² Hör detta, ni äldste,
    lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant skett i era dagar
    eller under era fäders tid?
³ Det här skall ni berätta för era barn,
    era barn skall säga det till sina barn,
och deras barn till ett kommande släkte.
⁴ Det som blev kvar efter gräsgnagarna
åt gräshopporna upp,
    det som blev kvar efter gräshopporna
åt gräsbitarna upp,
    och det som blev kvar efter gräsbitarna
åt gräsätarna upp.

⁵ Vakna upp, ni som är druckna, och gråt,
jämra er, ni alla som dricker vin,
    över att druvsaften har tagits bort från er mun.
⁶ Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt folk som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
    och kindtänder som en lejoninna.
⁷ De har ödelagt min vinstock
    och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken,
vita har grenarna lämnats.

⁸ Klaga likt en brud som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
⁹ Matoffer och drickoffer har tagits bort
från Herrens hus,
    prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
¹⁰ Fältet är ödelagt,
    marken sörjer,
ty säden är förstörd.
    Det nya vinet har torkat bort,
och oljan har sinat.
¹¹ Stå med skam, ni jordbrukare,
    jämra er, ni vinodlare,
över vetet och över kornet,
    ty skörden på fälten är förstörd.
¹² Vinstocken är förtorkad
    och fikonträdet har vissnat,
granatträdet, palmen och äppelträdet,
ja, alla träd på marken har torkat bort,
glädjen har vissnat bort från människors barn.

¹³ Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänar vid altaret.
    Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
    ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.
¹⁴ Pålys en helig fasta,
    lys ut en högtidsförsamling.
Samla de äldste,
    samla alla som bor i landet,
till Herrens, er Guds, hus,
    och ropa till Herren.

¹⁵ Ve oss, vilken dag!
    Ty Herrens dag är nära,
som förödelse från den Allsmäktige kommer den.

¹⁶ Har inte vårt levebröd tagits bort
    inför våra ögon,
glädje och fröjd
    från vår Guds hus?
¹⁷ Utsädet ligger förtorkat
    under klumpar av jord,
förrådshusen står öde
    och ladorna förfaller,
ty säden har torkat bort.
¹⁸ Hur stönar inte boskapen!
Kreaturshjordarna irrar omkring,
    de finner inget bete.
Även fårhjordarna går under.

¹⁹ Till dig, Herre, ropar jag,
    ty en eld
har förtärt betet i öknen
    och en eldslåga
har förbränt träden på marken.
²⁰ Också de vilda djuren
    längtar efter dig,
ty vattenbäckarna har torkat ut
    och en eld
har förtärt betet i öknen.