Johannes 18
Svenska Folkbibeln
Jesus blir förrådd och fängslad
18 När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron.[a] Där låg en trädgård[b] dit han och hans lärjungar gick. 2 Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. 3 Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. 4 Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" 5 De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. 6 När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. 7 Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." 8 Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" 9 Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." 10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. 11 Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?"
12 Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. 13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.
Petrus förnekar Jesus
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. 16 Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. 17 Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." 18 Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.
Jesus inför översteprästen
19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. 20 Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." 22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" 23 Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" 24 Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.
25 Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet.[c] Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.[d] 29 Pilatus[e] gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig." 31 Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden." 32 Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" 34 Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" 36 Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" 40 Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.
Footnotes
- Johannes 18:1 bäcken Kidron Bäckravinen sträcker sig i sydlig riktning och skiljer Jerusalem och Oljeberget åt.
- Johannes 18:1 en trädgård Getsemane.
- Johannes 18:28 pretoriet Se not till Matt 27:27.
- Johannes 18:28 fira påsken Ordagrant: "äta påsken". I 2 Mos 12:48 brukas de båda uttrycken "fira påsken" och "äta påsken" växelvis i betydelsen "rätt delta i påskfirandet". Sammanhanget talar för att uttrycket "äta påsken" också här har en sådan mer allmän innebörd.
- Johannes 18:29 Pilatus Se not till Matt 27:2.
Giovanni 18
La Nuova Diodati
18 Dette queste cose, Gesú uscí con i suoi discepoli e andò di là dal torrente Kedron, dove c'era un orto nel quale entrò lui con i suoi discepoli.
2 Or Giuda, che lo tradiva, conosceva anche lui quel luogo, perché molte volte Gesú vi si era ritirato con i suoi discepoli.
3 Giuda dunque, preso un gruppo di soldati e le guardie mandate dai capi dei sacerdoti e dai farisei. venne là con lanterne torce e armi.
4 Gesú allora, conoscendo tutto quello che gli stava per accadere, uscí e chiese loro: «Chi cercate?».
5 Gli risposero «Gesú il Nazareno». Gesú disse loro: «Io sono!». Or Giuda che lo tradiva era anch'egli con loro.
6 Appena egli disse loro: «Io sono», essi indietreggiarono e caddero a terra.
7 Gesú dunque domandò loro di nuovo: «Chi cercate?». Essi dissero: «Gesú il Nazareno».
8 Gesú rispose: «Vi ho detto che io sono; se dunque cercate me lasciate andare via costoro»;
9 e ciò affinché si adempisse la parola che egli aveva detto: «Non ho perduto nessuno di quelli che mi hai dato»,
10 Allora Simon Pietro, che aveva una spada la sfoderò, percosse il servo del sommo sacerdote e gli recise l'orecchio destro; or quel servo si chiamava Malco.
11 Ma Gesú disse a Pietro: «Riponi la tua spada nel fodero; non berrò io il calice che il Padre mi ha dato?».
12 Allora il gruppo di soldati, il capitano e le guardie dei Giudei presero Gesú e lo legarono.
13 E lo condussero prima da Anna, perché era suocero di Caiafa, che era sommo sacerdote in quell'anno.
14 Caiafa era colui che aveva consigliato ai Giudei che era conveniente che un uomo morisse per il popolo.
15 Or Simon Pietro e un altro discepolo seguivano Gesú. E quel discepolo era noto al sommo sacerdote, ed entrò con Gesú nel cortile del sommo sacerdote.
16 Ma Pietro restò alla porta di fuori. Allora l'altro discepolo, che era noto al sommo sacerdote, uscí e parlò alla portinaia e fece entrare Pietro.
17 E la serva portinaia disse a Pietro: «Non sei anche tu dei discepoli di quest'uomo?». Egli rispose: «Non lo sono».
18 Intanto i servi e le guardie, acceso un fuoco di carboni, se ne stavano in piedi e si scaldavano, perché faceva freddo; anche Pietro stava in piedi con loro e si scaldava.
19 Or il sommo sacerdote interrogò Gesú riguardo ai suoi discepoli e alla sua dottrina.
20 Gesú gli rispose: «Io ho parlato al mondo apertamente; ho sempre insegnato nella sinagoga e nel tempio dove tutti i Giudei si radunano, e non ho detto niente in segreto.
21 Perché interroghi me? Interroga coloro che hanno udito ciò che ho detto loro; ecco, essi sanno le cose che ho detto».
22 Egli aveva appena detto queste parole, che una delle guardie che gli stava vicino diede a Gesú uno schiaffo, dicendo: «Cosí rispondi al sommo sacerdote?».
23 Gesú gli rispose: «Se ho parlato male, mostra dov'è il male; ma se ho parlato bene, perché mi percuoti?».
24 Anna dunque lo rimandò legato a Caiafa, sommo sacerdote.
25 Intanto Simon Pietro stava là a scaldarsi. Gli dissero dunque: «Non sei anche tu dei suoi discepoli?» Ed egli lo negò e disse: «Non lo sono».
26 Ma uno dei servi del sommo sacerdote, parente di colui a cui Pietro aveva reciso l'orecchio, disse: «Non ti ho io visto nell'orto con lui?».
27 E Pietro lo negò di nuovo, e subito il gallo cantò.
28 Poi da Caiafa condussero Gesú nel pretorio; era mattino presto. Ma essi non entrarono nel pretorio, per non contaminarsi e poter cosí mangiare la Pasqua.
29 Pilato dunque uscí verso di loro e disse: «Quale accusa portate contro quest'uomo?».
30 Essi risposero e gli dissero: «Se costui non fosse un malfattore, non te l'avremmo dato nelle mani».
31 Allora Pilato disse loro: «Prendetelo voi e giudicatelo secondo la vostra legge». Ma i Giudei gli dissero: «A noi non è lecito far morire alcuno».
32 E ciò affinché si adempisse quello che Gesú aveva detto, indicando di quale morte doveva morire.
33 Pilato dunque rientrò nel pretorio chiamò Gesú e gli disse: «Sei tu il re dei Giudei?».
34 Gesú gli rispose: «Dici questo da te stesso, oppure altri te lo hanno detto di me?».
35 Pilato gli rispose: «Sono io forse Giudeo? La tua nazione e i capi dei sacerdoti ti hanno consegnato nelle mie mani; che hai fatto?».
36 Gesú rispose: «Il mio regno non è di questo mondo; se il mio regno fosse di questo mondo, i miei servi combatterebbero affinché io non fossi dato in mano dei Giudei; ma ora il mio regno non è di qui».
37 Allora Pilato gli disse: «Dunque sei tu re?». Gesú rispose: «Tu dici giustamente che io sono re; per questo io sono nato e per questo sono venuto nel mondo: per rendere testimonianza alla verità; chiunque è per la verità ascolta la mia voce».
38 Pilato gli chiese: «Che cosa è verità?». E, detto questo, uscí di nuovo verso i Giudei e disse loro: «Io non trovo alcuna colpa in lui.
39 Ma vi è tra voi l'usanza che io vi liberi uno nella Pasqua; volete dunque che vi liberi il re dei Giudei?».
40 Allora tutti di nuovo gridarono, dicendo: «Non costui, ma Barabba». Or Barabba era un brigante.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1991 by La Buona Novella s.c.r.l.