10 Verily, verily, I say unto you, He that entereth not by the door into the sheepfold, but climbeth up some other way, the same is a thief and a robber.

But he that entereth in by the door is the shepherd of the sheep.

To him the porter openeth; and the sheep hear his voice: and he calleth his own sheep by name, and leadeth them out.

And when he putteth forth his own sheep, he goeth before them, and the sheep follow him: for they know his voice.

And a stranger will they not follow, but will flee from him: for they know not the voice of strangers.

This parable spake Jesus unto them: but they understood not what things they were which he spake unto them.

Then said Jesus unto them again, Verily, verily, I say unto you, I am the door of the sheep.

All that ever came before me are thieves and robbers: but the sheep did not hear them.

I am the door: by me if any man enter in, he shall be saved, and shall go in and out, and find pasture.

10 The thief cometh not, but for to steal, and to kill, and to destroy: I am come that they might have life, and that they might have it more abundantly.

11 I am the good shepherd: the good shepherd giveth his life for the sheep.

12 But he that is an hireling, and not the shepherd, whose own the sheep are not, seeth the wolf coming, and leaveth the sheep, and fleeth: and the wolf catcheth them, and scattereth the sheep.

13 The hireling fleeth, because he is an hireling, and careth not for the sheep.

14 I am the good shepherd, and know my sheep, and am known of mine.

15 As the Father knoweth me, even so know I the Father: and I lay down my life for the sheep.

16 And other sheep I have, which are not of this fold: them also I must bring, and they shall hear my voice; and there shall be one fold, and one shepherd.

17 Therefore doth my Father love me, because I lay down my life, that I might take it again.

18 No man taketh it from me, but I lay it down of myself. I have power to lay it down, and I have power to take it again. This commandment have I received of my Father.

19 There was a division therefore again among the Jews for these sayings.

20 And many of them said, He hath a devil, and is mad; why hear ye him?

21 Others said, These are not the words of him that hath a devil. Can a devil open the eyes of the blind?

22 And it was at Jerusalem the feast of the dedication, and it was winter.

23 And Jesus walked in the temple in Solomon's porch.

24 Then came the Jews round about him, and said unto him, How long dost thou make us to doubt? If thou be the Christ, tell us plainly.

25 Jesus answered them, I told you, and ye believed not: the works that I do in my Father's name, they bear witness of me.

26 But ye believe not, because ye are not of my sheep, as I said unto you.

27 My sheep hear my voice, and I know them, and they follow me:

28 And I give unto them eternal life; and they shall never perish, neither shall any man pluck them out of my hand.

29 My Father, which gave them me, is greater than all; and no man is able to pluck them out of my Father's hand.

30 I and my Father are one.

31 Then the Jews took up stones again to stone him.

32 Jesus answered them, Many good works have I shewed you from my Father; for which of those works do ye stone me?

33 The Jews answered him, saying, For a good work we stone thee not; but for blasphemy; and because that thou, being a man, makest thyself God.

34 Jesus answered them, Is it not written in your law, I said, Ye are gods?

35 If he called them gods, unto whom the word of God came, and the scripture cannot be broken;

36 Say ye of him, whom the Father hath sanctified, and sent into the world, Thou blasphemest; because I said, I am the Son of God?

37 If I do not the works of my Father, believe me not.

38 But if I do, though ye believe not me, believe the works: that ye may know, and believe, that the Father is in me, and I in him.

39 Therefore they sought again to take him: but he escaped out of their hand,

40 And went away again beyond Jordan into the place where John at first baptized; and there he abode.

41 And many resorted unto him, and said, John did no miracle: but all things that John spake of this man were true.

42 And many believed on him there.

Mʼbusa Wabwino ndi Nkhosa Zake

10 “Zoonadi, Ine ndikukuwuzani inu Afarisi, kuti munthu amene salowera pa khomo mʼkhola la nkhosa, koma amalowera pena pake ndi wakuba ndi wachifwamba. Munthu amene amalowera pa khomo ndi mʼbusa wankhosazo. Mlonda amamutsekulira khomo, ndipo nkhosa zimamvera mawu ake. Iye amaziyitana mayina nkhosa zakezo, nazitulutsa. Akazitulutsa nkhosa zake zonse, iye amazitsogolera, ndipo nkhosa zakezo zimamutsata chifukwa zimadziwa mawu ake. Koma nkhosazo sizidzatsatira mlendo. Izo zidzamuthawa chifukwa sizizindikira mawu a mlendo.” Yesu ananena mawu ophiphiritsawa, koma Afarisi sanazindikire zimene ankawawuza.

