⁶ Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
⁷ Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre får se det goda.
⁸ Det öga som ser mig skall ej mer iaktta mig,
om din blick söker mig finns jag inte längre.
⁹ Som ett moln löses upp och är borta,
så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket.
¹⁰ Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,
hans plats vet inte längre av honom.

¹¹ Därför vill jag inte lägga band på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
    jag vill klaga i min själs bedrövelse.
¹² Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt mot mig?
¹³ När jag säger: "Min bädd skall trösta mig,
min viloplats skall lindra mitt bekymmer",
¹⁴ då skrämmer du mig med drömmar
och förskräcker mig med syner.
¹⁵ Hellre vill jag bli kvävd,
    hellre dö än vara knotor.
¹⁶ Jag är led vid detta.
    Jag skall inte leva för evigt,
låt mig vara, ty mina dagar är en vindfläkt.

¹⁷ Vad är då en människa,
    att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
¹⁸ synar henne var morgon,
    prövar henne vart ögonblick?
¹⁹ När skall du vända din blick ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
²⁰ Har jag syndat,
    vad skadar det dig,
du människornas bevakare?
    Varför har du gjort mig till din måltavla
och låtit mig bli en börda för mig själv?
²¹ Varför förlåter du inte min överträdelse
och tar bort min missgärning?
    Snart skall jag ligga i stoftet,
du skall söka efter mig, men jag finns inte mer.