Johannesevangeliet 11:9-57

Svenska Folkbibeln 2015

^9 (A) Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus. ¹⁰ Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom."

^11 (B) Efter att han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom." ¹² Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han så blir han frisk." ¹³ Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴ Då sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. ¹⁵ Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." ^16 (C) Tomas, som kallades Tvillingen^[a], sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom."

¹⁷ När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. ¹⁸ Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer^[b] därifrån. ¹⁹ Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. ²⁰ När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.

²¹ Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. ²² Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." ²³ Jesus sade: "Din bror ska uppstå." ^24 (D) Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen." ²⁵ Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, ^26 (E) och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" ^27 (F) Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

²⁸ När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." ²⁹ Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. ³⁰ Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. ³¹ Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

³² När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." ³³ När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande ³⁴ och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." ^35 (G) Jesus grät. ³⁶ Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!" ^37 (H) Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?"

³⁸ Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. ³⁹ Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen." ⁴⁰ Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?" ⁴¹ Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig. ⁴² Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig." ^43 (I) När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" ⁴⁴ Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

^45 (J) Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom. ⁴⁶ Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.

⁴⁷ Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. ⁴⁸ Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket." ⁴⁹ En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. ^50 (K) Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?"

⁵¹ Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket, ^52 (L) och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn. ^53 (M) Från den dagen bestämde de sig för att döda honom. ⁵⁴ Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim^[c]. Där stannade han tillsammans med sina lärjungar.

^55 (N) Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig^[d]. ⁵⁶ De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" ⁵⁷ Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.