John 8
New King James Version
Jesus the Light of the World
8 But Jesus went to the Mount of Olives.
2 Now [a]early in the morning He came again into the temple, and all the people came to Him; and He sat down and (A)taught them. 3 Then the scribes and Pharisees brought to Him a woman caught in adultery. And when they had set her in the midst, 4 they said to Him, “Teacher, [b]this woman was caught in (B)adultery, in the very act. 5 (C)Now [c]Moses, in the law, commanded us [d]that such should be stoned. But what do You [e]say?” 6 This they said, testing Him, that they (D)might have something of which to accuse Him. But Jesus stooped down and wrote on the ground with His finger, [f]as though He did not hear.
7 So when they continued asking Him, He [g]raised Himself up and said to them, (E)“He who is without sin among you, let him throw a stone at her first.” 8 And again He stooped down and wrote on the ground. 9 Then those who heard it, (F)being[h] convicted by their conscience, went out one by one, beginning with the oldest even to the last. And Jesus was left alone, and the woman standing in the midst. 10 When Jesus had raised Himself up [i]and saw no one but the woman, He said to her, “Woman, where are those accusers [j]of yours? Has no one condemned you?”
11 She said, “No one, Lord.”
And Jesus said to her, (G)“Neither do I condemn you; go [k]and (H)sin no more.”
12 Then Jesus spoke to them again, saying, (I)“I am the light of the world. He who (J)follows Me shall not walk in darkness, but have the light of life.”
Jesus Defends His Self-Witness
13 The Pharisees therefore said to Him, (K)“You bear witness of Yourself; Your witness is not [l]true.”
14 Jesus answered and said to them, “Even if I bear witness of Myself, My witness is true, for I know where I came from and where I am going; but (L)you do not know where I come from and where I am going. 15 (M)You judge according to the flesh; (N)I judge no one. 16 And yet if I do judge, My judgment is true; for (O)I am not alone, but I am with the Father who sent Me. 17 (P)It is also written in your law that the testimony of two men is true. 18 I am One who bears witness of Myself, and (Q)the Father who sent Me bears witness of Me.”
19 Then they said to Him, “Where is Your Father?”
Jesus answered, (R)“You know neither Me nor My Father. (S)If you had known Me, you would have known My Father also.”
20 These words Jesus spoke in (T)the treasury, as He taught in the temple; and (U)no one laid hands on Him, for (V)His hour had not yet come.
Jesus Predicts His Departure
21 Then Jesus said to them again, “I am going away, and (W)you will seek Me, and (X)will die in your sin. Where I go you cannot come.”
22 So the Jews said, “Will He kill Himself, because He says, ‘Where I go you cannot come’?”
23 And He said to them, (Y)“You are from beneath; I am from above. (Z)You are of this world; I am not of this world. 24 (AA)Therefore I said to you that you will die in your sins; (AB)for if you do not believe that I am He, you will die in your sins.”
25 Then they said to Him, “Who are You?”
And Jesus said to them, “Just what I (AC)have been saying to you from the beginning. 26 I have many things to say and to judge concerning you, but (AD)He who sent Me is true; and (AE)I speak to the world those things which I heard from Him.”
27 They did not understand that He spoke to them of the Father.
28 Then Jesus said to them, “When you (AF)lift[m] up the Son of Man, (AG)then you will know that I am He, and (AH)that I do nothing of Myself; but (AI)as My Father taught Me, I speak these things. 29 And (AJ)He who sent Me is with Me. (AK)The Father has not left Me alone, (AL)for I always do those things that please Him.” 30 As He spoke these words, (AM)many believed in Him.
The Truth Shall Make You Free
31 Then Jesus said to those Jews who believed Him, “If you (AN)abide in My word, you are My disciples indeed. 32 And you shall know the (AO)truth, and (AP)the truth shall make you free.”
33 They answered Him, (AQ)“We are Abraham’s descendants, and have never been in bondage to anyone. How can You say, ‘You will be made free’?”
34 Jesus answered them, “Most assuredly, I say to you, (AR)whoever commits sin is a slave of sin. 35 And (AS)a slave does not abide in the house forever, but a son abides forever. 36 (AT)Therefore if the Son makes you free, you shall be free indeed.
Abraham’s Seed and Satan’s
37 “I know that you are Abraham’s descendants, but (AU)you seek to kill Me, because My word has no place in you. 38 (AV)I speak what I have seen with My Father, and you do what you have [n]seen with your father.”
39 They answered and said to Him, (AW)“Abraham is our father.”
Jesus said to them, (AX)“If you were Abraham’s children, you would do the works of Abraham. 40 (AY)But now you seek to kill Me, a Man who has told you the truth (AZ)which I heard from God. Abraham did not do this. 41 You do the deeds of your father.”
Then they said to Him, “We were not born of fornication; (BA)we have one Father—God.”
42 Jesus said to them, (BB)“If God were your Father, you would love Me, for (BC)I proceeded forth and came from God; (BD)nor have I come of Myself, but He sent Me. 43 (BE)Why do you not understand My speech? Because you are not able to listen to My word. 44 (BF)You are of your father the devil, and the (BG)desires of your father you want to (BH)do. He was a murderer from the beginning, and (BI)does not stand in the truth, because there is no truth in him. When he speaks a lie, he speaks from his own resources, for he is a liar and the father of it. 45 But because I tell the truth, you do not believe Me. 46 Which of you convicts Me of sin? And if I tell the truth, why do you not believe Me? 47 (BJ)He who is of God hears God’s words; therefore you do not hear, because you are not of God.”
Before Abraham Was, I AM
48 Then the Jews answered and said to Him, “Do we not say rightly that You are a Samaritan and (BK)have a demon?”
49 Jesus answered, “I do not have a demon; but I honor My Father, and (BL)you dishonor Me. 50 And (BM)I do not seek My own glory; there is One who seeks and judges. 51 Most assuredly, I say to you, (BN)if anyone keeps My word he shall never see death.”
52 Then the Jews said to Him, “Now we know that You (BO)have a demon! (BP)Abraham is dead, and the prophets; and You say, ‘If anyone keeps My word he shall never taste death.’ 53 Are You greater than our father Abraham, who is dead? And the prophets are dead. (BQ)Who do You make Yourself out to be?”
54 Jesus answered, (BR)“If I honor Myself, My honor is nothing. (BS)It is My Father who honors Me, of whom you say that He is [o]your God. 55 Yet (BT)you have not known Him, but I know Him. And if I say, ‘I do not know Him,’ I shall be a liar like you; but I do know Him and (BU)keep His word. 56 Your father Abraham (BV)rejoiced to see My day, (BW)and he saw it and was glad.”
57 Then the Jews said to Him, “You are not yet fifty years old, and have You seen Abraham?”
58 Jesus said to them, “Most assuredly, I say to you, (BX)before Abraham was, (BY)I AM.”
59 Then (BZ)they took up stones to throw at Him; but Jesus hid Himself and went out of the temple, (CA)going[p] through the midst of them, and so passed by.
Footnotes
- John 8:2 M very early
- John 8:4 M we found this woman
- John 8:5 M in our law Moses commanded
- John 8:5 NU, M to stone such
- John 8:5 M adds about her
- John 8:6 NU, M omit as though He did not hear
- John 8:7 M He looked up
- John 8:9 NU, M omit being convicted by their conscience
- John 8:10 NU omits and saw no one but the woman; M He saw her and said,
- John 8:10 NU, M omit of yours
- John 8:11 NU, M add from now on
- John 8:13 valid as testimony
- John 8:28 Crucify
- John 8:38 NU heard from
- John 8:54 NU, M our
- John 8:59 NU omits the rest of v. 59.
Johannes 8
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus frikänner en kvinna som begått äktenskapsbrott
8 Jesus återvände till Oljeberget,
2 men redan tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet. Snart samlades en stor skara människor, och han satte sig ner och samtalade med dem.
3 Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna, som varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.
4 Mästare, sa de till Jesus, den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning.
5 Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?
6 De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev i sanden med fingret.
7 Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.
8 Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden.
9 Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan.
10 Då reste sig Jesus igen och sa till henne: Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?
11 Nej, herre, svarade hon. Då sa Jesus: Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.
Jesus - världens ljus
12 Senare sa Jesus till människorna: Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg.
13 Fariseerna svarade: Nu talar du om dig själv igen, och det är inget bevis!
14 Jesus sa till dem: Även om jag uppträder som mitt eget vittne så säger jag er sanningen. För jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg, men ni vet det inte.
15 Ni dömer mig utan att känna till fakta. Jag dömer inte er nu.
16 Men om jag skulle göra det, så skulle det vara en absolut rättvis dom på alla områden, för jag är inte ensam utan min Far är med mig, han som har sänt mig.
17 Säger inte er egen lag att om två män vittnar samstämmigt så gäller deras vittnesmål?
18 Jag är det ena vittnet, och min Far som sände mig är det andra.
19 Var är din Far? frågade de.Jesus svarade: Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.
20 När Jesus sa detta befann han sig i den del av templet som kallades skattkammaren. Men han blev inte arresterad, för hans stund hade ännu inte kommit.
Jesus varnar för den kommande domen
21 Senare sa han till dem igen: Jag går bort, och ni ska söka efter mig och dö i era synder. Och ni kan inte komma dit jag går.
22 Judarna frågade: Tänker han begå självmord? Vad menar han när han säger 'Ni kan inte komma dit jag går'?
23 Då sa han till dem: Ni kommer nerifrån, jag kommer uppifrån. Ni kommer från den här världen, men det gör inte jag.
24 Det är därför som jag sa att ni kommer att dö i era synder. Om ni inte tror att jag är Messias, Guds Son, kommer ni att göra det.
25 Säg oss vem du är, sa de.Han svarade: Jag är den som jag alltid påstått mig vara.
26 Jag skulle kunna döma er för mycket och lära er mycket, men jag ska inte göra det för jag säger bara vad jag har hört av honom som sände mig. Och han är sanningen.
27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om Gud.
28 Då sa Jesus: När ni har dödat Människosonen kommer ni att förstå att jag är den jag är, och att det jag sagt er inte är mina egna tankar, utan att jag har talat vad min Far har lärt mig.
29 Och han som sände mig är med mig och han har inte övergett mig, för jag gör alltid hans vilja.
Abrahams barn eller djävulens
30-31 Då började många av de judiska ledarna, som hörde honom säga detta, tro att han var Messias.Jesus sa till dem: Ni är verkligen mina lärjungar om ni lever som jag säger att ni ska,
32 och ni kommer att förstå sanningen och sanningen ska göra er fria.
33 Men vi härstammar från Abraham, sa de, och har aldrig varit slavar åt någon människa på jorden. Vad menar du med 'göra er fria'?
34 Jesus svarade: Ni är slavar under synden varenda en av er.
35 Och slavar har inga rättigheter, men Sonen har alla rättigheter som finns.
36 Om därför Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.
37 Jag vet naturligtvis att ni härstammar från Abraham. Och ändå försöker en del av er döda mig därför att mitt budskap inte finner någon plats i era hjärtan.
38 Jag talar om för er vad jag har sett när jag var hos min Far, på samma sätt som ni följer er fars råd.
39 Vår far är Abraham, förklarade de.Nej, svarade Jesus, för om det är så, så skulle ni följa hans goda föredöme.
40 Men i stället försöker ni döda mig därför att jag har sagt er sanningen som jag har hört från Gud. Abraham skulle inte göra så.
41 Nej, ni lyder er verklige far när ni handlar på det sättet.De svarade: Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verklige far är Gud själv.
42 Jesus sa till dem: Om det var på det sättet så skulle ni älska mig för jag har kommit till er från Gud. Jag är inte här av mig själv, utan därför att han har sänt mig.
43 Varför kan ni inte förstå vad jag säger? Jo, därför att ni hindras att göra det.
44 Ni är nämligen barn till djävulen, och ni älskar att göra allt det onda som han gör. Han var en mördare från början och hatar sanningen. Det finns inte ett dyft sanning i honom. När han ljuger är det fullständigt naturligt för han är lögnens far.
45 Och när jag säger er sanningen är det därför helt naturligt att ni inte tror mig.
46 Vem av er kan anklaga mig för en enda synd? Ingen! Och när jag säger er sanningen varför tror ni mig inte?
47 Var och en som har Gud till far lyssnar med glädje till Guds ord. Eftersom ni inte gör det bevisar det att ni inte är hans barn.
Jesus berättar att han alltid funnits till
48 Du din samarier! Utböling! Djävul! ropade de judiska ledarna ilsket. Har vi inte hela tiden sagt att du är besatt av en ond ande?
49 Nej, sa Jesus, jag har ingen ond ande i mig. För jag ärar min Far. Men ni vanärar mig.
50 Det är inte jag som vill upphöja mig själv, utan Gud vill det, och han kommer att döma dem som inte accepterar mig.
51 Jag säger er med det största allvar: Ingen som lyder mig ska någonsin dö!
52 Då sa judarnas ledare: Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham och profeterna dog, och ändå säger du att om man lyder dig så ska man inte dö.
53 Du menar alltså att du är större än fader Abraham? Och större än profeterna som också dog? Vem tror du att du är egentligen?
54 Då sa Jesus till dem: Om jag bara berömmer mig själv, så skulle det inte räknas. Men det är min Far, samme Far som ni gör anspråk på som er Gud som berömmer och ärar mig.
55 Men ni känner honom ens inte. Jag gör det däremot. Om jag sa något annat så skulle jag vara en lika stor lögnare som ni är. Men det är sant att jag känner honom och lyder honom helt och fullt.
56 Er far Abraham såg förväntansfullt fram emot att jag skulle komma. Han visste det, och nu gläder han sig.
57 De judiska ledarna sa: Du är inte ens femtio år, och du har sett Abraham?
58 Jesus svarade: Sanningen är att jag fanns till innan Abraham ens var född!
59 Då plockade de upp stenar för att döda honom, men Jesus kom undan och lämnade templet.
Juan 8
Spanish Blue Red and Gold Letter Edition
8 Y JESÚS se fué al monte de las Olivas.
2 Y por la mañana volvió al templo, y todo el pueblo vino á él: y sentado él, los enseñaba.
3 Entonces los escribas y los Fariseos le traen una mujer tomada en adulterio; y poniéndola en medio,
4 Dícenle: Maestro, esta mujer ha sido tomada en el mismo hecho, adulterando;
5 Y en la ley Moisés nos mandó apedrear á las tales: tú pues, ¿qué dices?
6 Mas esto decían tentándole, para poder acusarle. Empero Jesús, inclinado hacia abajo, escribía en tierra con el dedo.
7 Y como perseverasen preguntándole, enderezóse, y díjoles: El que de vosotros esté sin pecado, arroje contra ella la piedra el primero.
8 Y volviéndose á inclinar hacia abajo, escribía en tierra.
9 Oyendo, pues, ellos, redargüidos de la conciencia, salíanse uno á uno, comenzando desde los más viejos hasta los postreros: y quedó solo Jesús, y la mujer que estaba en medio.
10 Y enderezándose Jesús, y no viendo á nadie más que á la mujer, díjole: ¿Mujer, dónde están los que te acusaban? ¿Ninguno te ha condenado?
11 Y ella dijo: Señor, ninguno. Entonces Jesús le dijo: Ni yo te condeno: vete, y no peques más.
12 Y hablóles Jesús otra vez, diciendo: Yo soy la luz del mundo: el que me sigue, no andará en tinieblas, mas tendrá la lumbre de la vida.
13 Entonces los Fariseos le dijeron: Tú de ti mismo das testimonio: tu testimonio no es verdadero.
14 Respondió Jesús, y díjoles: Aunque yo doy testimonio de mí mismo, mi testimonio es verdadero, porque sé de dónde he venido y á dónde voy; mas vosotros no sabéis de dónde vengo, y á dónde voy.
15 Vosotros según la carne juzgáis; mas yo no juzgo á nadie.
16 Y si yo juzgo, mi juicio es verdadero; porque no soy solo, sino yo y el que me envió, el Padre.
17 Y en vuestra ley está escrito que el testimonio de dos hombres es verdadero.
18 Yo soy el que doy testimonio de mí mismo: y da testimonio de mí el que me envió, el Padre.
19 Y decíanle: ¿Dónde está tu Padre? Respondió Jesús: Ni á mí me conocéis, ni á mi Padre; si á mí me conocieseis, á mi Padre también conocierais.
20 Estas palabras habló Jesús en el lugar de las limosnas, enseñando en el templo: y nadie le prendió; porque aun no había venido su hora.
21 Y díjoles otra vez Jesús: Yo me voy, y me buscaréis, mas en vuestro pecado moriréis: á donde yo voy, vosotros no podéis venir.
22 Decían entonces los Judíos: ¿Hase de matar á sí mismo, que dice: á donde yo voy, vosotros no podéis venir?
23 Y decíales: Vosotros sois de abajo, yo soy de arriba; vosotros sois de este mundo, yo no soy de este mundo.
24 Por eso os dije que moriréis en vuestros pecados: porque si no creyereis que yo soy, en vuestros pecados moriréis.
25 Y decíanle: ¿Tú quién eres? Entonces Jesús les dijo: El que al principio también os he dicho.
26 Muchas cosas tengo que decir y juzgar de vosotros: mas el que me envió, es verdadero: y yo, lo que he oído de él, esto hablo en el mundo.