Choncho Yesu anatinso, “Zoonadi, Ine ndikukuwuzani kuti Ine ndine khomo la nkhosa. Onse amene anadza ndisanabwere Ine ndi akuba ndi achifwamba, ndipo nkhosa sizinawamvere. Ine ndine khomo, aliyense amene alowa kudzera mwa Ine adzapulumuka. Iye adzalowa ndi kutuluka ndi kupeza msipu. 10 Mbala sibwera chabe koma kuti idzabe, kupha ndi kuwononga. Ine ndabwera kuti iwo akhale ndi moyo, ndi kukhala nawo wochuluka.

11 “Ine ndine Mʼbusa wabwino. Mʼbusa wabwino amataya moyo wake chifukwa cha nkhosa zake. 12 Wantchito ndi mʼbusa amene nkhosazo si zake. Choncho, pamene aona mmbulu ukubwera, iye amazisiya nkhosazo ndi kuthawa. Ndipo mmbulu umagwira nkhosazo ndikuzibalalitsa. 13 Munthuyo amathawa chifukwa ndi wantchito ndipo sasamalira chilichonse cha nkhosazo.

14 “Ine ndine mʼbusa wabwino. Ine ndimazidziwa nkhosa zanga ndipo nkhosa zangazo zimandidziwa, 15 monga momwe Atate amandidziwa Ine, ndiponso Ine kudziwira Atatewo. Ndimapereka moyo wanga chifukwa cha nkhosa. 16 Ine ndili ndi nkhosa zina zimene sizili za gulu ili. Ine ndiyenera kuzibweretsanso. Izonso zidzamvera mawu anga, ndipo zidzakhala gulu limodzi ndi mʼbusa mmodzi. 17 Nʼchifukwa chake Atate anga amandikonda, popeza Ine ndikupereka moyo wanga kuti ndiwutengenso. 18 Palibe amene angawuchotse mwa Ine, koma ndikuwupereka mwakufuna kwanga. Ine ndili ndi ulamuliro wa kuwupereka ndi ulamuliro wakuwutenganso. Lamulo ili ndinalandira kwa Atate anga.”

19 Pa mawu awa Ayuda anagawikananso. 20 Ambiri a iwo anati, “Iye ndi wogwidwa ndi ziwanda ndi wamisala. Chifukwa chiyani mukumvera Iye?”

21 Koma ena anati, “Awa si mawu a munthu wogwidwa ndi ziwanda. Kodi ziwanda zingathe bwanji kutsekula maso a wosaona?”

Kusakhulupirira kwa Ayuda

22 Ku Yerusalemu kunali chikondwerero chokumbukira kupatulidwa kwa Nyumba ya Mulungu. Inali nthawi yozizira, 23 ndipo Yesu ankayenda mʼbwalo la Nyumbayo ku malo a Solomoni. 24 Ayuda anamuzungulira Iye akunena kuti, “Kodi iwe udzazunguza malingaliro athu mpaka liti? Ngati iwe ndi Khristu, tiwuze momveka.”

25 Yesu anayankha kuti, “Ine ndimakuwuzani, koma inu simukhulupirira. Ntchito zimene ndikuchita mʼdzina la Atate anga zikundichitira umboni, 26 koma inu simukhulupirira chifukwa simuli a gulu lankhosa zanga. 27 Nkhosa zanga zimamva mawu anga, Ine ndimazidziwa, ndipo zimanditsata Ine. 28 Ine ndimazipatsa moyo wosatha ndipo sizidzawonongeka. Palibe amene adzazikwatula mʼdzanja langa. 29 Atate anga, amene anandipatsa Ine, ndi akulu kuposa onse. Palibe amene angazikwatule mʼdzanja la Atate anga. 30 Ine ndi Atate ndife amodzi.”

31 Ayuda anatolanso miyala kuti amugende Iye, 32 koma Yesu anawawuza kuti, “Ine ndakuonetsani zinthu zambiri zabwino zodabwitsa kuchokera kwa Atate. Nʼchifukwa chiti mwa izi chimene mukundigendera?”

33 Ayuda anayankha kuti, “Ife sitikukugenda chifukwa cha izi, koma popeza ukunyoza Mulungu, chifukwa iwe, munthu wamba, ukuti ndiwe Mulungu.”

34 Yesu anawayankha kuti, “Kodi sizinalembedwa mʼmalamulo anu kuti, ‘Ine ndanena kuti ndinu milungu?’ 35 Ngati anawatcha milungu anthu amene analandira mawu a Mulungu, pajatu Malemba sangasweke, 36 nanga bwanji uyu amene Atate anamuyika padera monga wake weniweni ndi kumutuma ku dziko lapansi? Nanga ndi chifukwa chiyani mukundinena Ine kuti ndikuchita chipongwe? Kodi nʼchifukwa choti ndanena kuti, ‘Ine ndine Mwana wa Mulungu?’ 37 Musandikhulupirire Ine ngati sindichita ntchito za Atate anga. 38 Koma ngati Ine ndikuchita zimenezi, ngakhale kuti simundikhulupirira, khulupirirani ntchito zodabwitsazo, ndipo mudziwe ndi kuzindikira kuti Atate ali mwa Ine, ndiponso Ine ndili mwa Atate.” 39 Iwo anafuna kumugwiranso koma anawapulumuka mʼmanja mwawo.

