^18 (A) Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig.

^21 (A) För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände.

¹³ och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ^14 (A) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶ I alla sina dagar äter han i mörker^[a] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

^17 (B) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ^18 (C) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ^19 (D) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen^[b] med glädje i hjärtat.