Job 7
Holman Christian Standard Bible
7 Isn’t mankind consigned to forced labor(A) on earth?
Are not his days like those of a hired hand?
2 Like a slave he longs for shade;
like a hired man he waits for his pay.
3 So I have been made to inherit months of futility,
and troubled nights have been assigned to me.(B)
4 When I lie down I think:
When will I get up?
But the evening drags on endlessly,
and I toss and turn until dawn.
5 My flesh is clothed with maggots and encrusted with dirt.[a]
My skin forms scabs[b] and then oozes.(C)
6 My days pass more swiftly than a weaver’s shuttle;
they come to an end without hope.(D)
7 Remember that my life is but a breath.
My eye will never again see anything good.(E)
8 The eye of anyone who looks on me
will no longer see me.
Your eyes will look for me, but I will be gone.(F)
9 As a cloud fades away and vanishes,
so the one who goes down to Sheol(G) will never rise again.
10 He will never return to his house;
his hometown will no longer remember[c] him.(H)
11 Therefore I will not restrain my mouth.
I will speak in the anguish of my spirit;
I will complain in the bitterness of my soul.
12 Am I the sea[d](I) or a sea monster,(J)
that You keep me under guard?
13 When I say: My bed will comfort me,
and my couch will ease my complaint,
14 then You frighten me with dreams,
and terrify me with visions,(K)
15 so that I prefer strangling[e]—
death rather than life in this body.[f](L)
16 I give up! I will not live forever.
Leave me alone,(M) for my days are a breath.[g]
17 What is man, that You think so highly of him
and pay so much attention to him?(N)
18 You inspect him every morning,
and put him to the test every moment.(O)
19 Will You ever look away from me,
or leave me alone long enough to swallow?[h]
20 If I have sinned, what have I done to You,
Watcher of mankind?
Why have You made me Your target,(P)
so that I have become a burden to You?[i]
21 Why not forgive my sin
and pardon my transgression?(Q)
For soon I will lie down in the grave.(R)
You will eagerly seek me, but I will be gone.(S)
Job 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job frågar Gud
7 Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete.
2 Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen.
3 Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter.
4 När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen.
5 Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår.
6 Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra.
7 Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar.
8 Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död.
9 Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid,
10 och för alltid vara borta från hem och familj.
11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet!
12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred?
13-14 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar.
15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här.
16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!
17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne?
18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen?
19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick?
20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig?
21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta.
Copyright © 1999, 2000, 2002, 2003, 2009 by Holman Bible Publishers, Nashville Tennessee. All rights reserved.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica