which of them had offended the gods and caused this terrible storm; and Jonah drew the short one.
8 “What have you done,” they asked, “to bring this awful storm upon us? Who are you? What is your work? What country are you from? What is your nationality?”
9-10 And he said, “I am a Jew;[a] I worship Jehovah, the God of heaven, who made the earth and sea.” Then he told them he was running away from the Lord.
The men were terribly frightened when they heard this. “Oh, why did you do it?” they shouted. 11 “What should we do to you to stop the storm?” For it was getting worse and worse.
12 “Throw me out into the sea,” he said, “and it will become calm again. For I know this terrible storm has come because of me.”
13 They tried harder to row the boat ashore, but couldn’t make it. The storm was too fierce to fight against. 14 Then they shouted out a prayer to Jehovah, Jonah’s God. “O Jehovah,” they pleaded, “don’t make us die for this man’s sin, and don’t hold us responsible for his death, for it is not our fault—you have sent this storm upon him for your own good reasons.”
15 Then they picked up Jonah and threw him overboard into the raging sea—and the storm stopped!
16 The men stood there in awe before Jehovah, and they sacrificed to him and vowed to serve him.
17 Now the Lord had arranged for a great fish to swallow Jonah. And Jonah was inside the fish three days and three nights.
Footnotes
- Jonah 1:9 I am a Jew, literally, “I am a Hebrew.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
The Living Bible copyright © 1971 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.