Johannes 20
Svenska Folkbibeln
Den tomma graven
20 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. 2 Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
3 Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. 4 De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. 6 Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där 7 och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. 8 Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. 9 Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
11 Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. 12 Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 13 Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 16 Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. 17 Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." 18 Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Jesus hos sina lärjungar
19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."
Den uppståndne och Thomas
24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,[a] hade inte varit med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 27 Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" 28 Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" 29 Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."
30 Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Footnotes
- Johannes 20:24 Tvillingen Se not till 11:16.
Johannes 20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus uppstår från de döda
(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Luk 24:1-12)
20 Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. 2 Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade[a]: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!”
3 Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. 4 Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. 5 Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. 6 Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där 7 och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. 8 Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde 9 för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
(Matt 28:9-10; Mark 16:9-11)
10 Lärjungarna gick sedan hem till sig. 11 Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. 12 Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.
13 Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?”
Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.”
14 När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han.
15 Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!”
16 Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”)[b].
17 Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig[c], för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!”
18 Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.
Jesus visar sig för sina lärjungar
(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)
19 Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.
21 Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” 22 Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden![d] 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.[e]”
Jesus visar sig för Tomas
24 En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”
26 En vecka senare[f] var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” 27 Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”
28 Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”
29 Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”
Bokens syfte
30 Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. 31 Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.
Footnotes
- 20:2 Vilken lärjunge Johannes syftade på avslöjas först i 21:20-24.
- 20:16 Kan också vara arameiska. Termen användes dock nästan aldrig om människor utan huvudsakligen i direkt bön till Gud.
- 20:17 Eller: rör inte vid mig!
- 20:22 Ande, andedräkt och vind är samma ord på grekiska. Jesus andedräkt fick därför symbolisera Guds Ande.
- 20:23 Jfr Matt 16:19 med not.
- 20:26 På grekiska: åtta dagar senare.
John 20
Complete Jewish Bible
20 Early on the first day of the week, while it was still dark, Miryam from Magdala went to the tomb and saw that the stone had been removed from the tomb. 2 So she came running to Shim‘on Kefa and the other talmid, the one Yeshua loved, and said to them, “They’ve taken the Lord out of the tomb, and we don’t know where they’ve put him!”
3 Then Kefa and the other talmid started for the tomb. 4 They both ran, but the other talmid outran Kefa and reached the tomb first. 5 Stooping down, he saw the linen burial-sheets lying there but did not go in. 6 Then, following him, Shim‘on Kefa arrived, entered the tomb and saw the burial-sheets lying there, 7 also the cloth that had been around his head, lying not with the sheets but in a separate place and still folded up. 8 Then the other talmid, who had arrived at the tomb first, also went in; he saw, and he trusted. 9 (They had not yet come to understand that the Tanakh teaches that the Messiah has to rise from the dead.)
10 So the talmidim returned home, 11 but Miryam stood outside crying. As she cried, she bent down, peered into the tomb, 12 and saw two angels in white sitting where the body of Yeshua had been, one at the head and one at the feet. 13 “Why are you crying?” they asked her. “They took my Lord,” she said to them, “and I don’t know where they have put him.”
14 As she said this, she turned around and saw Yeshua standing there, but she didn’t know it was he. 15 Yeshua said to her, “Lady, why are you crying? Whom are you looking for?” Thinking he was the gardener, she said to him, “Sir, if you’re the one who carried him away, just tell me where you put him; and I’ll go and get him myself.” 16 Yeshua said to her, “Miryam!” Turning, she cried out to him in Hebrew, “Rabbani!” (that is, “Teacher!”) 17 “Stop holding onto me,” Yeshua said to her, “because I haven’t yet gone back to the Father. But go to my brothers, and tell them that I am going back to my Father and your Father, to my God and your God.” 18 Miryam of Magdala went to the talmidim with the news that she had seen the Lord and that he had told her this.
19 In the evening that same day, the first day of the week, when the talmidim were gathered together behind locked doors out of fear of the Judeans, Yeshua came, stood in the middle and said, “Shalom aleikhem!” 20 Having greeted them, he showed them his hands and his side. The talmidim were overjoyed to see the Lord. 21 “Shalom aleikhem!” Yeshua repeated. “Just as the Father sent me, I myself am also sending you.” 22 Having said this, he breathed on them and said to them, “Receive the Ruach HaKodesh! 23 If you forgive someone’s sins, their sins are forgiven; if you hold them, they are held.”
24 Now T’oma (the name means “twin”), one of the Twelve, was not with them when Yeshua came. 25 When the other talmidim told him, “We have seen the Lord,” he replied, “Unless I see the nail marks in his hands, put my finger into the place where the nails were and put my hand into his side, I refuse to believe it.”
26 A week later his talmidim were once more in the room, and this time T’oma was with them. Although the doors were locked, Yeshua came, stood among them and said, “Shalom aleikhem!” 27 Then he said to T’oma, “Put your finger here, look at my hands, take your hand and put it into my side. Don’t be lacking in trust, but have trust!” 28 T’oma answered him, “My Lord and my God!” 29 Yeshua said to him, “Have you trusted because you have seen me? How blessed are those who do not see, but trust anyway!”
30 In the presence of the talmidim Yeshua performed many other miracles which have not been recorded in this book. 31 But these which have been recorded are here so that you may trust that Yeshua is the Messiah, the Son of God, and that by this trust you may have life because of who he is.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.