40 Kenaka Yesu anabwereranso kutsidya la mtsinje wa Yorodani kumalo kumene Yohane ankabatiza mʼmasiku akale. Iye anakhala kumeneko 41 ndipo anthu ambiri anabwera kwa Iye. Iwo anati, “Ngakhale kuti Yohane sanachite chizindikiro chodabwitsa, zonse zimene Yohane ananena za munthu uyu zinali zoona.” 42 Ndipo pamalo amenewo ambiri anakhulupirira Yesu.

Jesus - den gode herden

10 Den som inte går in genom grinden till fårfållan utan i stället klättrar över muren är en tjuv.

Fåraherden däremot går in genom grinden.

Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren hör hans röst och kommer till honom. Och han ropar på sina får med deras egna namn och leder dem ut.

Han går framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst.

Men de följer inte en främling, utan springer sin väg eftersom de inte känner igen hans röst.

De som hörde Jesus berätta detta förstod inte vad han menade,

och därför förklarade han det för dem.Jag är grinden till fåren, sa han.

Alla andra som kom före mig var tjuvar och rövare, men fåren lyssnade inte till dem.

Ja, jag är grinden. De som kommer in genom grinden ska bli räddade och kommer att gå in och ut och finna gröna ängar.

10 Tjuvens ärende är att stjäla, döda och förstöra. Mitt ärende är att ge evigt, överflödande liv.

11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.

12 Den som är anställd springer sin väg när han ser vargen komma, och han överger fåren för de är inte hans och han är inte deras herde. Och vargen anfaller dem och skingrar flocken.

13 Den anställde har ingen omsorg om fåren.

14 Jag är den gode herden, och jag känner mina egna får, och de känner mig

15 på samma sätt som min Far känner mig och jag känner min Far. Jag ger mitt liv för fåren.

16 Jag har andra får också, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag föra hit, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord med en herde.

17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka.

18 Ingen kan döda mig utan min tillåtelse, jag ger mitt liv frivilligt. Jag har rätt och makt att ge det när jag vill, och också rätt och makt att ta tillbaka det. Fadern har gett mig den rätten.

19 När han sa detta råkade de judiska ledarna om igen i luven på varandra.

20 En del av dem sa: Han är besatt av en ond ande eller också är han galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?

21 Andra sa: Så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen öppna ögonen på blinda människor?

De judiska ledarna trängs omkring Jesus

22-23 Det var vinter och Jesus var i Jerusalem, när tempelinvigningsfesten firades. Han gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelargång.

24 Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: Hur länge ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias så säg det öppet.

25 Det har jag redan sagt er, men ni tror det inte, svarade Jesus. De under jag gör i Faderns namn bevisar det.

26 Men ni tror mig inte för ni tillhör inte min fårhjord.

27 Mina får känner igen min röst, och jag känner dem, och de ska följa mig.

28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig gå under. Ingen ska ta dem ifrån mig

29 för min Far har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan. Ingen kan stjäla dem från mig.

30 Jag och Fadern är ett.

31 Då tog de judiska ledarna än en gång upp stenar för att döda honom.

32 Jesus sa: På Guds befallning har jag gjort många under för att hjälpa folket. För vilket av dem tänker ni döda mig?

33 De svarade: Inte för det goda du gjort, utan för att du hädar. Du, som är en vanlig människa har sagt att du är Gud.

34-36 I er egen lag står det att människorna är gudar, svarade han. Skriften, som inte kan vara osann, kallar ju de människor som Guds ord kom till för gudar. Kallar ni det då för hädelse när den Helige, som Fadern har sänt i världen, säger: Jag är Guds Son?

37 Tro mig inte om jag inte gör Guds under.

38 Men om jag gör dem, tro då på dem även om ni inte tror mig. Då kommer ni att bli övertygade om att Fadern är i mig och att jag är i Fadern.

39 Då försökte de gripa honom igen, men han gick sin väg och lämnade dem.

40 Sedan fortsatte han sin vandring och kom till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först döpte.

41 Och många följde med honom dit.De sa till varandra: Johannes gjorde inga under, men allt vad han förutsagt om denne man har slagit in.

42 Och många blev övertygade om att Jesus var Messias.