Johannes 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus och kvinnan vid Sykars brunn
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att flera kom till honom än till Johannes för att döpas och bli lärjungar -
2 Jesus döpte dem inte själv utan lärjungarna gjorde det -
3 lämnade han Judeen och återvände till Galileen.
4 På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien.
5-6 När han mitt på dagen närmade sig staden Sykar kom han till Jakobs brunn, som ligger på den mark som Jakob gav sin son Josef. Jesus var trött av den långa vandringen och satte sig vid brunnen.
7 Efter en stund kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne att få lite att dricka.
8 Han var ensam just då för lärjungarna hade gått in till staden för att köpa mat.
9 Hon blev förvånad över att en jude bad en samarisk kvinna som henne om vatten. Judarna brukade inte ens vilja ha något med dem att göra.
10 Han svarade: Om du bara visste vilken underbar gåva Gud har i beredskap åt dig, och om du anade vem jag är, skulle du i stället be mig om det vatten som leder till liv.
11 Men du har ju varken rep eller hink, sa hon, och det här är en mycket djup brunn. Varifrån ska du få det vattnet?
12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob? Kan du ge mig bättre vatten än det som han och hans söner och boskap tyckte så mycket om?
13 Jesus svarade att de som dricker av det vattnet snart blir törstiga igen.
14 Men det vatten jag ger dem, sa han, blir en ständig källa som väller fram inom dem och som alltid flödar med evigt liv.
15 Herre, sa kvinnan. Ge mig lite av det vattnet. Sedan behöver jag aldrig vara törstig mer och gå den långa vägen hit ut varje dag.
16 Gå och hämta din man, sa Jesus till henne.
17-18 Men jag är ju inte gift, svarade hon.Alldeles riktigt, sa Jesus. Du har haft fem män, och du är inte heller gift med den man som du bor ihop med nu. Du kunde inte sagt ett sannare ord.
19 Herre, sa kvinnan. Du måste vara en profet.
20 Men säg mig hur kommer det sig att ni judar påstår att Jerusalem är den enda plats där man ska fira gudstjänst, medan vi samarier menar att det ska ske här på det berg där våra förfäder firade sina gudstjänster?
21-22 ,
23-24 Jesus förklarade: Den tid kommer när människor inte längre behöver diskutera om de ska be till Fadern här på detta berg eller i Jerusalem. Det är inte var man ber som är det viktiga, utan hur man ber. Frågan är om vår bön är andlig och äkta? För Gud är Ande. Det är så Gud vill att vi ska be. Men ni samarier vet så lite om honom, ni vet inte hur ni ska be, men vi judar känner honom väl, för frälsningen kommer till världen genom judarna.
25 Kvinnan sa: Ja, jag vet att Messias ska komma en gång, den som de kallar Kristus, och när han kommer ska han förklara alltsammans för oss.
26 Då sa Jesus till henne: Det är jag som är Messias.
Jesus talar om en andlig skörd
27 Just då kom lärjungarna tillbaka. De blev förvånade när de såg att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför eller vad de samtalade om.
28-29 Då lämnade kvinnan sin vattenkruka vid brunnen och sprang tillbaka till staden och ropade till alla: Kom och träffa en man som har berättat för mig om allt vad jag har gjort! Jag undrar om inte han är Messias?
30 Och folk strömmade nyfikna ut från staden för att få se honom.
31 Under tiden ville lärjungarna ge Jesus någonting att äta,
32 men han tackade nej och sa: Jag har mat som ni inte känner till.
33 Lärjungarna sa då till varandra: Vem har gett honom mat?
34 Då förklarade Jesus: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att utföra hans uppdrag.
35 Tror ni inte att man börjar skörda förrän om fyra månader när sommaren är slut? Se er omkring. Stora fält är mogna och färdiga att skördas.
36 Skördearbetarna som för människor till evigt liv ska få god lön. Vilken glädje väntar inte både den som sår och den som skördar!
37 För det är sant att en sår och en annan skördar.
38 Jag sänder ut er att skörda där ni inte har sått. Andra har utfört arbetet och ni får bärga skörden.
Många samarier kommer till tro
39 Många människor i staden Sykar trodde nu att Jesus var Messias därför att kvinnan sagt: Han visste allt om mig.
40-41 När de kom till brunnen för att se honom bad de honom att stanna kvar hos dem. Det gjorde han också under två dagar, och det var tillräckligt för att ännu fler skulle komma till tro när de lyssnade på honom.
