Joel 1
Svenska Folkbibeln
Guds dom genom gräshoppor
1 Herrens ord, som kom till Joel, Petuels son.
2 Hör detta, ni äldste,
lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant skett i era dagar
eller under era fäders tid?
3 Det här skall ni berätta för era barn,
era barn skall säga det till sina barn,
och deras barn till ett kommande släkte.
4 Det som blev kvar efter gräsgnagarna
åt gräshopporna upp,
det som blev kvar efter gräshopporna
åt gräsbitarna upp,
och det som blev kvar efter gräsbitarna
åt gräsätarna upp.
5 Vakna upp, ni som är druckna, och gråt,
jämra er, ni alla som dricker vin,
över att druvsaften har tagits bort från er mun.
6 Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt folk som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
och kindtänder som en lejoninna.
7 De har ödelagt min vinstock
och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken,
vita har grenarna lämnats.
8 Klaga likt en brud som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
9 Matoffer och drickoffer har tagits bort
från Herrens hus,
prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 Fältet är ödelagt,
marken sörjer,
ty säden är förstörd.
Det nya vinet har torkat bort,
och oljan har sinat.
11 Stå med skam, ni jordbrukare,
jämra er, ni vinodlare,
över vetet och över kornet,
ty skörden på fälten är förstörd.
12 Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet har vissnat,
granatträdet, palmen och äppelträdet,
ja, alla träd på marken har torkat bort,
glädjen har vissnat bort från människors barn.
13 Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänar vid altaret.
Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.
14 Pålys en helig fasta,
lys ut en högtidsförsamling.
Samla de äldste,
samla alla som bor i landet,
till Herrens, er Guds, hus,
och ropa till Herren.
15 Ve oss, vilken dag!
Ty Herrens dag är nära,
som förödelse från den Allsmäktige kommer den.
16 Har inte vårt levebröd tagits bort
inför våra ögon,
glädje och fröjd
från vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat
under klumpar av jord,
förrådshusen står öde
och ladorna förfaller,
ty säden har torkat bort.
18 Hur stönar inte boskapen!
Kreaturshjordarna irrar omkring,
de finner inget bete.
Även fårhjordarna går under.
19 Till dig, Herre, ropar jag,
ty en eld
har förtärt betet i öknen
och en eldslåga
har förbränt träden på marken.
20 Också de vilda djuren
längtar efter dig,
ty vattenbäckarna har torkat ut
och en eld
har förtärt betet i öknen.
Joel 1
Svenska 1917
1 Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.
2 Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar?
3 Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte.
4 Vad som blev kvar efter gräsgnagarna, det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna, det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp.
5 Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun.
6 Ty ett folk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon, och dess kindtänder likna lejoninnors.
7 Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor.
8 Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum
9 Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus; prästerna sörja, HERRENS tjänare.
10 Fälten äro förödda, marken ligger sörjande, ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad.
11 Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig, över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd.
12 Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn.
13 Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster; jämren eder, I som tjänen vid altaret; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer
14 Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen så till HERREN.
15 Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
16 Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad.
18 Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.
19 Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.
20 Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld.
Joel 1
New Living Translation
1 The Lord gave this message to Joel son of Pethuel.
Mourning over the Locust Plague
2 Hear this, you leaders of the people.
Listen, all who live in the land.
In all your history,
has anything like this happened before?
3 Tell your children about it in the years to come,
and let your children tell their children.
Pass the story down from generation to generation.
4 After the cutting locusts finished eating the crops,
the swarming locusts took what was left!
After them came the hopping locusts,
and then the stripping locusts,[a] too!
5 Wake up, you drunkards, and weep!
Wail, all you wine-drinkers!
All the grapes are ruined,
and all your sweet wine is gone.
6 A vast army of locusts[b] has invaded my land,
a terrible army too numerous to count.
Its teeth are like lions’ teeth,
its fangs like those of a lioness.
7 It has destroyed my grapevines
and ruined my fig trees,
stripping their bark and destroying it,
leaving the branches white and bare.
8 Weep like a bride dressed in black,
mourning the death of her husband.
9 For there is no grain or wine
to offer at the Temple of the Lord.
So the priests are in mourning.
The ministers of the Lord are weeping.
10 The fields are ruined,
the land is stripped bare.
The grain is destroyed,
the grapes have shriveled,
and the olive oil is gone.
11 Despair, all you farmers!
Wail, all you vine growers!
Weep, because the wheat and barley—
all the crops of the field—are ruined.
12 The grapevines have dried up,
and the fig trees have withered.
The pomegranate trees, palm trees, and apple trees—
all the fruit trees—have dried up.
And the people’s joy has dried up with them.
13 Dress yourselves in burlap and weep, you priests!
Wail, you who serve before the altar!
Come, spend the night in burlap,
you ministers of my God.
For there is no grain or wine
to offer at the Temple of your God.
14 Announce a time of fasting;
call the people together for a solemn meeting.
Bring the leaders
and all the people of the land
into the Temple of the Lord your God,
and cry out to him there.
15 The day of the Lord is near,
the day when destruction comes from the Almighty.
How terrible that day will be!
16 Our food disappears before our very eyes.
No joyful celebrations are held in the house of our God.
17 The seeds die in the parched ground,
and the grain crops fail.
The barns stand empty,
and granaries are abandoned.
18 How the animals moan with hunger!
The herds of cattle wander about confused,
because they have no pasture.
The flocks of sheep and goats bleat in misery.
19 Lord, help us!
The fire has consumed the wilderness pastures,
and flames have burned up all the trees.
20 Even the wild animals cry out to you
because the streams have dried up,
and fire has consumed the wilderness pastures.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Holy Bible, New Living Translation, copyright © 1996, 2004, 2015 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers, Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.
.png)