Job 9
Svenska Folkbibeln
Jobs svar på Bildads första tal
9 Då tog Job till orda och sade:
2 Jag vet mycket väl att det är så.
Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.
4 Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom och ändå undkommit?
5 Han som flyttar berg utan att någon vet det,
och omstörtar dem i sin vrede,
6 han som får jorden att vackla från sin plats
och dess pelare att bäva,
7 han som befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
8 han som ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
9 han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 han som gör stora och outgrundliga ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig utan att jag ser honom,
han drar vidare utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov, vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 Gud håller ej tillbaka sin vrede.
För honom måste Rahabs[a] följe böja sig.
14 Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Om jag än har rätt kan jag inte svara,
endast be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
så tror jag inte att han lyssnar till min röst.
17 Ty med storm straffar han mig
och slår mig med sår på sår utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan,
utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka?
Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
Vem vill ställa mig till svars?
20 Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.
21 Jag är oskyldig!
Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 Det går på ett ut, därför säger jag:
Både den oskyldige och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
föraktar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand.
Han binder för ögonen på dess domare,
om det inte är han, vem är det då?
25 Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
lik en örn som störtar ner mot sitt byte.
27 Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer,
låta sorgen fara och vara glad,
28 så bävar jag dock för alla mina kval,
ty jag vet att du inte skall döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 Om jag än tvättar mig med snö
och renar mina händer med lut,
31 skall du ändå sänka mig ner i pölen
och mina kläder skall avsky mig.
32 Ty han är ej en människa som jag,
så att jag kan svara honom:
"Vi går tillsammans till rätten."
33 Det finns ingen som kan döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 Må han ta bort sitt ris från mig,
så att skräcken för honom inte förfärar mig.
35 Då skall jag tala utan att frukta för honom.
Men så har jag det inte.
Footnotes
- Job 9:13 Rahab betyder "övermod", "trotsighet".
約伯記 9
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
約伯的回應
9 約伯回答說：
2 「不錯，我知道你所言不虛，
但人怎能在上帝面前算為義人？
3 人若想與祂辯駁，
千次也不能勝一次。
4 祂充滿智慧，能力無比，
誰能抗拒祂還可平安無恙？
5 祂可猝然挪動群山，
在怒氣中把山翻倒。
6 祂震動大地，使其挪位，
以致地的支柱搖撼。
7 祂一聲令下，
太陽便不再升起，
眾星也不再發光。
8 祂獨自鋪展穹蒼，
步行在海浪之上。
9 祂創造了北斗星、參星、昴星及南天的星座。
10 祂行的奇事不可測度，
奇蹟不可勝數。
11 祂經過我身旁，我卻看不見；
祂從旁邊掠過，我也無法察覺。
12 祂若奪取，誰能阻擋？
誰敢問祂，『你做什麽？』
13 上帝不會忍怒不發，
海怪[a]的幫手必屈膝在祂腳前。
14 「因此，我怎敢與祂辯駁？
怎敢措辭與祂理論？
15 我縱然無辜，也無法申訴，
只能乞求我的審判者施恩。
16 即使我呼喚祂的時候，祂回應我，
我仍不相信祂會垂聽我的聲音。
17 祂用暴風摧毀我，
無故地使我飽受創傷。
18 祂不肯讓我喘息，
祂使我嚐盡苦頭。
19 若論力量，祂甚強大；
若上公堂，誰敢傳祂？
20 即使我清白無辜，我的口也會認罪；
即使我純全無過，祂也會判我有罪。
21 我雖純全無過，也已毫不在乎，
我厭惡我的生命。
22 因為，我認為都是一樣，
純全無過的人和惡人都會被祂毀滅。
23 災禍突然奪走人命時，
祂嘲笑無辜者的遭遇。
24 大地落入惡人手中，
蒙蔽審判官眼睛的不是祂是誰？
Job 9
King James Version
9 Then Job answered and said,
2 I know it is so of a truth: but how should man be just with God?
3 If he will contend with him, he cannot answer him one of a thousand.
4 He is wise in heart, and mighty in strength: who hath hardened himself against him, and hath prospered?
5 Which removeth the mountains, and they know not: which overturneth them in his anger.
6 Which shaketh the earth out of her place, and the pillars thereof tremble.
7 Which commandeth the sun, and it riseth not; and sealeth up the stars.
8 Which alone spreadeth out the heavens, and treadeth upon the waves of the sea.
9 Which maketh Arcturus, Orion, and Pleiades, and the chambers of the south.
10 Which doeth great things past finding out; yea, and wonders without number.
11 Lo, he goeth by me, and I see him not: he passeth on also, but I perceive him not.
12 Behold, he taketh away, who can hinder him? who will say unto him, What doest thou?
13 If God will not withdraw his anger, the proud helpers do stoop under him.
14 How much less shall I answer him, and choose out my words to reason with him?
15 Whom, though I were righteous, yet would I not answer, but I would make supplication to my judge.
16 If I had called, and he had answered me; yet would I not believe that he had hearkened unto my voice.
17 For he breaketh me with a tempest, and multiplieth my wounds without cause.
18 He will not suffer me to take my breath, but filleth me with bitterness.
19 If I speak of strength, lo, he is strong: and if of judgment, who shall set me a time to plead?
20 If I justify myself, mine own mouth shall condemn me: if I say, I am perfect, it shall also prove me perverse.
21 Though I were perfect, yet would I not know my soul: I would despise my life.
22 This is one thing, therefore I said it, He destroyeth the perfect and the wicked.
23 If the scourge slay suddenly, he will laugh at the trial of the innocent.
24 The earth is given into the hand of the wicked: he covereth the faces of the judges thereof; if not, where, and who is he?
25 Now my days are swifter than a post: they flee away, they see no good.
26 They are passed away as the swift ships: as the eagle that hasteth to the prey.
27 If I say, I will forget my complaint, I will leave off my heaviness, and comfort myself:
28 I am afraid of all my sorrows, I know that thou wilt not hold me innocent.
29 If I be wicked, why then labour I in vain?
30 If I wash myself with snow water, and make my hands never so clean;
31 Yet shalt thou plunge me in the ditch, and mine own clothes shall abhor me.
32 For he is not a man, as I am, that I should answer him, and we should come together in judgment.
33 Neither is there any daysman betwixt us, that might lay his hand upon us both.
34 Let him take his rod away from me, and let not his fear terrify me:
35 Then would I speak, and not fear him; but it is not so with me.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln