Add parallel Print Page Options

Därefter tog Job till orda och sade:

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Jobs svar på Bildads första tal

Då tog Job till orda och sade:

Jag vet mycket väl att det är så.
    Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?
Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.
Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom och ändå undkommit?
Han som flyttar berg utan att någon vet det,
och omstörtar dem i sin vrede,
han som får jorden att vackla från sin plats
och dess pelare att bäva,
han som befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
han som ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 han som gör stora och outgrundliga ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig utan att jag ser honom,
han drar vidare utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov, vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 Gud håller ej tillbaka sin vrede.
    För honom måste Rahabs[a] följe böja sig.

14 Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Om jag än har rätt kan jag inte svara,
endast be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
    så tror jag inte att han lyssnar till min röst.
17 Ty med storm straffar han mig
    och slår mig med sår på sår utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan,
    utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka?
    Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
    Vem vill ställa mig till svars?
20 Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.

21 Jag är oskyldig!
    Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 Det går på ett ut, därför säger jag:
    Både den oskyldige och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
    föraktar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand.
Han binder för ögonen på dess domare,
om det inte är han, vem är det då?

25 Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
    lik en örn som störtar ner mot sitt byte.
27 Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer,
låta sorgen fara och vara glad,
28 så bävar jag dock för alla mina kval,
ty jag vet att du inte skall döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
    varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 Om jag än tvättar mig med snö
    och renar mina händer med lut,
31 skall du ändå sänka mig ner i pölen
och mina kläder skall avsky mig.

32 Ty han är ej en människa som jag,
    så att jag kan svara honom:
"Vi går tillsammans till rätten."
33 Det finns ingen som kan döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 Må han ta bort sitt ris från mig,
    så att skräcken för honom inte förfärar mig.
35 Då skall jag tala utan att frukta för honom.
Men så har jag det inte.

Footnotes

  1. Job 9:13 Rahab betyder "övermod", "trotsighet".

約伯的回應

約伯回答說:

「不錯,我知道你所言不虛,
但人怎能在上帝面前算為義人?
人若想與祂辯駁,
千次也不能勝一次。
祂充滿智慧,能力無比,
誰能抗拒祂還可平安無恙?
祂可猝然挪動群山,
在怒氣中把山翻倒。
祂震動大地,使其挪位,
以致地的支柱搖撼。
祂一聲令下,
太陽便不再升起,
眾星也不再發光。
祂獨自鋪展穹蒼,
步行在海浪之上。
祂創造了北斗星、參星、昴星及南天的星座。
10 祂行的奇事不可測度,
奇蹟不可勝數。
11 祂經過我身旁,我卻看不見;
祂從旁邊掠過,我也無法察覺。
12 祂若奪取,誰能阻擋?
誰敢問祂,『你做什麽?』
13 上帝不會忍怒不發,
海怪[a]的幫手必屈膝在祂腳前。

14 「因此,我怎敢與祂辯駁?
怎敢措辭與祂理論?
15 我縱然無辜,也無法申訴,
只能乞求我的審判者施恩。
16 即使我呼喚祂的時候,祂回應我,
我仍不相信祂會垂聽我的聲音。
17 祂用暴風摧毀我,
無故地使我飽受創傷。
18 祂不肯讓我喘息,
祂使我嚐盡苦頭。
19 若論力量,祂甚強大;
若上公堂,誰敢傳祂?
20 即使我清白無辜,我的口也會認罪;
即使我純全無過,祂也會判我有罪。
21 我雖純全無過,也已毫不在乎,
我厭惡我的生命。
22 因為,我認為都是一樣,
純全無過的人和惡人都會被祂毀滅。
23 災禍突然奪走人命時,
祂嘲笑無辜者的遭遇。
24 大地落入惡人手中,
蒙蔽審判官眼睛的不是祂是誰?

25 「我的年日比信差還快,
匆匆而過,不見幸福。
26 我的歲月疾馳如快船,
快如急降抓食的老鷹。
27 即使我說要忘掉怨恨,
拋開愁容,強顏歡笑,
28 諸多的患難仍使我懼怕,
我知道祂[b]不承認我無辜。
29 既然我被定為有罪,
又何必徒然掙扎?
30 即使我用雪水淨身,
用鹼水洗手,
31 祂仍會把我扔進污坑,
連我的衣服也嫌棄我。
32 祂並非我的同類,
我無法與祂爭辯,一起對簿公堂。
33 我倆中間沒有仲裁者,
無人為我們斷定是非[c]
34 若能拿開祂責打我的刑杖,
使我不再受祂的驚嚇,
35 我就會放膽發言,不必對祂心存恐懼,
但現在我卻不能這樣[d]

Footnotes

  1. 9·13 海怪」希伯來文是「拉哈伯」,下同26·12
  2. 9·28 」希伯來文是「你」,下同31節。
  3. 9·33 為我們斷定是非」希伯來文是「把手按在我們身上」。
  4. 9·35 但現在我卻不能這樣」或譯「因為我知道自己的清白」。