27 Mas no entendieron que él les hablaba del Padre.
28 Díjoles pues, Jesús: Cuando levantareis al Hijo del hombre, entonces entenderéis que yo soy, y que nada hago de mí mismo; mas como el Padre me enseñó, esto hablo.
29 Porque el que me envió, conmigo está; no me ha dejado solo el Padre; porque yo, lo que á él agrada, hago siempre.
30 Hablando él estas cosas, muchos creyeron en él.
31 Y decía Jesús á los Judíos que le habían creído: Si vosotros permaneciereis en mi palabra, seréis verdaderamente mis discípulos;
32 Y conoceréis la verdad, y la verdad os libertará.
33 Y respondiéronle: Simiente de Abraham somos, y jamás servimos á nadie: ¿cómo dices tú: Seréis libres?
34 Jesús les respondió: De cierto, de cierto os digo, que todo aquel que hace pecado, es siervo de pecado.
35 Y el siervo no queda en casa para siempre: el hijo queda para siempre.
36 Así que, si el Hijo os libertare, seréis verdaderamente libres.
37 Sé que sois simiente de Abraham, mas procuráis matarme, porque mi palabra no cabe en vosotros.
38 Yo hablo lo que he visto cerca del Padre; y vosotros hacéis lo que habéis oído cerca de vuestro padre.
39 Respondieron y dijéronle: Nuestro padre es Abraham. Díceles Jesús: Si fuerais hijos de Abraham, las obras de Abraham harías.
40 Empero ahora procuráis matarme, hombre que os he hablado la verdad, la cual he oído de Dios: no hizo esto Abraham.
41 Vosotros hacéis las obras de vuestro padre. Dijéronle entonces: Nosotros no somos nacidos de fornicación; un padre tenemos, que es Dios.
42 Jesús entonces les dijo: Si vuestro padre fuera Dios, ciertamente me amaríais: porque yo de Dios he salido, y he venido; que no he venido de mí mismo, mas él me envió.
43 ¿Por qué no reconocéis mi lenguaje? porque no podéis oir mi palabra.
44 Vosotros de vuestro padre el diablo sois, y los deseos de vuestro padre queréis cumplir. Él, homicida ha sido desde el principio, y no permaneció en la verdad, porque no hay verdad en él. Cuando habla mentira, de suyo habla; porque es mentiroso, y padre de mentira.
45 Y porque yo digo verdad, no me creéis.
46 ¿Quién de vosotros me redarguye de pecado? Pues si digo verdad, ¿por qué vosotros no me creéis?
47 El que es de Dios, las palabras de Dios oye: por esto no las oís vosotros, porque no sois de Dios.
48 Respondieron entonces los Judíos, y dijéronle: ¿No decimos bien nosotros, que tú eres Samaritano, y tienes demonio?
49 Respondió Jesús: Yo no tengo demonio, antes honro á mi Padre; y vosotros me habéis deshonrado.
50 Y no busco mi gloria: hay quien la busque, y juzgue.
51 De cierto, de cierto os digo, que el que guardare mi palabra, no verá muerte para siempre.
52 Entonces los Judíos le dijeron: Ahora conocemos que tienes demonio. Abraham murió, y los profetas, y tú dices: El que guardare mi palabra, no gustará muerte para siempre.
53 ¿Eres tú mayor que nuestro padre Abraham, el cual murió? y los profetas murieron: ¿quién te haces á ti mismo?
54 Respondió Jesús: Si yo me glorifico á mí mismo, mi gloria es nada: mi Padre es el que me glorifica; el que vosotros decís que es vuestro Dios;
55 Y no le conocéis: mas yo le conozco; y si dijere que no le conozco, seré como vosotros mentiroso: mas le conozco, y guardo su palabra.
56 Abraham vuestro padre se gozó por ver mi día; y lo vió, y se gozó.
57 Dijéronle entonces los Judíos: Aun no tienes cincuenta años, ¿y has visto á Abraham?
58 Díjoles Jesús: De cierto, de cierto os digo: Antes que Abraham fuese, yo soy.
59 Tomaron entonces piedras para tirarle: mas Jesús se encubrió, y salió del templo; y atravesando por medio de ellos, se fué.
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Spanish Blue Red and Gold Letter Edition (SRV-BRG)
Blue Red and Gold Letter Edition™ Copyright © 2012/2015 BRG Bible Ministries. Used by Permission. All rights reserved.
BRG Bible is a Registered Trademark in U.S. Patent and Trademark Office #4145648