42 Sedan sa de till kvinnan: Nu tror vi därför att vi själva har hört honom, inte på grund av vad du berättade för oss. Han är verkligen världens Frälsare.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
43-44 Två dagar senare fortsatte Jesus till Galileen. Han hade själv sagt: En profet blir hedrad överallt utom i sin egen hemtrakt.
45 Men galileerna tog emot honom med öppna armar för de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett en del av hans under.
Jesus botar en regeringstjänstemans son
46-47 Under vandringen genom Galileen kom han till staden Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En regeringstjänsteman, som bodde i staden Kafarnaum, hade en son som var svårt sjuk. När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen och var på väg genom Galileen gick han till Kana. Där träffade han Jesus och han bad honom följa med till Kafarnaum och bota pojken som låg döende.
48 Jesus frågade: Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?
49 Men mannen bad: Herre, kom med innan min pojke dör.
50 Då sa Jesus till honom: Gå hem igen. Din son är botad. Mannen trodde på vad Jesus sa och begav sig hem.
51 Medan han var på väg möttes han av några av sina tjänare med nyheten att allt var väl och att pojken hade blivit frisk.
52 Han frågade dem då när han hade börjat må bättre. De svarade: I går eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern.
53 Då förstod fadern att det hänt i samma ögonblick som Jesus hade sagt till honom: Din son är botad. Och regeringstjänstemannen och hela hans familj blev övertygade om att Jesus var Messias.
54 Detta var det andra under Jesus gjorde i Galileen sedan han hade kommit dit från Judeen.
Juan 4
Biblia del Jubileo
4 ¶ De manera que cuando el Señor supo cómo los fariseos habían oído que Jesús hacía discípulos y bautizaba más que Juan,
2 (aunque Jesús no bautizaba, sino sus discípulos),
3 dejó a Judea, y se fue otra vez a Galilea.
4 ¶ Y era necesario que pasará por Samaria.
5 Vino, pues, a una ciudad de Samaria que se llamaba Sicar, junto a la heredad que Jacob dio a José su hijo.
6 Y estaba allí la fuente de Jacob. Pues Jesús, cansado del camino, así se sentó a la fuente. Era como la hora sexta.
7 Vino una mujer de Samaria a sacar agua; y Jesús le dice: Dame de beber.
8 (Porque sus discípulos habían ido a la ciudad a comprar de comer.)
9 Y la mujer samaritana le dice: ¿Cómo tú, siendo judío, me pides a mí de beber, que soy mujer samaritana? Porque los judíos no se tratan con los samaritanos.
10 Respondió Jesús y le dijo: Si conocieras el don de Dios, y quién es el que te dice: Dame de beber; tú pedirías de él, y él te daría agua viva.
11 La mujer le dice: Señor, no tienes con qué sacarla, y el pozo es hondo; ¿de dónde, pues, tienes el agua viva?
12 ¿Eres tú mayor que nuestro padre Jacob, que nos dio este pozo, del cual él bebió, y sus hijos, y sus ganados?
13 Respondió Jesús y le dijo: Cualquiera que bebiere de esta agua, volverá a tener sed;
14 mas el que bebiere del agua que yo le daré, para siempre no tendrá sed; sino que el agua que yo le daré, será en él una fuente de agua que salte para vida eterna.
15 La mujer le dice: Señor, dame esta agua, para que no tenga sed, ni venga acá a sacarla.
16 Jesús le dice: Ve, llama a tu marido, y ven acá.
17 Respondió la mujer, y le dijo: No tengo marido. Le dice Jesús: Bien has dicho: No tengo marido;
18 porque cinco maridos has tenido; y el que ahora tienes no es tu marido; esto has dicho con verdad.
