Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Luk 22:47-53)

18 Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. ² Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.

³ Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit.

⁴ Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” ⁵ De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.”^[a]

Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. ⁶ Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken.

⁷ En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” ⁸ Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” ⁹ Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”^[b]

¹⁰ Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. ¹¹ Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”

Jesus förhörs av översteprästen Hannas

(Matt 26:57; Mark 14:53-54; Luk 22:54)

¹² Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. ¹³ Först tog de med honom till Hannas^[c], svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. ¹⁴ Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Mark 14:66-72; Luk 22:54-62)

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. ¹⁶ Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in. ¹⁷ Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”

¹⁸ Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.

¹⁹ Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. ²⁰ Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. ²¹ Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.”

²² När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” ²³ Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?”

²⁴ Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.

²⁵ Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.”

²⁶ Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”

²⁷ Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.

Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:2-5; Luk 23:2-5)

²⁸ Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men själva stannade de utanför för de ville inte bli orena^[d] utan kunna äta påskmåltiden. ²⁹ Pilatus gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”

³⁰ De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig om han inte hade varit en brottsling.”

³¹ Då sa Pilatus: ”Då kan ni döma honom efter er egen lag^[e].”

Men judarna sa: ”Vi har ingen rätt att avrätta någon.” ³² Genom detta gick det i uppfyllelse som Jesus sagt när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.^[f]

³³ Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”

³⁴ Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?”

³⁵ Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”

³⁶ Då svarade Jesus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om det hade varit det, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av judarna. Men nu är inte mitt rike härifrån.”

³⁷ Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”

Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och kommit hit till världen för att endast vittna om sanningen. Alla som är av sanningen lyssnar till vad jag säger.”

³⁸ Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.

Jesus skymfas – Pilatus villrådighet

(Matt 27:15-31; Mark 15:6-20; Luk 23:13-25)

³⁹ Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?”

⁴⁰ Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en upprorsmakare^[g].