Johannes 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus och den samariska kvinnan
4 Jesus insåg att fariseerna hade fått höra att han hade fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 2 fast det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar. 3 Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.
4 På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien[a] 5 och så kom han till en stad i Samarien som heter Sykar och som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef. 6 Där ligger också Jakobs brunn och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av vandringen, satte han sig vid brunnen.
7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” 8 Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. 9 Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.
10 Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”
11 ”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? 12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”
13 Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”
15 ”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”
16 Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”
17 ”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.
”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. 18 ”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”
19 ”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. 20 Våra förfäder har tillbett på det här berget[b], men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”
21 Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. 24 Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
25 Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”
26 Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
27 Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.
28 Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: 29 ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” 30 Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.
31 Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta 32 men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”
33 Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”
34 Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. 35 Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. 36 Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. 37 För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39 Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” 40 Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. 41 När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom 42 och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”
Jesus botar en kunglig tjänstemans son
43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte blir respekterad i sin egen hemstad. 45 Men när han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom med öppna armar eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett vad han gjort där.
46 I Galileen kom han också tillbaka till Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig[c] tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47 När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen, gick han till honom och bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans son som låg döende.
48 Jesus sa: ”Ni tror inte, om ni inte får se tecken och under!”
49 Mannen bad: ”Herre, kom innan mitt barn dör!”
50 Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen! Din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. 51 Medan han fortfarande var på väg, möttes han av sina tjänare som meddelade att pojken levde. 52 Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.” 53 Då förstod fadern att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.
54 Detta var det andra tecknet Jesus gjorde och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
Footnotes
- 4:4 Samarien låg mellan Galileen och Judeen. Invånarna var judar som uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna.
- 4:20 Samarierna hade ett eget tempel på berget Gerissim.
- 4:46 Mannen arbetade för kung Herodes, som styrde över Galileen och Pereen och var son till den Herodes som regerade då Jesus föddes.
Johannes 4
Svenska 1917
4 Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;
2 dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.
3 Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.
4 Därvid måste han taga vägen genom Samarien.
5 Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
6 Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.
7 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»
8 Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
9 Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
10 Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»
11 Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»
12 Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»
13 Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;
14 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»
15 Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»
16 Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»
17 Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»
18 Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.
19 Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.
20 Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»
21 Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.
22 I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --
23 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
24 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
25 Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»
26 Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»
27 I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.
28 Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
29 »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»
30 Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
31 Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»
32 Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»
33 Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»
34 Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»
35 I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.
36 Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.
37 Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.
38 Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»
39 Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.
40 När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.
41 Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
42 Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»
43 Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
44 Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.
45 När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
46 Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.
47 När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
48 Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»
49 Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»
50 Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.
51 Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»
52 Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»
53 Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.
54 Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen. har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar uttrycket i den senare betydelsen. Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.
John 4
Living Bible
4 1-2 When the Lord knew that the Pharisees had heard about the greater crowds coming to him than to John to be baptized and to become his disciples—(though Jesus himself didn’t baptize them, but his disciples did)— 3 he left Judea and returned to the province of Galilee.
4 He had to go through Samaria on the way, 5-6 and around noon as he approached the village of Sychar, he came to Jacob’s Well, located on the parcel of ground Jacob gave to his son Joseph. Jesus was tired from the long walk in the hot sun and sat wearily beside the well.
7 Soon a Samaritan woman came to draw water, and Jesus asked her for a drink. 8 He was alone at the time as his disciples had gone into the village to buy some food. 9 The woman was surprised that a Jew would ask a “despised Samaritan” for anything—usually they wouldn’t even speak to them!—and she remarked about this to Jesus.
10 He replied,
11 “But you don’t have a rope or a bucket,” she said, “and this is a very deep well! Where would you get this living water? 12 And besides, are you greater than our ancestor Jacob? How can you offer better water than this which he and his sons and cattle enjoyed?”
13 Jesus replied that people soon became thirsty again after drinking this water. 14 “But the water I give them,” he said, “becomes a perpetual spring within them, watering them forever with eternal life.”
15 “Please, sir,” the woman said, “give me some of that water! Then I’ll never be thirsty again and won’t have to make this long trip out here every day.”
16 “Go and get your husband,” Jesus told her.
17-18 “But I’m not married,” the woman replied.
“All too true!” Jesus said. “For you have had five husbands, and you aren’t even married to the man you’re living with now.”
19 “Sir,” the woman said, “you must be a prophet. 20 But say, tell me, why is it that you Jews insist that Jerusalem is the only place of worship, while we Samaritans claim it is here at Mount Gerizim,[a] where our ancestors worshiped?”
21-24 Jesus replied,
25 The woman said, “Well, at least I know that the Messiah will come—the one they call Christ—and when he does, he will explain everything to us.”
26 Then Jesus told her, “I am the Messiah!”
27 Just then his disciples arrived. They were surprised to find him talking to a woman, but none of them asked him why, or what they had been discussing.
28-29 Then the woman left her waterpot beside the well and went back to the village and told everyone, “Come and meet a man who told me everything I ever did! Can this be the Messiah?” 30 So the people came streaming from the village to see him.
31 Meanwhile, the disciples were urging Jesus to eat. 32 “No,” he said, “I have some food you don’t know about.”
33 “Who brought it to him?” the disciples asked each other.
34 Then Jesus explained: “My nourishment comes from doing the will of God who sent me, and from finishing his work. 35 Do you think the work of harvesting will not begin until the summer ends four months from now? Look around you! Vast fields of human souls are ripening all around us, and are ready now for reaping. 36 The reapers will be paid good wages and will be gathering eternal souls into the granaries of heaven! What joys await the sower and the reaper, both together! 37 For it is true that one sows and someone else reaps. 38 I sent you to reap where you didn’t sow; others did the work, and you received the harvest.”
39 Many from the Samaritan village believed he was the Messiah because of the woman’s report: “He told me everything I ever did!” 40-41 When they came out to see him at the well, they begged him to stay at their village; and he did, for two days, long enough for many of them to believe in him after hearing him. 42 Then they said to the woman, “Now we believe because we have heard him ourselves, not just because of what you told us. He is indeed the Savior of the world.”
43-44 At the end of the two days’ stay he went on into Galilee. Jesus used to say, “A prophet is honored everywhere except in his own country!” 45 But the Galileans welcomed him with open arms, for they had been in Jerusalem at the Passover celebration and had seen some of his miracles.[b]
46-47 In the course of his journey through Galilee he arrived at the town of Cana, where he had turned the water into wine. While he was there, a man in the city of Capernaum, a government official, whose son was very sick, heard that Jesus had come from Judea and was traveling in Galilee. This man went over to Cana, found Jesus, and begged him to come to Capernaum with him and heal his son, who was now at death’s door.
48 Jesus asked, “Won’t any of you believe in me unless I do more and more miracles?”
49 The official pled, “Sir, please come now before my child dies.”
50 Then Jesus told him, “Go back home. Your son is healed!” And the man believed Jesus and started home. 51 While he was on his way, some of his servants met him with the news that all was well—his son had recovered. 52 He asked them when the lad had begun to feel better, and they replied, “Yesterday afternoon at about one o’clock his fever suddenly disappeared!” 53 Then the father realized it was the same moment that Jesus had told him, “Your son is healed.” And the officer and his entire household believed that Jesus was the Messiah.
54 This was Jesus’ second miracle in Galilee after coming from Judea.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Living Bible copyright © 1971 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.