19 Le dice la mujer: Señor, me parece que tú eres profeta.
20 Nuestros padres adoraron en este monte, y vosotros decís que en Jerusalén es el lugar donde es necesario adorar.
21 Le dice Jesús: Mujer, créeme, que la hora viene, cuando ni en este monte, ni en Jerusalén adoraréis al Padre.
22 Vosotros adoráis lo que no sabéis; nosotros adoramos lo que sabemos; porque la salud viene de los Judíos.
23 Mas la hora viene, y ahora es, cuando los verdaderos adoradores adorarán al Padre en Espíritu y en verdad; porque también el Padre tales adoradores busca que le adoren.
24 Dios es Espíritu; y los que le adoran, en Espíritu y en verdad es necesario que adoren.
25 Le dice la mujer: Sé que el Mesías (el Ungido) ha de venir, el cual se dice el Cristo; cuando él viniere nos declarará todas las cosas.
26 Le dice Jesús: Yo Soy, que hablo contigo.
27 ¶ Y en esto vinieron sus discípulos, y se maravillaron de que hablaba con aquella mujer; mas ninguno dijo: ¿Qué preguntas? O, ¿Qué hablas con ella?
28 Entonces la mujer dejó su cántaro, y fue a la ciudad, y dijo a aquellos hombres:
29 Venid, ved un hombre que me ha dicho todo lo que he hecho; ¿si quizás es éste el Cristo?
30 Entonces salieron de la ciudad, y vinieron a él.
31 Entre tanto los discípulos le rogaban, diciendo: Rabí, come.
32 Y él les dijo: Yo tengo una comida que comer, que vosotros no sabéis.
33 Entonces los discípulos decían el uno al otro: ¿Si le habrá traído alguien de comer?
34 Les dice Jesús: Mi comida es que haga la voluntad del que me envió, y que acabe su obra.
35 ¿No decís vosotros que aún hay cuatro meses y la siega viene? He aquí os digo: Alzad vuestros ojos, y mirad el campo, porque ya está blanco para la siega.
36 Y el que siega, recibe salario, y allega fruto para vida eterna; para que el que siembra también goce, y el que siega.
37 Porque en esto es el dicho verdadero: Que uno es el que siembra, y otro es el que siega.
38 Yo os he enviado a segar lo que vosotros no labrasteis; otros labraron, y vosotros habéis entrado en sus labores.
39 Y muchos de los samaritanos de aquella ciudad creyeron en él por la palabra de la mujer, que daba testimonio, diciendo: Que me dijo todo lo que he hecho.
40 Viniendo pues los samaritanos a él, le rogaron que se quedara allí; y permaneció allí dos días.
41 Y creyeron muchos más por la palabra de él.
42 Y decían a la mujer: Ya no creemos por tu dicho; porque nosotros mismos hemos oído, y sabemos que verdaderamente éste es el Salvador del mundo, el Cristo.
43 ¶ Y dos días después, salió de allí, y se fue a Galilea.
44 Porque el mismo Jesús dio testimonio de que un profeta en su tierra no tiene honra.
45 Y cuando vino a Galilea, los galileos le recibieron, vistas todas las cosas que había hecho en Jerusalén en la Fiesta; porque también ellos habían ido a la Fiesta.
46 Vino pues Jesús otra vez a Caná de Galilea, donde había hecho el vino del agua. Y había en Capernaum uno del rey, cuyo hijo estaba enfermo.
47 Este, cuando oyó que Jesús venía de Judea a Galilea, fue a él, y le rogaba que descendiera, y sanara a su hijo, porque se comenzaba a morir.
48 Entonces Jesús le dijo: Si no viereis señales y milagros no creeréis.
49 El del rey le dijo: Señor, desciende antes que mi niño muera.
50 Le dice Jesús: Ve, tu hijo vive. Y el hombre creyó a la palabra que Jesús le dijo, y se fue.
51 Y cuando ya él descendía, los esclavos le salieron a recibir, y le dieron nuevas, diciendo: Tu hijo vive.
52 Entonces él les preguntó a qué hora comenzó a estar mejor. Y le dijeron: Ayer a la séptima le dejó la fiebre.
53 El padre entonces entendió, que aquella hora era cuando Jesús le dijo: Tu hijo vive; y creyó él y toda su casa.
54 Esta también es la segunda señal que Jesús hizo, cuando vino de Judea a Galilea.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Biblia del Jubileo 2000 (JUS) © 2000, 2001, 2010, 2014, 2017, 2020 by Ransom Press International